Skola skippar läxor

Ja, det kan det göra. Beror givetvis lite på upplägget och ålder på eleverna. Men det är ju en sanning med modifikation. Har man en hel klass så är det många elever. Majoriteten lärare idag är inte klasslärare utan har vissa ämnen i klassen. Vi har haft läxläsning på klasstid periodvis. Det innebär att kanske 5 elever arbetar med mitt ämne, ibland ingen, övriga med någon annan läxa. Några behöver behöver mycket hjälp vilket innebär att möjligheten/tiden att faktiskt kolla av vad alla 30 som helhet kan av sin läxa är ganska begränsad. Arbetar de dessutom med ett ämne som jag inte undervisar i så ligger arbetet fortfarande på ämnesläraren att för- och efterarbeta.

Ska läxläsning i skolan efter skolan vara obligatorisk så att alla måste vara där fast det finns många barn/ungdomar som faktiskt repeterar och lär in den typen av uppgifter bättre på egen hand hemma.....efter att de har fått äta och vila lite. Alla är inte som mest effektiva direkt efter en lång skoldag i ett klassrum tillsammans med 30 andra. Om läxorna är just av den typen som inte kräver nya kunskaper.

Och vart ska vi räkna det arbete hemma som många elever som siktar på högre betyg gör? Eller dem som får träna extra för att överhuvudtaget lägsta godkända kunskapskrav? Om läxtiden som erbjuds inte räcker till......är skolan då fri från hemarbete.....och jämlik?

jag tycker absolut inte att läxläsning efter skoltid ska vara obligatoriskt! Som du skriver så behöver olika elever olika mycket och har olika förutsättningar att få hjälp hemifrån. Det ska vara ett alternativ och ett erbjudande från skolan att det finns läxgrupper. Behöver eller vill man inte så går man inte dit. Vill man läsa hemma gör man det. Men har man ingen hjälp hemma att få av olika skäl så är det väl det bästa för alla, att eleverna får hjälp av någon!

Ja, det tycker jag med men jag har även erfarenhet vad frivilligt erbjudande av läxläsning inte helt sällan innebär (i alla fall i år 7-9). Vi har haft det länge. Många barn som skulle behöva gå dit, som inte har så engagerade föräldrar, går inte dit. Precis som de väljer bort läxläsningen hemma så väljer det bort det i skolan och ingen förälder som trycker på.......var sig för att läsa läxor hemma eller studera extra i skolan. Och då är vi tillbaka på det som TS var irriterad över. Det är inte jämlikt utan skolan erbjuder hjälp till de barn vars föräldrar är engagerade. 

Tyvärr når man aldrig alla men det betyder inte att man får sluta försöka.
Att inte erbjuda kan ju aldrig vara mer jämlikt heller....

Nej, det tycker inte jag heller. Jag reagerade enbart på TS resonemang kring det det hela.

Jag vet inte var du har läst att jag är emot nationella mål eller anser att alla elever måste göra samma sak, kanske du får läsa om vad jag skrivit. 

Vi får väl enas om att vi inte kan enas om man kan jämföra matte/skönlitteratur. Men för att ge ett exempel: Om begreppet integraler kommer i mattekurs 3 förväntas det att eleven kan det i kurs 4. Däremot kan man utan problem läsa tex Selma Lagerlöf utan att ha läst någon annan specifik författare.

Ja, jag läste fel och för snabbt. Du var inte emot mål, ursäkta. Det du sa var att man med ett individanpassat system borde avskaffa klasser och ersätta dem med mål. Svensk skola är uppbyggd runt just kunskapsmål. Individanpassning är inskrivet i läroplanen. Ämnesinnehållet är inte hårt reglerat i någon större utsträckning. Jag har svårt att se något skolsystem där inte barnen, i en åldershomogen klass, har kommit olika långt kunskapsmässigt.

När det gäller jämförelsen matematik - läsning tycker jag att den är lite tokig. För att med god behållning kunna läsa, förstå och tolka exempelvis Selma Lagerlöfs böcker så krävs lässtrategiska kunskaper på en viss nivå. Att bara avkoda är ju inte att läsa. Det krävs alltså förkunskaper som är mer avancerade än för att läsa Lasse-Maja-böckerna (populär barnboksserie). Vissa lässtrategiska kunskaper ger dig alltså möjlighet att klara av en viss nivå av böcker. Precis som i matematik. Har du begripit hur man använder integraler så kan du lösa olika matematiska problem där integraler används. Du behöver inte ha löst vissa specifika tal (eller hur?), men du måste ha kunskap om vissa matematiska strategier.

