Hur lätt/svårt är det att få bli sjukskriven några dagar pga sorg?

Jag tycker det låter alldeles befängt att du anser dig ha rätten att sjukskriva dig för att du "inte känner dig på topp". Ta semester.

Jag tycker det låter alldeles befängt att du anser dig ha rätten att sjukskriva dig för att du "inte känner dig på topp". Ta semester.

Min åsikt är att en krisreaktion bör ha nästintill fysiologiska symptom för att kunna räknas som sjukdom och därmed beviljas sjukersättning. Då ts kunnat arbeta i två veckor utan vidare (tankspriddhet, allmän nedstämdhet och svårt att koncentrera sig är i sig inte fysiologiska symptom. Det är vi många som är vissa veckor av olika anledningar.) I Sverige så tror man att varenda huvudbry bör leda till att man går hemma, vilket inte nödvändigtvis hjälper alls. Innan man begär att få gå hemma så går man väl rimligen på terapi först eller dylikt, vilket är fullt möjligt att göra medan man samtidigt arbetar. Känner man att man behöver semester ska man kunna göra det utan sjukersättning, som tidigare nämnt är just ämnat för sjuka människor. Bara för att det är enkelt att sjukskriva sig så betyder det inte att alla har rätt till det eller att det är det bästa för den individuella situationen.

Då kan jag rekommendera att du går i terapi. Att gå hemma och vara allmänt oföretagsam i din situation kan tyvärr gräva dig djupare i en depression som inte hade behövt finnas där alls. Det är fullt möjligt att fortsätta arbeta trots att man känner sig nere och ledsam, det är du inte ensam om att behöva göra ibland. Förutsatt att du trivs på ditt jobb (ifall du inte gör det så är detta ett separat problem) så är den bästa hjälpen just att fortsätta arbeta i kombination med att prata med någon proffesionell vid sidanom. Behöver man semester så kan man som sagt ta det också. Hoppas du mår bättre och naturligtvis så finns det inget du kunnat göra för att förändra din väns öde. Är man så beslutsam så man tar sitt liv finns det sällan något som någon kan göra för att förhindra det. Lycka till

Semester tar jag när jag har semester. Är jag inte varken psykiskt eller fysiskt på topp, dvs frisk så blir jag sjukskriven. Inget konstigt med det. Jag ska inte behöva offra mina smerterdagar om jag är oysisk instabil. Att inte vara på topp i mitt jobb påverkar andra människor än bara mig, folk riskerar sin hälsa om jag eller någon av mina kollegor i te är psykisk friska eller på annat sätt inte mår bra. Och då är man hemma och är sjukskriven.

Det är naturligt att reagera när en vän tar livet av sig. Jag kan inte arbeta om jag inte kan vara fokuserad på mitt jobb. När detta hände kunde jag inte vara det och således inte arbeta några få dagar. Jag mådde inte bra pga det som hänt. Att du inte förstår det för stå för dig. Jag har inte mött någon i min närhet som inte tycker att jag kunde vara hemma och fokusera på att må bra. Till och med min chef förstod att det hade blivit för mycket för mig och att jag inte mådde bra pga det.

Jag anser inte att ha en dålig dag psykiskt eller fysiskt är detsamma som att vara sjuk. Och då har jag läkare och psykologer som kan ge sitt medhåll på det. Och mitt samvete hade då aldrig tillåtit att jag tog "psykiska vilodagar" på andras, bla de riktigt sjukas, bekostnad. Men det är ju inte en slump att vi har högst antal sjukskrivningar i hela europa som sagt, trots att vi är friskast och lever längst. Just för att välfärden ger utrymme för totalt utnyttjande där inget ansvar läggs på individen själv. Därför flyttade jag utomlands där man inte känner efter så mycket. Ha en bra dag, sjukskriven eller ej!

Nu har du totalt missat vad det handlar om.

Jag vet precis vad det handlar om. Det är individens eget ansvar att gå till terapeut, ta ledigt eller på annat sätt tacklas med de ledsamma känslor man upplever när något hänt i sin omgivning och man trots det inte lider av panikångest, akutdepression eller dylikt (vilket, som sagt, ts klart inte gjorde iom att hon tog sig upp ur sängen och jobbade i två veckor samt frågade på familjeliv "hur lätt det är att bli sjukskriven") och därmed inte låta det gå ut över ens arbetsuppgifter. Alla människor har dåliga, ledsamma, existentiellt svåra dagar ibland och det innebär inte att man har rätt att gå hema och leva på sjukpenning. Det är du som inte kan ge ett relevant svar i diskussionen.

Du har fortfarande missat vad det handlar om.

Och du har ingen aning hur panikångest, depression eller akut krisreaktion artar sig för olika individer.