BF Mars/April 2016 - för oss som vill prata här på FL! :)

Men nej! Stackare:( hoppas på snabb bättring för er del!! Kram

Utskrivna!! Plus fick ta bort sonden! Denna skitdag började dåligt men känns sååååå mycket bättre nu! Vägde 2695gram idag och en vikttagning på fredag så ska det vara över sen :)

Dock kommer vi få fortsätta gå hos kardiologen för hjärtat, men känns äntligen som man kan börja njuta med sin lilla bebis, speciellt när han kom ut som han gjorde ;)

Men först ska jag krypa ner i sängen med sjuka storasyster och kika på någon barnfilm! Om jag har tur somnar jag en stund ;) hehe.

Ta hand om er :)

Idag har man hunnit bädda ordning sängen och skrivit upp det sista som ska handlas typ lite blöjor, torkservetter,amningsinlägg och lite sånt så det är klart. Tänkte shoppa hem det i helgen.

Sen blir det en myshelg med mina föräldrar god mat och så får passa på medans man har ork kvar och inte mår illa.

Aztec- Vad skönt för er,hoppas du kan njuta och mysa riktigt mycket nu framöver :)

Jag måste bara få skriva av mig lite, vet inte vart jag skall ta vägen. Allt känns bara så jobbigt idag och tårarna bara rinner ner just nu. Jag är så sjukt trött på att ha ont hela tiden :'( Kan inte sova för jag kan inte vända mig i sängen och fogarna gör så ont så det väcker mig. Inatt vaknade jag även av förverkar,lätt mensvärk,gjorde inte ont men ändå så jag vaknade. Gör typ ingenting hemma för jag inte har någon energi eller för det gör för ont,vilket gör att jag mår ännu sämre och vantrivs med hur det ser ut hemma. Känner mig då värdelös som fru som inte kan hjälpa till med något knappt. Sen känner jag mig värdelös som mamma,som inte kan sitta på golvet och leka med min dotter eller knappt leka alls. Inte gått så mycket idag och ändå haft kryckorna det mesta men ändå så sjukt ont och denna veckan känns det bara som det blir värre och värre för varje dag. Kan inte böja mig fram eller sånt utan att få ont. Och det enda folk säger till mig är att det inte är långt kvar ändå,är ju bara några veckor och att det kommer gå fort och bara och kämpa vidare,har ju kämpat så här länge så lite till fixar jag. Men för mig går det inte fort,varje dag känns som en evighet just nu och jag kan inte riktigt se något slut på det!! Bebis kan komma om 6 veckor men kan likaväl komma om 10 veckor också. Börjar ta över min glädje över att vara gravid mer och mer. Känns inte som någon förstår mig helt,hur jobbigt detta är och hur ont det verkligen gör!! Vill klara av och vara mamma till min dotter och skall vara en bra mamma till bebisen sen också. Folk frågar hur jag mår och hur allt går,då säger jag jo det går. Vad annat skall jag säga,vad har jag för annat val?! Alltså missförstå mig inte, älskar att vara gravid och älskar bebisen och vet att detta är en små sak och gnälla över,att det finns de som har det värre och mycket svårare. Men för mig är detta så jobbigt, först må så illa,tappa,vikt och kräkas och må illa hela graviditeten och sen bara lite uppehåll innan detta med foglossningen. Finns lite tid när allt bara få vara bra :(

Sen för varje dag som går blir jag mer och mer orolig och nervös inför förlossning,hur allt kommer gå och bli och om allt är okej med bebis och hur den kommer att må när den kommer ut och så. 

en otroligt känslosam dag,med mycket,tankar,funderingar och känslor. Vet inte vad jag vill få ut av detta inlägg,bara få skriva av mig lite tror jag och kanske få lite förståelse. Och om någon har något tips på vad jag skall göra,så tar jag mer än tacksamt emot det. 

Tack för att ni finns och för att jag får lov och skriva av mig lite.

Hade lika gärna kunnat vara jag som skrivit det där! Jag är så less på allt. Orkar inget, är bara hemma och tankarna går runt och humöret är uruselt. Maken jobbar skift och är denna vecka borta fram till 23.15 på kvällarna. Jag kan inte göra något med barnen efter fsk för då ligger jag hjälplös pga fogarna/ischias och klarar inte nattningen.

Fräser för minsta lilla och är redan trött på det här livet/vardagen. 9 veckor kvar och hoppas varje dag att bebis ska komma tidigare, även om de är tidigt. Fy fan för de här.. Hjälplös, orkeslös och sinnesmässigt frustrerad och ledsen

