• Brumma

    Pappan tvinga vår 11-åring att träffa hans nya tjej.

    Anonym (orolig mamma) skrev 2015-10-30 11:43:11 följande:

    Det är tråkigt att höra om hur det gått för er med er pappa. Jag förstår precis vad du pratar om och det är verkligen fallet precis här.

    Det är uppenbart att meningarna är delade i två läger.

    1. Vuxna barn med den erfarenheten avråder och visar att de vill bli respekterade och lyssnade på. Här sätter man barnet i centrum på ett sunt sätt. Att få vara med och bestämma om sitt liv, sätta egna gränser, säga ifrån när något känns olustigt är sunda förhållningssätt.

    2. Vuxna som är de nya sambos attackerar och tror att det handlar om papporna och mammans svartsjuka på deras nya liv. I centrum står pappan och den nya kvinnan. Barnen ska lära sig att de inte kan bestämma någon del av sina liv och sätter de gränser, ska detta kvävas. De ska vara lydiga och underlätta för föräldrar oavsett hur det känns för dem. Barns känslor kan man strunta i.. @sextiotalisten och @qwerty Skänt att ni inte kommer nära mitt barn.

    Jag är klar med analysen.

    I vilken förändringsprocess som helst är det så att människor som känner sig delaktiga i sin förändring och kan påverka delar av den tar det bättre. det är vad dottern ber om.

    Tack och varm kram till alla er som är vuxna barn från liknande situationer som delat av era erfarenheter. Smärtsamt att höra. Jag hoppas för min dotter skull att pappan inser att han behöver vara mjukare med dottern och att deras relation blir oskadd. 


    Så för att man tycker att barn inte skall ta ansvar för sina föräldrars relationer måste man vara "den nya sambon" och inte sätta barnet i första hand?

    Kanske är det just det man gör när man inte låter ett barn - som inte är moget att fatta sådana beslut eller har ett utvecklat konsekvenstänkande - axla ett sådant ansvar.

    Din analys känns extremt verklighetsfrånvänd och totalt utan förankring i verkligheten.

    Kanske inte så konstigt att din dotter har svårt att hantera saken när du själv inte verkar helt logisk utan går på förutfattade meningar och fördomar..
  • Brumma
    Anonym (orolig mamma) skrev 2015-10-30 11:50:39 följande:

    Barn bestämmer över sig själva. Inte över vuxna.

    Vuxna bestämmer över sig själva och över barnen i många beslut, men vissa saker får barn välja själva.

    Ett av dem är att välja bort umgänge med vem de vill.


    En an de saker de faktiskt INTE borde få välja är umgönge och boende.

    Lägger du sådant ansvar på ett barns axlar är det ju på gränsen till misshandel..
  • Brumma
    DVQ skrev 2015-10-30 12:01:56 följande:

    Ungdomar över 12 år har mycket stort inflytande över just boende. Ts dotter gränsar till den åldern. I så fall tillämpar väl svensk lagstiftning misshandel också.


    Nej. Barn får inte bestämma mer bara för att de fyllt tolv.

    I lagstiftningen står det att föräldrarna skall bestämma sådant. Inte barnen. Däremot skall barnen lyssnas på och hänsyn skall tas efter barbent mognadsgrad och OM barnets vilja ligger i barnets nästa.

    Det innebär inte att det per automatik betyder att barnet skall bestämma eller att barnets önskan är liktydigt med barnets bästa.
  • Brumma
    Anonym (orolig mamma) skrev 2015-10-30 12:14:04 följande:

    Jodå, men jag har hela livet framför mig med min nya.

    Även om jag är jättekär så orkar jag vara vuxen och förälder först.

    Hon är hos sin pappa varannan vecka, det ger mig massor med tid med min nya. Även om jag längtar massor efter honom skulle jag inte äventyra min dotters förtroende för mig.

    Hon styr inte och ställer. Men vill bli sedd respekterad och involverad i förändringar som rör henne.

    Det är sunt och det uppmuntrar jag. Både på min men också på pappas sida.

    Vill inte fostra ett barn som är lydigt och lär sig att deras känslor tankar och åsikter inte är något värda. I synnerhet ska inte en tjej uppfostras så.

    Jag fostrar en stark tjej som förmår stå upp för sig själv och ser sig ha samma värde som määnisja som sina föräldrar.


    Fast om hon nu väljer att bo hos dig på heltid har du ju inte den där veckan..

