Inlägg från: Anonym (orolig mamma) |Visa alla inlägg
  • Anonym (orolig mamma)

    Pappan tvinga vår 11-åring att träffa hans nya tjej.

    Vi skildes för 3 år sedan efter 19 år tillsammans. Mina känslor var slut sedan 5 år tidigare. Båda har gått vidare. Jag har träffat en ny som jag inte introducerat för dottern ännu. Skyndar långsamt helt enkelt.

    Exet har de senaste två åren träffat två kvinnor som han berättat om för mig och som han velat introducera för vår dotter efter bara ett par månader. Han hävdade att relationerna kändes helt rätt och hade allt han önskat sig. de tog slut. Nu är vi inne på tjej nr tre som han berättat om för vår dotter efter bara två månader och velat  introducera henne direkt.

    Dottern är 11 år. Hon har sagt till sin pappa att hon är ledsen över situationen, sörjer skilsmässan och att det är jobbigt för henne att träffa hans nya och hennes barn (ungefär samma ålder), att hon inte känner sig redo. Lärarna har initierat samtal med henne på skolan och sagt att hon inte är koncentrerad. Dottern berättar att hon är ledsen och tankarna flyger iväg.

    Det är ett bar som med all tydlighet visar att hon mår dåligt över situationen. Jag har varit tydlig med att hon inte gör mig ledsen på något vis och att jag bara vill hjälpa henne.

    Hennes vilja är tydlig. Hon vill inte träffa pappans nya och hennes barn.
    Många samtal, hon mår dåligt och han lovar att han ska ge henne ro.

    De åker iväg på höstlovet 5 dagar, kom hem och hon var förtvivlad över att pappan sagt att hon ska träffa hans nya och att hon med sina två barn följer med på deras skidresa. Dottern vill inte. Hon mår dåligt i det. Efter dotterns många tårar, gick han med på att de ska få göra sin resa själva.

    Jag var tvungen att be honom komma så vi kan prata med henne. Hon säger tydligt att hon inte vill. Han pressar henne hårt.

    Jag tycker det är fruktansvärt fel att han är så på, att han inte respekterar hennes vilja, att han försöker tvinga dottern att träffa hans nya. Ett barn som tydligt visar att hon inte vill just nu, att hon vill ta det i sin takt, behöver mer tid tycker jag man ska lyssna på.

    Han har så svårt för det. Tror att jag ligger bakom hennes vilket inte alls är sant. Jag har varit tydlig mot båda om att om dottern vill så har jag inget emot att hon träffar hans nya. Han har inför mig frågat dottern om det stämmer och hon kunde bekräfta.  

    Dottern är min oro. Ledsen. Pressad. Jag försöker underlätta för henne. Hon behöver tid. Jag tycker att nu när hon vet om den nya och det varit så stökigt så ska hon ska få vara i fred nu tills hon visar själv att hon vill träffa dem. Men exet vill köra sitt race och fortsätta prata med dottern.

    Nånstans känner jag att hon har rätt att välja när hon ska träffa nya människor och att hon inte ska tvingas in i det. Hon måste få ro.

    Hur kan jag skydda dottern?
    Hur kan jag hjälpa henne?

    Jag vill undvika familjerätten, men om det blir en sista utväg, vad behöver jag tänka på för att få dotterns röst hörd? Lyssnar man på 11-åringars vilja?

  • Svar på tråden Pappan tvinga vår 11-åring att träffa hans nya tjej.
  • Anonym (orolig mamma)

    1. Flickan mår bra och har hittat sin plats i tillvaron. Vad jag sett från pyskologer som svarar i liknande fall kan barnen reagera med en övergående krisreaktion när någon av föräldrarna träffar en ny. Jag tror det löser sig med tiden och att hon bara behöver lite tid att vänja sig vid det.

    2. Jag lägger mig inte alls i hans liv utan i min dotters liv. Han har sitt liv med en ny och jag har mitt liv. Jag förstår också att det ur ett vuxenperspektiv kan vara superseriöst efter ett par månader och har därför inte alls motsatt mig att han ska introducera sin nya. Det har jag varit tydlig med både med dottern och honom. Jag ber honom om är att inte tvinga dottern och nu när hon säger ifrån bara ge henne  lite tid och tålamod; att hon ska få styra när hon ska träffa dem. Det kan inte vara rätt att tvinga så stort barn som säger att det inte vill.

    Hon mår mest dåligt över att han är så ihärdig och känner sig pressad och känner sig inte ett dugg förstådd av sin pappa.

