IMHO skrev 2015-06-12 08:24:48 följande:
Som musiklärare har jag på olika skolor, med olika lokaler, ålder på eleverna, utomhusytor, klockslag, flexibilitet från kollegor, tidsbudget, antal barn i luciatåget eller på hela skolan, förväntningar från barn/föräldrar/kollegor/chefer och inte minst svårförutsedd väderlek, fått olika förutsättningar som skapat väldigt olika avslutningar - alla bra på sitt sätt men också med de brister som begränsade förutsättningar resulterar i.
Därför är det jätteintressant att läsa alla svar i tråden. Det är som att vara på ett utvidgat föräldraråd. Dock ska man vara medveten om att det som funkar på ens egen skola skulle kunna bli svårt eller rent av sämre på en annan. När vi gjort utvecklingar av avslutningar jämfört med tidigare år, så får vi ofta höra från vissa föräldrar att det blivit bättre samtidigt som vissa andra tycker det blev sämre. T.ex. om vi effektiviserat programmet för att sexåringarna ska orka sitta på scenen tills det är slut, eller om vi bjuder in max två anhöriga per barn till lucia för att brandbestämmelserna för lokalen inte tillåter fler.
Kontentan är väl att lösningarna och förslag om utveckling behöver tas fram på den lokala skolan. Använd föräldramöten och föräldraråd till att vara med och förbättra just era avslutningar. En bra skola välkomnar föräldraengagemang. Annars blir första steget att verka för en skola som även lyssnar på föräldrarna. Hoppas ni hittar vägarna att påverka ni som vill, men tro inte att det går att beställa en för just er skräddarsydd avslutning. Det finns nästan alltid någon förälder som uttryckt motsatt åsikt.
jag tror också att det ser olika ut beroende på bland annat vilka lokaler man har. Väninnans barn har som en teaterscen med massa platser för konsertbesökare osv, där fungerar det jättebra att alla får komma.
Hos oss gör det de inte.
Kommer ta upp detta i höst och får jag inget gehör kommer jag skicka dit mina släktingar jag med och ta 3-5 bord och duka upp längst fram.
Det är så himla fräckt !
men det är verkligen så i dag.
I julas till Lucian försökte jag o min man sätta oss ner då det stod tomma stolar lite här och där men de var paxade av äldre släktingar. Hela mitt vuxna jag fick anstränga mig för att inte be dem fara och flyga.
När sen min son kom och var ledsen för att han inte sett mig ( vilket jag inte gjorde) så gjorde jag som gbgumman här och ljög.
En familj räknade jag till 11 stycken med mamma/ pappa och annan släkt.
