Hej!
Som rubriken lyder så undrar jag om det är någon mer här inne som är gravid och har hiv? Skulle vara roligt att få kontakt med andra blivande mammor i "samma situation".
Jag väntar mitt tredje barn (sambons första och han är hiv-negativ för er som kanske undrar) men det är min första graviditet som hiv-positiv. Bf är 5 maj.
Det är väl ingen som gör? Det enda vi talar om här är att om man ändå och trots allt blivit smittad och bor i Sverige (eller motsvarande land) och sköter sin medicinering så kan så låga virusnivåer uppnås att viruset försatts ur spel och vare sig kan smitta längre eller förstöra så mycket för den redan smittade att denne riskerar att insjukna i aids.
Självfallet bör man skydda sig vid sexuella kontakter (av flera skäl), men är oturen ändå framme så är HIV inte längre en dödsdom utan smittade kan precis som alla andra uppnå förväntad livslängd och därtill skaffa barn utan att riskera att vara smittsam.
Ang. förskylningsjämförelsen. Jag uppfattar faktiskt konversationen precis så. Att vissa i tråden skriver om hiv i Sverige idag på ett sätt som förringar sjukdomens allvar. Ja, det finns bra bromsmediciner i Sverige. Men det förutsätts att den som har hiv är ordningsam och tar sin medicin och sköter sin medicinering för att det ska fungera bra.
Jag tycker att man ska vara ärlig med att hiv idag - givet att man sköter sin medicinering och det går att ställa in medicineringen bra - inte är en dödsdom. Men jag tycker inte man ska förringa sjukdomens allvar. Så länge det inte finns ett bra vaccin bör man även ha hiv i åtanke när man skyddar sig mot sexuellt överförbara sjukdomar.
Det känns bra att höra att du ts har fått möjligheten att bli mamma och leva det liv du vill, trots att du smittats med hiv. För 20 år sedan var detta otänkbart. Om 20 år har vi kanske ett bra vaccin.
Äntligen en intressant tråd på FL!!! Och jag som börjat ge upp det här forumet.
Grattis TS till graviditet. 27 år och trebarnsmorsa låter kul (och lite svettigt 
).
Jag har nu lärt mig en del saker som jag inte kände till om HIV så det tackar jag för. Hoppas du hittar någon i liknande situation att vädra dina tankar med.
Tycker dock det är underligt att många i tråden börjat se hiv som om det vore någon slags förkylning som går över typ.
Att ha hiv är väldigt allvarligt och man ska skydda sig på alla plan man kan.
Hemskt att du ts har blivit drabbad av detta hemska som gjorde allt det rätta för att skydda dig och att träffa på en man som var hiv smittad själv, maximal otur 
Ang. förskylningsjämförelsen. Jag uppfattar faktiskt konversationen precis så. Att vissa i tråden skriver om hiv i Sverige idag på ett sätt som förringar sjukdomens allvar. Ja, det finns bra bromsmediciner i Sverige. Men det förutsätts att den som har hiv är ordningsam och tar sin medicin och sköter sin medicinering för att det ska fungera bra.
Jag tycker att man ska vara ärlig med att hiv idag - givet att man sköter sin medicinering och det går att ställa in medicineringen bra - inte är en dödsdom. Men jag tycker inte man ska förringa sjukdomens allvar. Så länge det inte finns ett bra vaccin bör man även ha hiv i åtanke när man skyddar sig mot sexuellt överförbara sjukdomar.
Det känns bra att höra att du ts har fått möjligheten att bli mamma och leva det liv du vill, trots att du smittats med hiv. För 20 år sedan var detta otänkbart. Om 20 år har vi kanske ett bra vaccin.
Det är när jag läser alla dumma inlägg i den här tråden som jag blir extra glad över att jag har valt att bli lärare så att jag kan utbilda kommande generationer lite bättre ;)
Fruktansvärt många trångsynta kommentarer av människor som inte har läst på alls. Väldigt tråkigt att läsa. Samtidigt så blir jag glad över alla peppande saker som skrivs och att det fungerar så bra för TS.
Angående själva syftet med tråden, att hitta andra mammor i samma sits: du kanske kan vända dig till någon stödgrupp för hivsmittade t.ex. Noaks Ark? Där kanske det är lättare att hitta någon :)
Jag vet så galet lite om hiv, men till alla som inte vet mycket - som jag, google is your friend - och alltid med en nypa salt!
"Numera kan du föda barn även om du eller din partner har hiv. Risken för att hiv-viruset förs över till fostret under graviditeten, eller till barnet i samband med förlossningen, är minimal om du har en fungerande behandling. Prata med din behandlande hiv-läkare om du har hiv och funderar på att bli gravid." // hiv.se
Fantastiskt att det är minimal risk att föra över hiv till barnet!