    Att lägga ansvaret för sin förälders relation på barnets axlar är inte att ta sitt föräldraansvar.
  • Brumma
    DVQ skrev 2015-10-30 12:31:05 följande:

    Ok. Just bestämmelsen 12 år hade visst tagits bort för ett par år sedan. Däremot gäller fortfarande att barn får mer och mer att säga till om ju äldre de blir. Läs t ex här: lawline.se/answers/11641

    Ett urklipp för de som är för lata för att läsa allt: "Av praxis går dock att utläsa att om ditt barn är i den åldern och har normal mognad för sin ålder och uttrycker en klar vilja, att hon vill att du ska ha vårdnaden över henne, kommer detta vid en rättslig bedömning att tillmätas stor betydelse"

    Jag upprepar: Domstolar tillmäter äldre barns vilja "stor betydelse". 


    Bestämmelsen om 12 år har faktiskt aldrig funnits.

    Ja. Jag vet att barnen skall lyssnas på efter barnets mognadsgrad. Vilket jag faktiskt skrev i inget du besvarade.

    Men fortfarande är att lyssnas på inte samma sak som att det är barnets bästa. Om barnets vilja är ungefär samma som barnets bästa så går oftast rätten på det. Är det inte det så går man oftast på barnets bästa istället.

    Att knappt träffa sin ena förälder är sällan att anses som barnets bästa OM det inte även finns andra orsaker än "jag vill inte"..
  • Brumma
    DVQ skrev 2015-10-30 13:00:39 följande:

    Det står inte "lyssnas på". Det står "tillmätas stor betydelse".


    Så vi går från att ha en diskussion till att märka ordval?

    Fortfarande - det måste även vara förenligt med barnets bästa.
  • Brumma
    Anonym (orolig mamma) skrev 2015-10-30 12:50:46 följande:

    Han kan bestämma över sitt liv.

    Barn kan inte välja skilsmässa eller nya partners. Det är inte deras beslut. Men de kan välja om och när de ska träffa dessa nya och hur det passar de att de umgås.


    Ska barn även få välja när mormor kommer på besök?

    Moster och kusinerna?

    Din bästa vän?

    Att dra iväg på skidsemester är verkligen inget bra sätt att introducera ngn alls men om jag förstått saken rätt har pappan föreslagit träff innan? Och hon vägrar?

    Kanske kände pappan att det är enda sättet då du motarbetat honom gällande tidigare relationer och nu verkar fått med dig dottern på tåget?
  • Brumma
    DVQ skrev 2015-10-30 13:23:35 följande:

    Ja, det var ju inte jag som gick i polemik mot mitt eget ordval från första början.

    Det du verkar ha svårt att greppa är att ju äldre ett barn blir, desto mer anses de kunna avgöra vad som är deras eget bästa.

    Om en 12-åring vill bo hos en uppenbart olämplig vårdnadshavare kommer man gå efter principen "barnets bästa" och gå emot det. Om en 12-åring har två utåt sett lika lämpliga föräldrar, men vill bo hos den ena, kommer det tillmätas stor betydelse i en juridisk tvist. Hade det rört sig om en treåring hade rätten kanske resonerat annorlunda med hänvisning till att det är för barnets bästa att ha bra kontakt med båda föräldrarna.


    Nejdå. Har inga problem med att greppa det. Har inte heller skrivit ngt som talar emot det.
  • Brumma
    Anonym (orolig mamma) skrev 2015-10-30 13:34:19 följande:

    Jo då, allt du sagt är att barn inte kan få vara med och bestämma om det som rör dem bl.a. var de ska bo.


    Nej det har jag inte sagt.

    Jag skrev att man inte skall lägga det ansvaret på barnet. Att FÅ VARA MED och bestämma är ngt helt annat än att låta barnet bestämma fritt.
  • Brumma
    DVQ skrev 2015-10-30 13:40:21 följande:

    Med tanke på att du för några inlägg sedan jämställde att låta äldre barn ha stort inflytande över sitt boende med barnmisshandel kunde man lätt få en annan uppfattning. 

    Men skönt att du inte har några problem med att greppa det då. 


    Nej. Jag jämförde inte stort inflytande med barnmisshandel. Jag skrev att det snuddar till barn misshandel att lägga ett sådant ansvar på ett barns axlar.

    Inte samma sak.
Svar på tråden Pappan tvinga vår 11-åring att träffa hans nya tjej.