    Ett barn kan inte välja skilsmässa. Men ett så pass stort barn kan tala för sig själv och får välja om och när det ska träffa nya träffa nya partners.

    Så tagga ner ni. Ni verkar väldigt bittra och självupptagna egoister.


    Anonym (qwerty) skrev 2015-10-30 02:42:02 följande:

    1) Sörjer dottern fortfarande er skilsmässa? Okej att er skilsmässa är någonting hon alltid kommer att vara lite ledsen över men borde hon inte kommit över den mest akuta sorgefasen redan? Varför är hon fortfarande upprörd över det? Kan det vara något annat i hennes liv som också påverkar henne negativt? Ni har inte funderat på att skaffa henne en samtalskontakt så att hon får möjlighet att bearbeta skilsmässan ordentligt?

    2) Varför lägger du dig i exets liv så förbannat? Försöker bestämma när han ska introducera nya partners. Känns inte som du har med det att göra riktigt. Tagga ner lite.


  • Anonym (orolig mamma)

    Jag styr inte exet alls. Läs vad jag skrivit.

    Men det ni menar är att när dottern kommer hem och är ledsen över att han tvingar henne, att jag ska strunta i att hjälpa henne när hon ber om det!?

    Det är inte så det fungerar. Man har all skyldighet som förälder att stötta sitt barn oavsett var det sker.


    Det kan vara min eller hans vecka, men det är hennes liv. Och där ska hon få känna tryggheten att jag finns till oavsett var hon råkar vara. Den tryggheten vill jag ge henne och den vet hon att hon har.

    Har förresten pratat med Familjerätten vars inställning är helt på dotterns sida och att man ska lyssna på så pass stort barn; att pappan gör fel och erbjuder oss samarbetssamtal. Hon får i väldigt stor utsträckning välja själv.

  • Anonym (orolig mamma)

    Ja, det är svårt. Tack till er med mer nyanserade svar.
    Det är omöjligt att i kort text återge hela situationen så jag förstår att flera missuppfattat.

    Dottern har inte fastnat i sorgeprocess. Jag tror bara att det här är en övergående krisreaktion. Inget konstigt. Det kommer gå över. Hon ber om att få vänja sig vid tanken och vill vara tillfrågad när hon ska träffa någon. Rimligt.

    Hon verkar mest må dåligt över han är så på och okänslig. "Vad är det han inte förstår när jag säger att jag behöver vänja mig vid tanken?".

    Han fortsätter tjata på henne om det. Jag vill inte att hon ska komma till ett läge där hon inte vill gå till honom av oro över nya påtryckningsamtal. Hon behöver sin pappa. Jag tror tyvärr att vi börjar närma os den punkten.

    Hon har känt till de tidigare kvinnorna; det har han berättat om. I de fallen bad jag honom avvakta lite innan han vet att de tar ett nästa steg. I båda fallen gick han med på det motvilligt efter konflikter och sen tog relationerna slut efter ett par månader. Med facit i hand var det klokt, för det är precis därför man ska avvakta lite. Han har två gånger visat att han var för tidigt ute.

    Den här gången motsätter jag mig inte alls, även om jag kan tycka att det är tidigt. Jag har verkligen inget emot det. Vill inte vara anklagad att jag styr hans liv; så det gör han som han vill med.

    Jag har uppmuntrat henne att träffa den nya och sagt att de kan bli bra; de kanske är jättetrevliga.

    Om exet kan jag tycka att det är fruktansvärt egoistiskt!! Om de nu har hela livet fram för sig, vad gör då veckor eller någon månad som det handla om?


    Han har all fokus på sin nya relation och sig själv och verkar helt strunta i dottern.
    Det är helt klart att det skadar henne och hans relation med henne. Hon springer ju förtvivad till mig.

    Som vuxen vill man gå vidare. Tough luck för alla oss separerade - man är inte själv. Om separationen kan man som vuxen bestämma själv. Det är inte ett barns uppgift att hålla ihop ett misslyckat äktenskap. Det är på samma sätt inte ett barns uppgift att fungera som klister för mitt eller hans nya relation heller. Vi ska och kan gå vidare. Det är dock inte under samma förutsättningar som när man är utan barn.

    Familjerätten som jag varit i kontakt med är helt på dotterns sida. I värsta fall blir det enda utvägen om hon fortsätter må dåligt över att han pressar henne.

    Hon måste få känna stöd och har tackat så många gånger att jag hjälper och stöttar henne. Vill att hon alltid ska känna tryggheten. Jag finns där för henne, oavsett var hon är för tillfället.