Finns det inget socialnätverk - sida, grupp för hiv positiva? Någon måste självklart ha erfarenheter!
Det är en balansgång hela det här tycker jag när det kommer till att prata om hur allvarligt det är. Ja, det är ett virus som obehandlat kan döda en. Men samtidigt behöver ingen bli paniskt rädd då det finns bra behandling. Här i Sverige har vi tillgång till de bästa medicinerna dessutom vilket påverkar vår livskvalitet positivt.
Min man har inte hiv. Och så länge jag sköter min medicinering och vi skyddar oss (använder kondom men skulle kunna använda andra medel med då mina vården är bra) så kommer det förbli så för honom. Från att jag smittades så tog det 2,5 år innan jag fick diagnosen. Under den tiden hade jag både kortare och längre förhållanden. Ingen snittades av mig. Hade ok värden men var ändå mycket högre än idag. DÅ var jag en risk för andra. INTE idag!
När jag fick diagnosen trodde jag att mitt liv skulle vara slut inom tio år. Jag trodde att jag aldrig skulle kunna få barn. För jag skulle aldrig utsätta mina barn för den risken. Men då det inte är någon risk för det idag när mamman står på en fungerande behandling så vågade jag skaffa barn. Är så glad för det, varje dag.
Vet du ts, att påminna om att HIV fortfarande är en allvarlig och eventuellt även livshotande sjukdom är inte samma sak än att vara trångsynt.
Jag tillhör en generation som varit med om fenomenet HIV - AIDS från första början. Jag har missat två mycket nära kompisar till mig i den sjukdomen och tro mig, det var långt ifrån att vara en rolig upplevelse.
Det är bra hur mycket forskningen och medikationen har utvecklats nuförtiden, ändå får jag en känsla, när jag läser era inlägg här, som om ni verkligen diskuterar om någon slags förkylning.
Med tanke på era partners. Har de drabbats av samma diagnos nu?
När det gäller den här Noaks Ark hemsidan är jag däremot mycket tveksamt inställd pga av innehållet som de publicerar, men det är enbart min personliga uppfattning.
Undvika gärna att kalla andra för trångsynta, bara för de har någon annan syn på saken. Tack.
Äntligen en intressant tråd på FL!!! Och jag som börjat ge upp det här forumet.
Grattis TS till graviditet. 27 år och trebarnsmorsa låter kul (och lite svettigt ).
Jag har nu lärt mig en del saker som jag inte kände till om HIV så det tackar jag för. Hoppas du hittar någon i liknande situation att vädra dina tankar med.
MEE83
Tung kväll?
Och hur F*N hamnade du här? Sätt på vem du vill... men oftast är samtycke bra. LOVE 2015
Först grattis TS, till graviditeten.. Sedan en fråga som TS eller bloggerskan kan svara på. Jag har HIV-testat mig massor med ggr, alltid negativt. Föt ett par år sedan när jag träffade min tjej testade jag mig igen, positivt..... Satan, fick sedan besked från KS att det var negativt... Efter par månade kom nojorna igen, då gick jag o min tjej och testade oss tillsammans, efter en vecka ringde hon och fick svar, negativt. Dagen efter ringde jag, men fick till svar att dom kunde inte ge mig ngt ännu, efter ytterligare en vecka ringde jag igen, fick då svar, negativt... Frågan, hur kan man gå från klara negativa besked i alla år men helt plötsligt blir det såhär?? Ngt ni vet??
Först grattis TS, till graviditeten.. Sedan en fråga som TS eller bloggerskan kan svara på. Jag har HIV-testat mig massor med ggr, alltid negativt. Föt ett par år sedan när jag träffade min tjej testade jag mig igen, positivt..... Satan, fick sedan besked från KS att det var negativt... Efter par månade kom nojorna igen, då gick jag o min tjej och testade oss tillsammans, efter en vecka ringde hon och fick svar, negativt. Dagen efter ringde jag, men fick till svar att dom kunde inte ge mig ngt ännu, efter ytterligare en vecka ringde jag igen, fick då svar, negativt... Frågan, hur kan man gå från klara negativa besked i alla år men helt plötsligt blir det såhär?? Ngt ni vet??
Det låter jättekonstigt. Har du pratat med läkare om detta? De borde kunna ge dig svar där du tagit proverna. Antingen har man det eller inte liksom. Ibland kan det vara svårt att se på testerna om man smittades ganska nyligen men då du testat dig flera gånger så borde det synas nu i så fall. Mänskliga faktorn kan spela in, tester har blandats ihop förr. Därför tas alltid ett nytt prov vid ett positivt resultat