Ja men precis så är det verkligen,förstå mig rätt men skönt att man inte är ensam om det ändå. Just det där med humöret, antingen så är man irriterad och arg eller bara ledsen och nere. Konstant sur eller trött,hur rolig kan man vara och umgås med då? Här jobbar ju mannen långt bort och pendlar,vilket innebär att han oftast är borta 12 timmar hemifrån,från liksom 7-19 så inte mycket han hinner hemma och fixa och greja på vardagarna eller umgås och leka med dottern. Har min mamma som jag är hos ibland men Går ju inte varje dag heller och även en vän jag umgås mycket med och som har ett barn min dotter kan leka med, men går inte heller varje dag och måste man ändå vara social och trevlig. Eller måste och måste, vet att hon förstår men man kan ju inte bara lika och vila och så heller då. Ja jag vill också bara att bebis skall komma,samtidigt vill jag ju inte såhär tidigt utan att den ändå skall vara färdig bakad liksom. Är ju i vecka 32 nu så har jag tur och bebis vill komma tidig så kan den ju komma om 6 veckor, men 8 veckor kvar till bf och 10 veckor som längst. Dottern födde jag 10 dagar före bf,men finns ju inget som säger att det sker igen, hade så mycket runt oss med saker när vi väntade dottern så vet inte om det påverkade och satte igång allt när jag slappnade av. Men att hon föddes tidigare gör tyvärr att jag är inställd på att födda tidigare denna gången med vilket inte är en bra inställning,men svårt och tänka om. Skulle inte förvåna mig om går över tiden bara för det. Känns bara hopplöst och tänka på det. Och just den finna kommentaren det kommer gå fort och det fixar du,det ordnar sig. Det har ju gått bra hittills så det kommer det göra det sista veckorna med. Det har gått bra för jag inte haft något val!! Så tröttsamt...

Lider med er! Jag blir så less på att jag inte orkar städningen här hemma. Annars har jag det lindrigt jämnfört med er! Fortsätt kämpa, vet att det är jobbigt! <3 Skulle inte önska någon annan det jag har just nu och då har ni det tio gånger värre! Massa kramar och hoppas det inte blir värre för er!

Varför ska man tycka att det är trevligt och härligt att vara gravid egentligen? Jag har hatat allting med graviditeten. Förutom att känna och se hur hon rör på sig där inne, men det är det enda positiva. Missförstå mig inte, jag längtar jätte mycket efter att få träffa babyn och hon är efterlängtad och älskad. Men graviditeten har varit ett helvete från att ha legat på toalettgolvet i otaliga veckor till att nu fortfarande må förskräckligt illa och vara uppsvullen som en flodhäst (gått upp 20kg och nu börjar bm oroa sig för att jag har graviditetsförgiftning på gång även om det inte finns något annat som tyder på det). Foglossning har jag tack och lov inte behövt dras med (förutom efter att jag har sprungit men jag kan ju i alla fall springa och är i vecka 34 så det är okej). Man får gnälla och klaga. Våra kroppar "tillverkar" ju en helt ny liten människa och det är klart att det inte är lätt och är en stor påfrestning för kroppen. Dom som mår bra genom hela graviditeten har bara tur och kan känna sig lyckligt lottade för det. Jag är i alla fall väldigt avundsjuk på dem ;).

Råkade se fina gravidfotografier av par igår. Visst är dom fina och ger en bild av att graviditeten är sååå mysig och romantisk. Jag skulle aldrig ställa mig framför en kamera i det skick jag är nu. En uppsvälld flodhäst som inte kan knyta skosnören. Gravidmagen eller graviditeten vill jag helst inte heller ha några förvrängda fotominnen av. :D... Babyn är en annan sak. När hon är född kan jag väl tänka mig att boka in fotografering för hela familjen.

Kämpa på och gnäll på! Tycker inte alls att man är otacksam om man klagar, man är bara ärlig. Och sorry för min negativitet. ;)

Måste fråga er en annan sak. När ni känner av era förverkar hur känns det då? Känns det alltid som ni har "mensvärk" molande värk?

För förut så när jag stod upp och skulle gå några steg så fick jag som hela magen blev verkligen stenhård och gjorde små ont och fick stanna upp lite för kunde liksom inte röra mig kändes det som. Så la mig en stund på soffan, då fick jag att magen blev stenhård,ont i ryggen och ont framtill,i underlivet eller ja mellan benen hur man nu skall förklara det bra,skit svårt. Men hoppas ni förstår vad jag menar. Det drog,tryckte,ilade och värkte, fick liksom andas lite djupare under denna stund,liksom in genom näsan och ut genom munnen,varade bara någon sekund sen släppte det,men skrek till när jag kände det för gjorde så ont. Men sen efter en stund fick jag likadant igen men försvann efter några sekunder,men känns och gör ändå ont. Har inte haft att det gjort ont i ryggen så innan men denna gången gjorde det de och magen blev så hård,bebis puffade och gjorde vågor efteråt och så. Först trodde jag bara beisen tryckte ut sig men hela magen vart så hård och spänd. Var detta förverkar eller vad var det? När jag haft ont där innan ibland har jag trott att det varit foglossning men då har det varit lite mer tillhållande och mer i ljumskarna och höfterna liksom. Foglossning enligt mig kommer och går ju inte så,utan är ju ihållande. Möjligen kan det göra mer ont och bli värre i höfterna om jag vänder mig i sängen men inte så som förut. Pratat med en vän och min mamma som tyckte det lät som förverkar och var väldigt säkra på det. Jag tror mer och mer själv på det,men så blir jag osäker när det står att det inte skall göra ont och känns som mensvärk. Gjorde ju inte extremt ont men ändå så de känns. Minns inte alls hur det var med dottern och minns inte att jag hade förverkar eller sammandragningar så. Så vad skulle ni säga om detta? Skall ju till bm på fredag och skall då fråga och ta upp detta med henne och se vad hon säger. Men skulle ändå vilja veta lite innan om någon annan har det såhär och ifall jag behöver oroa mig eller vara nervös.