Du kan ju inte ens sätta din mans barn före dig själv så varför ska han helt plötsligt sätta andra barn före sitt eget. Anar vi en dubbelmoral från fröken Ess
Vad skönt att det inte är bara jag som ser inläggen med brist på empati.
Och klart Essets råd här färgas av att hon själv verkar vara styvmor av den elakaste sorten.
Hans barn ska tryckas till, ingen empati ska visas dem och allt är ex-fruns fel.
Larvigt.
Här har jag lyssnat mest på dem som varit vuxna med erfarenheter av samma situation som barn. De säger i princip samma sak allihopa.
Det är lite intressant att man kategoriseras som elak bara för att man väljer att inte involvera sig i sin makes barn. Trots att alla det valet berör är helt med på att det är så det ska vara. Sen har jag nog aldrig sett Ess skylla nåt på ex-frun, utan den relationen har hon också ställt sig helt utanför och låtit sin make sköta. Och det ligger ju i sakens natur - eftersom hon inte har behövt engagera sig i barnen så har det heller aldrig funnits anledning att skylla nåt på någon....
Essets råd här färgas nog mer av att det inte finns universallösningar av hur man "ska" vara mot sina styvbarn och att alla lösningar är ok så länge man är överens om det inom relationen.
Jag tror att det är extremt mycket enklare att komma in i sina bonusbarns liv när de är små, som tex jag, Brumma och Gung Ho har gjort, mot att komma in i truliga tonårsbarns liv som ny partner som Ess mfl har gjort. Man blir mottagen på helt andra premisser.
Jag tillhör också den vuxna skaran som "tvingades" träffa min pappas nya kvinna efter ett par veckor. Han flyttade ut från vårt hem direkt ihop med henne och hennes son. När vi kom på vårt första helgbesök efter skilsmässan så fanns de redan som en del av min pappa. Visst kändes det lite märkligt, men inte mer än så och för oss barn var det inget trauma alls. Så även i samma situation kan upplevelsen vara helt olika.