BF Mars/April 2016 - för oss som vill prata här på FL! :)

Ja men precis så är det verkligen,förstå mig rätt men skönt att man inte är ensam om det ändå. Just det där med humöret, antingen så är man irriterad och arg eller bara ledsen och nere. Konstant sur eller trött,hur rolig kan man vara och umgås med då? Här jobbar ju mannen långt bort och pendlar,vilket innebär att han oftast är borta 12 timmar hemifrån,från liksom 7-19 så inte mycket han hinner hemma och fixa och greja på vardagarna eller umgås och leka med dottern. Har min mamma som jag är hos ibland men Går ju inte varje dag heller och även en vän jag umgås mycket med och som har ett barn min dotter kan leka med, men går inte heller varje dag och måste man ändå vara social och trevlig. Eller måste och måste, vet att hon förstår men man kan ju inte bara lika och vila och så heller då. Ja jag vill också bara att bebis skall komma,samtidigt vill jag ju inte såhär tidigt utan att den ändå skall vara färdig bakad liksom. Är ju i vecka 32 nu så har jag tur och bebis vill komma tidig så kan den ju komma om 6 veckor, men 8 veckor kvar till bf och 10 veckor som längst. Dottern födde jag 10 dagar före bf,men finns ju inget som säger att det sker igen, hade så mycket runt oss med saker när vi väntade dottern så vet inte om det påverkade och satte igång allt när jag slappnade av. Men att hon föddes tidigare gör tyvärr att jag är inställd på att födda tidigare denna gången med vilket inte är en bra inställning,men svårt och tänka om. Skulle inte förvåna mig om går över tiden bara för det. Känns bara hopplöst och tänka på det. Och just den finna kommentaren det kommer gå fort och det fixar du,det ordnar sig. Det har ju gått bra hittills så det kommer det göra det sista veckorna med. Det har gått bra för jag inte haft något val!! Så tröttsamt...

Måste fråga er en annan sak. När ni känner av era förverkar hur känns det då? Känns det alltid som ni har "mensvärk" molande värk?

För förut så när jag stod upp och skulle gå några steg så fick jag som hela magen blev verkligen stenhård och gjorde små ont och fick stanna upp lite för kunde liksom inte röra mig kändes det som. Så la mig en stund på soffan, då fick jag att magen blev stenhård,ont i ryggen och ont framtill,i underlivet eller ja mellan benen hur man nu skall förklara det bra,skit svårt. Men hoppas ni förstår vad jag menar. Det drog,tryckte,ilade och värkte, fick liksom andas lite djupare under denna stund,liksom in genom näsan och ut genom munnen,varade bara någon sekund sen släppte det,men skrek till när jag kände det för gjorde så ont. Men sen efter en stund fick jag likadant igen men försvann efter några sekunder,men känns och gör ändå ont. Har inte haft att det gjort ont i ryggen så innan men denna gången gjorde det de och magen blev så hård,bebis puffade och gjorde vågor efteråt och så. Först trodde jag bara beisen tryckte ut sig men hela magen vart så hård och spänd. Var detta förverkar eller vad var det? När jag haft ont där innan ibland har jag trott att det varit foglossning men då har det varit lite mer tillhållande och mer i ljumskarna och höfterna liksom. Foglossning enligt mig kommer och går ju inte så,utan är ju ihållande. Möjligen kan det göra mer ont och bli värre i höfterna om jag vänder mig i sängen men inte så som förut. Pratat med en vän och min mamma som tyckte det lät som förverkar och var väldigt säkra på det. Jag tror mer och mer själv på det,men så blir jag osäker när det står att det inte skall göra ont och känns som mensvärk. Gjorde ju inte extremt ont men ändå så de känns. Minns inte alls hur det var med dottern och minns inte att jag hade förverkar eller sammandragningar så. Så vad skulle ni säga om detta? Skall ju till bm på fredag och skall då fråga och ta upp detta med henne och se vad hon säger. Men skulle ändå vilja veta lite innan om någon annan har det såhär och ifall jag behöver oroa mig eller vara nervös.

Förstår verkligen er alla som inte trivs som gravida. Jag skäms typ för jag verkligen hatar att titta på mig själv just nu.

Är i vecka 30 och har så sjukt ont i bäckenbotten med en hemsk foglossning som bara förstör allt och jag känner mig så tung. Orkar liksom inte.. Dessutom jätte lågt järnvärde som vägrar ge med sig. Skäms att jag tycker så illa om att vara gravid, älskar ju min lilla tjej där inne i magen.

Jag förstår dig precis! Enda gången jag verkligen njutit av att vara gravid var med första barnet. Då kom dessa känslor när jag gått förbi bf. Men jag hatar att säga de, jag är ingen "älskar att vara gravid"/"älskar bebistiden" tjej. För mig börjar de bästa när dem rör sig, börjar prata och är mer självständiga. Fast snusa bebis är bland de bästa som finns.

Skulle byta ut dessa krämpor mot bebis vilken dag som helst!

Ser att många av er kämpar med graviditeten. Kan bara hålla med att det är inte dans på rosor. Jag är fortfarande sjuk i influensan med brutet revben pga hostan.

Nu har jag ont i magen pga all hosta. Imorgon har jag fått tid att kolla att allt är bra i magen. Så orolig då jag varit så sjuk och just nu även ont i magen. Fortfarande riktigt andfådd, hostig och fruktansvärt trött. Hade låg hb på 80. Försöker få i mig mycket järn nu, mycket blodpudding och järntabletter

Jag har börjat få Svårt att äta. Barnet trycker uppåt och får ingenting i mig.... Känner mig proppmätt hela tiden, någon mer som känner så?

Foglossningen är kvar och lite sammandragningar.

Läste att många av er hade kraftiga sammandragningar, vad har Mvc sagt till er om det? Mycket vila? Har ni kollat om livmodertappen påverkats?

Inte långt kvar nu. Jag har 54 dagar kvar. Hur många dagar har ni kvar?