Ensamkommande kontra fattiga barn

Läste någonstans - som senila jag så klart inte kommer ihåg vart, att efter att Norge började kolla den verkliga åldern på de ensamkommande flyktingbarnen så visade det sig att de inte alls var så unga som de utgav sig för att vara.
Sedan sjönk antalet som kom drastiskt efter att ryktet gick att de inte blev insläppta.

Hur kan man kolla det? Kan man åldersbestämma levande människor med dna-test eller hur gör man?

Såg ett inslag på TV häromdagen om en ensamstående mamma med 4 barn. Hon var sjukskriven till 50% och städade 50%. Hon var tvungen att vända på slantarna och hade i princip aldrig kunna ta med sina barn på en semester. Nu snackar vi inte Maldiverna utan ingen semester alls. På något sätt hade hon fått hjälp från någon organisation att åka till västkusten i 4 dagar med sina barn. I inslaget sa man också att det var väldigt många barn som levde under dessa förhållande i Sverige 2015.

Vi har alltså inte råd att ge familjer med denna pressade ekonomiska situation stöd. I första hand handlar det ju om barnen här.

Min fråga är riktad till alla vänstermänniskor och journalister som oavkortat kallar mig för rasist när jag ifrågasätter att vi ska släppa in alla som vill komma och öppna våra hjärtan.

Hur långt är ni beredda att gå med kostnaderna för flyktingmotttagande. Enligt Aktuellt 55 miljarder 2015 fram till nu. Jag menar, hur kan det va så att det finns ytterligare miljarder att lägga när det inte finns några pengar till ensamma mamman?

Låt mig säga så här: Innan familjen med 4 barn som knappt åkt utanför sin stads gränser kan få ett stöd som ger barnen en värdig uppväxt tycker jag att det är dags att prioritera rätt. Trodde att det var solidaritet och rättvisa som stod högt på agendan för vänstern och journalistkåren.

Min fru jobbar på ett boende för ensamkommande barn. Förra helgen tog de alla barnen och körde iväg dem 35 mil till ett sommarland inkl övernattning. Underbart för dessa barn att få ha kul, skratta och leka. De har något att berätta för andra barn om.

Men mammans 4 barn då? Hon betalar ju ändå skatt till 50%

Jag köper inte det här, men så är jag ju tydligen rasist också...

nu är Södertälje inte någon liten kommun som jag tidigare hänvisar till när det gäller stora problem. Måste alla hela tiden påvisa att andra har fel? Kan man istället inte försöka lyssna på varandra lite mer? 

Det här borde vara en enkel fråga att besvara.
Men frågan är felställd, jag tar mig rätten att omformulera den så att kärnpunkten kommer fram.
Vi börjar med att skita i vilken nationalitet det är på barn eftersom vi inte är rasister gör vi inte skillnad på människor baserat på ursprung.

Då blir frågeställningen ska vi lägga våra resurser på att rädda barn från död eller ska vi lägga pengarna på att låta mer redan priviligerade barn få det ännu bättre genom att låta dom få åka på semester utomlands.
För mig är valet enkelt. 
Jag unnar gärna alla föräldrar en skön bad och sol-vecka i ett varmt land med sina barn.
Men INTE på bekostnad av att ett annat barn dör i krig. 

Svårare än så är inte valet och det borde vara så enkelt för varje medkännande människa att göra det valet.