Pappan tvinga vår 11-åring att träffa hans nya tjej.

Jag skulle inte få för mig att flytta ihop med en ny kärlek innan min dotter är redo för det. Om det inte skulle fungera för henne, skulle jag ha en särborelation men min nya. Det skulle fungera alldeles utmärkt också. Hon är snart utflugen ändå, då kan jag göra som jag vill.

Så länge hon är kvar hemma hos mig,  vill jag och ska anpassa mig till att barn med tilltagande ålder ska få välja själva.

Hon styr inte och ställer, och jag skulle inte göra detsamma mot henne heller. man får vara påhittig och hitta kompromisser.

Det är tråkigt att höra om hur det gått för er med er pappa. Jag förstår precis vad du pratar om och det är verkligen fallet precis här.

Det är uppenbart att meningarna är delade i två läger.

1. Vuxna barn med den erfarenheten avråder och visar att de vill bli respekterade och lyssnade på. Här sätter man barnet i centrum på ett sunt sätt. Att få vara med och bestämma om sitt liv, sätta egna gränser, säga ifrån när något känns olustigt är sunda förhållningssätt.

2. Vuxna som är de nya sambos attackerar och tror att det handlar om papporna och mammans svartsjuka på deras nya liv. I centrum står pappan och den nya kvinnan. Barnen ska lära sig att de inte kan bestämma någon del av sina liv och sätter de gränser, ska detta kvävas. De ska vara lydiga och underlätta för föräldrar oavsett hur det känns för dem. Barns känslor kan man strunta i.. @sextiotalisten och @qwerty Skänt att ni inte kommer nära mitt barn.

Jag är klar med analysen.

I vilken förändringsprocess som helst är det så att människor som känner sig delaktiga i sin förändring och kan påverka delar av den tar det bättre. det är vad dottern ber om.

Tack och varm kram till alla er som är vuxna barn från liknande situationer som delat av era erfarenheter. Smärtsamt att höra. Jag hoppas för min dotter skull att pappan inser att han behöver vara mjukare med dottern och att deras relation blir oskadd. 

Min uppgift är att stödja dottern och uppmuntra hennes kontakt med pappan. Inget annat.

Jag har ingen rätt alls att blanda mig in i pappans liv. Jag har inget med hans nya relation eller liv att göra. Jag får och ska inte störa den. Jag har inpå samma sätt inte heller vara hans bundsförvant i att få dottern att göra något hon inte vill för att det påverkar hans nya liv.

Ni är lustiga.

Barn bestämmer över sig själva. Inte över vuxna.

Vuxna bestämmer över sig själva och över barnen i många beslut, men vissa saker får barn välja själva.

Ett av dem är att välja bort umgänge med vem de vill.

Jag fick en hypoetisk fråga vad som gäller för dottern då.

Jag skulle absolut uppmuntra henne att bo med sin pappa och hoppas att det fungerar med den nya. Funkar det, är alla bara glada.

Funkar det inte får man hitta andra lösningar. Då får större barn som hon välja var de vill bo.

Jag skulle uppmuntra henne men aldrig tvinga. Och inte heller försöka få henne att välja bort sin pappa. Hon behöver honom!

Skillnaden är att jag säger att barnets vilja ska respekteras. Du säger att det ska det inte alls.

Precis så DVQ! Med tilltagande ålder ska barnen lyssnas på i ökad utsträckning vi vad av boende och umgänge.

Jodå, men jag har hela livet framför mig med min nya.

Även om jag är jättekär så orkar jag vara vuxen och förälder först.

Hon är hos sin pappa varannan vecka, det ger mig massor med tid med min nya. Även om jag längtar massor efter honom skulle jag inte äventyra min dotters förtroende för mig.

Hon styr inte och ställer. Men vill bli sedd respekterad och involverad i förändringar som rör henne.

Det är sunt och det uppmuntrar jag. Både på min men också på pappas sida.

Vill inte fostra ett barn som är lydigt och lär sig att deras känslor tankar och åsikter inte är något värda. I synnerhet ska inte en tjej uppfostras så.

Jag fostrar en stark tjej som förmår stå upp för sig själv och ser sig ha samma värde som määnisja som sina föräldrar.

Hur menar du nu? I ena stunden ska jag inte ha åsikter eller blanda mig i exets nya miv, men nu ska jag hjälpa exet och jobba för det.

Jag är faktiskt helt neutral. Vill inte att de ska blanda in mig i sin drama för att de inte får ihop det.

Vi har släppt varandra och ska inte hjälpa till med eller störa det nya livet.

Det är dottern jag ska hjälpa. Hon vet hur hon vill ha det och uttrycker samma sak till oss båda.

Mycket utrymme ändå. Hon har sportaktiviteter, kvällar med kompisar, träffar övriga familjen... Hon kommer helt säkert aldrig släppa sin pappa ändå.

Nja alltså du har fel i att man inte har att göra med hur man fostrar barnen. Det gör vi tillsammans!!!

Inte ett par men föräldrar tillsammans.

Klart de har rätt att uttrycka sin vilja och att det ska ges betydelse.

Jag hade inte velat vara den föräldern som med tvång håller mitt barn hos mig om hon uttrycker att hon inte vill eller mår bra i det.

Det hade jag känt som att jag våldför mig på henne.

jag hade kämpat för att skapa en situation som hon är tillräckligt nöjd med hos mig. Men jag skulle aldrig hålla ett barn mot dess vilja.