  • Anonym (orolig mamma)

    @Mia Nej, hon har inte alls fastnat i sorgeprocessen. Övergående kris. Inget konstigt för barn.  Hon vill välja när det ska ske. Jag har uppmuntrat och sagt snälla ord om den nya, men också sagt att dottern ska lyssnas på och att ingen får tvinga henne till något.

    Dotter sätter gränser. Vilket är jättesunt. Hon hindrar inte pappan i hans nya liv, men säger: "Ska jag träffa din nya, vill jag vara med och bestämma vilken dag och hur".

    Vill hon sen tillbringa tid med den nya och hennes barn är upp till henne. Det väljer hon själv.

    Vuxen väljer relation och tvingas inte stanna i en vuxen relation för barnens skull. Barn har samma val i den nya situationen.

    Dottern kan inte välja om pappan ska träffa den nya, men hon kan och absolut ska få välja om och när hon vill träffa, umgås eller bo med den nya.

    Det MÅSTE man lyssna på. Egoföräldrar som är förblindade och nykära verkar uppenbart inte ha förmåga att sätta sina barn främst.

    Att han tvingar på sin relation skadar dottern och framförallt hennes syn på sin pappa. Han har förlorat så mycket. Tråkigt att se ett barn bli besviken på sin förälder.

  • Anonym (orolig mamma)

    Ja precis så tänker både dottern och jag. Hon säger att han är helt okänslig.


    LFF skrev 2015-10-30 10:38:58 följande:

    Men det gäller ju även för pappan att förstå! Och att introducera den nya kärleken efter bara ett par månader och inte ha nån som helst förståelse för dotterns känslor är ju galet!


  • Anonym (orolig mamma)

    Ja, oresonlig föräldrar, allra oftast pappor. Himla tråkigt. Hoppas det inte slutar så här.


    DVQ skrev 2015-10-30 10:01:34 följande:

    Så gjorde min pappa och idag när både jag och mitt syskon är vuxna träffar vi i princip aldrig pappa och hans fru. Mitt syskon har brutit med dem, jag träffar pappa någon enstaka gång utan frun.

    Jag antar att du kan tvinga ett barn att träffa din nya men du kan aldrig tvunga dig till en bra relation med ditt barn.


  • Anonym (orolig mamma)

    Snälla @sextiotalist! Vuxna kan välja! Barn kan välja! Ingen har rätt att tvinga på någon människa något de inte vill. Du verkar ha osunt förhållningssätt till barn och människor i din omgivning.

    Dottern är så stor att hon kan välja var hon vill bo. Det kan bli så att hon väljer bort att bo med dem. Till mig är hon alltid välkommen.

    Den tryggheten ska ett barn ha.

    Hon tvingar inte sin pappa att lämna sin nya. Han kan och får inte tvinga henne att bo med dem.

    När den dagen kommer, ska hon känn min uppmuntrn att umgås och bo hos pappa. Men jag kommer inte överge henne. Mitt hem är öppet och hon får sätta sig själv i fokus - välja det som passar henne bäst:


    sextiotalist skrev 2015-10-30 10:42:05 följande:

    Hur kommer de lösa sig om de flyttar ihop? Dvs det kommer komma en dag, om förhållandet är seriöst, att din dotter inte kan välja bort hur hon vill.


  • Anonym (orolig mamma)

    Näää querty. Vi lämnade varandra i omgångar. Gemensamt beslut. Mina känslor dog för 9 år sedan när jag blev kär i en annan. Vi försökte i alla fall i 5 år efter det.. Drömmer inte alls om mitt ex. Kan inte tänka mog ett liv med honom. Totalt osexig och intressant för mig:

    Har en ny kärlek själv och är lycklig. Skyndar långsamt med dottern utan tvång och press.


    Anonym (qwerty) skrev 2015-10-30 10:59:40 följande:

    Ts, vem avslutade ert äktenskap? Och drömmer du fortfarande om den kärnfamiljen ni hade?


  • Anonym (orolig mamma)

    Och när ska pappan fatta att van inte kan tvinga på ett barn något de inte vill???

    Han träffar en ny utan att någon skuldbelägger honom för det.

    Ingen bestämmer över honom. Varför ska han bestämma över andra?

    Är det nån som vill styra och ställa över andras liv och val är det uppenbart bara han.


    Anonym (a) skrev 2015-10-30 11:03:59 följande:

    Vadå oresonliga? Ska pappa inte få träffa någon ny någonsin för att hans ex lägger sig i hans liv och dottern genom modern har lärt sig att man kan styra och ställa över andras liv?


Svar på tråden Pappan tvinga vår 11-åring att träffa hans nya tjej.