Ensamkommande kontra fattiga barn

Såg ett inslag på TV häromdagen om en ensamstående mamma med 4 barn. Hon var sjukskriven till 50% och städade 50%. Hon var tvungen att vända på slantarna och hade i princip aldrig kunna ta med sina barn på en semester. Nu snackar vi inte Maldiverna utan ingen semester alls. På något sätt hade hon fått hjälp från någon organisation att åka till västkusten i 4 dagar med sina barn. I inslaget sa man också att det var väldigt många barn som levde under dessa förhållande i Sverige 2015.

Vi har alltså inte råd att ge familjer med denna pressade ekonomiska situation stöd. I första hand handlar det ju om barnen här.

Min fråga är riktad till alla vänstermänniskor och journalister som oavkortat kallar mig för rasist när jag ifrågasätter att vi ska släppa in alla som vill komma och öppna våra hjärtan.

Hur långt är ni beredda att gå med kostnaderna för flyktingmotttagande. Enligt Aktuellt 55 miljarder 2015 fram till nu. Jag menar, hur kan det va så att det finns ytterligare miljarder att lägga när det inte finns några pengar till ensamma mamman?

Låt mig säga så här: Innan familjen med 4 barn som knappt åkt utanför sin stads gränser kan få ett stöd som ger barnen en värdig uppväxt tycker jag att det är dags att prioritera rätt. Trodde att det var solidaritet och rättvisa som stod högt på agendan för vänstern och journalistkåren.

Min fru jobbar på ett boende för ensamkommande barn. Förra helgen tog de alla barnen och körde iväg dem 35 mil till ett sommarland inkl övernattning. Underbart för dessa barn att få ha kul, skratta och leka. De har något att berätta för andra barn om.

Men mammans 4 barn då? Hon betalar ju ändå skatt till 50%

Jag köper inte det här, men så är jag ju tydligen rasist också...