Hej!
Som rubriken lyder så undrar jag om det är någon mer här inne som är gravid och har hiv? Skulle vara roligt att få kontakt med andra blivande mammor i "samma situation".
Jag väntar mitt tredje barn (sambons första och han är hiv-negativ för er som kanske undrar) men det är min första graviditet som hiv-positiv. Bf är 5 maj.
Va fan skaffar du barn om du har hiv för.
För er som inte vet:
Numera kan man alltså även skaffa barn som HIV-positiv utan att viruset överförs till fostret.
Det verkar som om en del i tråden inte riktigt har fattat detta. Om det fanns risk för att fostret smittades skulle det naturligtvis INTE vara försvarbart att skaffa barn! Även om man kan leva med HIV idag, men ingen ska behöva födas med det.
Det är bara vid blodtransfusioner eller om man dricker någons blod (ja, ni fattar) som risken är stor att smittas. Inte ens vid oskyddat sex är risken särskilt stor. Så ja, TS hade extrem otur. Därmed inte sagt att man ska skita i skydd eller vara oförsiktig.
Men många HIV-positiva lever idag lika länge som friska, och med allt mindre biverkningar. Så det är alltså inte heller "egoistiskt" att skaffa barn av det skälet, att man löper stor risk att dö i förtid. Det gör man inte om man medicinerar rätt.
För er som inte vet:
Numera kan man alltså även skaffa barn som HIV-positiv utan att viruset överförs till fostret.
Det verkar som om en del i tråden inte riktigt har fattat detta. Om det fanns risk för att fostret smittades skulle det naturligtvis INTE vara försvarbart att skaffa barn! Även om man kan leva med HIV idag, men ingen ska behöva födas med det.
Det är bara vid blodtransfusioner eller om man dricker någons blod (ja, ni fattar) som risken är stor att smittas. Inte ens vid oskyddat sex är risken särskilt stor. Så ja, TS hade extrem otur. Därmed inte sagt att man ska skita i skydd eller vara oförsiktig.
Men många HIV-positiva lever idag lika länge som friska, och med allt mindre biverkningar. Så det är alltså inte heller "egoistiskt" att skaffa barn av det skälet, att man löper stor risk att dö i förtid. Det gör man inte om man medicinerar rätt.
Dethär så himla intressant. Jag har haft sådan extrem HIV-skräck att jag under en period inbillade mig att jag hade HIV. Jag planerade inför döden i stort sett o va ledsen för allt jag inte kommer kunna/hann göra. Jag klarade inte av att se order HIV det gav mig panik. Kändes som jag kunde bli smittad av att läsa ordet... Minsta lilla symptom kunde vara HIV, speciellt enligt google.. Och då är jag ingen direkt "riskgrupp".. (Tror dock detta kan vara någon annan sjukdom eller psykiskt problem :))
Sen gjorde jag en uppsats när jag läste upp mina betyg och jag var tvungen att ha med HIV i en del av denna. Ojoj vilken panik!
Men det avdramatiserade alltihop och nu tycker jag istället att det är intressant.
Ingen pratar om sin HIV då det känns overkligt att det finns folk som har det.
TS, vad sa din partner när du berättade? Mår du dåligt varje dag/ofta av sjukdomen eller har du "accepterat"?
Tycker du att du blir behandlad annorlunda av vården? Alltså extra skyddsåtgärder?
Jag har ingen egen erfarenhet att bidra med men vill gärna gratulera dig till graviditeten och önska er lycka till, jag vet att det finns tjockt med fördomar och okunskap bland folk om HIV/HIV och graviditet. Tack ni som bidrar till att skingra dessa!
Förlåt om det här låter extremt okänsligt, men hur känns det att inte komma få se barnet växa upp? Det måste ju ändå vara något du tänker en del på tänker jag. Jag vet ju de som har haft obotlig cancer och småbarn, det är väldigt känslosamt för alla inblandade och det här måste nästan vara värre tänker jag eftersom HIV är så tabu belagt.
Jag antar att du fick veta att du hade HIV i samband med att du blev gravid. Är du rädd att barnet ska få det också? Hur har du blivit bemött av vårdpersonalen?