Tussilago6 skrev 2016-04-04 15:05:21 följande:
Jag ville sätta igång för länge sedan, tjatade och höll på så att sambon höll på att bli tokig. Men jag kunde lixom inte hjälpa det, jag tyckte att ALLA andra fick barn och jag kunde inte sluta tänka på eller prata om det. Det hela resulterade i ett stort bråk och allt las på is, innan hade vi pratat om det flyktigt och jag hade tolkat våra samtal som att han ville. Men han ville "sen nån gång". Det var typ ett år sedan. Sedan vågade jag mig försiktigt på frågan igen för nåt halvår sen och då gick det lite bättre och jag sa att han fick välja när om han ens ville, och då ville han i maj av olika anledningar. Så därför är vi här nu, och det kommer att bli jättebra! Jag är mycket mer impulsiv och han vill planera, och ibland är det bra att saker är riktigt genomtänkta har jag märkt!
Nu verkar han heltaggad, mycket roligare!
Vad roligt att din man också är med på banan!
Ja då kan det ju liksom bli lite fel. Men skönt att ni är på samma spår nu i alla fall. Jag vet väl att jag egentligen inte har tjatat. Bara pratat mycket om det väääääldigt mycket. Haha. P
Men jag har egentligen inte vart redo än. Det är först nu det verkligen känns som att det är rätt. Förut har det mest vart praktisk planering för när det skulle passa bäst. Jag är nog som din sambo då. Måste ha allt planerat. En plan liksom. Och min man är sån att han kan planera typ 1 vecka framåt haha. Han är inte impulsiv men lever väldigt mycket i nuet.
Men nu längtar vi båda verkligen. Så mysigt att längta tillsammans. Var samma sak med dottern. Och roligt att längta med er också. Någon att prata med så inte maken blir trött på en. Haha