Av den anledningen är det alltså inte konstigare att en elev kan behöva svårare matematikuppgifter än en klasskamrat än att en elev kan behöva svårare läsuppgifter än en klasskamrat. Det senare har jag aldrig mött någon som ifrågasatt....det ses som självklart. För mig är det lika självklart i matematik.

Tack och lov är det inte så längre, utan man i läroplanen så ska alla elever, både de duktiga och de som har det tuffare, få utmaningar

Min grabb går i en gymnasieklass där man satsar mycket på matematik och flera av dessa har varit de eleverna som var färdiga med 9:ans matte redan i 8:an (en i sjuan) och skulle de inte få möjlighet att utveckla sig inom ett område de verkligen är duktiga på.
Nu fick de läsa matten på det närliggande gymnasiet, men alla har inte sådan tur.

Det låter väldigt bra i teorin. Jag hoppas att det även fungerar i praktiken och att individanpassningen inte används som en ursäkt för att inte sätta in extra hjälpinsatser. 

Jag tycker fortfarande att det är skillnad på matte och skönlitteratur. Jag kan själv uppskatta texter på olika nivåer så länge handlingen intresserar mig. Om jag (mot förmodan) skulle sätta mig och räkna matte som förströelse måste det däremot vara på en nivå där jag får en utmaning och ändå inte är för svårt.  Annars håller jag med dig om att matematikundervisningen ska individanpassas :). 

Jag tycker din argumentation mest handlar om att det går fort och blir fel. Du är väl inte lärare själv hoppas jag?

Men nu var ju gymnasiets kurser redan avklarade i 9an i frågeställningen.

Tycker du man ska tvingas läsa hogskolekurser i 9an, fast man kanske inte ens tänkt läsa på hogskola? Vad är fel med håltimmar? Då kan ju den som vill satsa på mer matte gora det, och den som vill gora annat gora just det.

Tja, när argumenten tryter....så gör man som du .

Nu är jag säker på att det är ett icke-problem. De elever som är så duktiga att de ligger så långt fram vill säkert ha mer uppgifter. Men jag avsåg att man ger eleven möjlighet och inte hindrar eleven att läsa svårare kurser. Att börja läsa endimensionell matte efter gymnasiematten är endast en fördjupning

Då undrar jag vem som ska lära ut den högre mattematiken. Är undervisningen verkligen indvidanpassad borde skolan ställa upp med en lärare. Hur många skolor gör det idag?

Jag anser att den som inte vill lära sig mer matte kan sluta där. De elever som vill borde däremot kunna läsa ytterligare kurser inom skolan.

Ponera att det 9:e-klasaren är en så stor begåvning att han/hon avverkat gymnasiematematiken i 9:an, då finns det med all säkerhet en hel del lärare på universitet/högskola som står på kö för att hand om en sådan begåvning och med dagens IT-lösningar, även på distans.
Min grabb går i en klass med genier (han är inte i deras nivå, långt ifrån) och flera av dom läser högskolematematik nu (går andra året i gymnasiet) och har support från den tekniska högskolan.
Så fortfarande ett icke-problem

Nej, naturligtvis inte om man går i en sådan klass som din son går i där det redan finns att etablerat samarbete med tekniska högskolan och där man förväntar sig att det kommer duktiga elever. Nu talar jag om elever generellt, i vanliga skolor ute i landet. Hjälper skolan då till att sätta upp en sådan kontakt? 

Dessutom gäller det inte bara elever som blir klara i 9:an, utan elever som blir klara i förtid i allmänhet. Om man vill ha en individanpassad skola vill säga.

Jag vet att det fungerar på andra skolor också, finns några genier i bekantskapskretsen och de har fått support, inte alltid av lärarna på skolan, men även de har ett kontaktnät och det har kanske inneburit lite omak för eleven att ta sig till en plats från en annan. Men det går, om man tänker lite utanför boxen. Sedan om skolan vill, är en helt annan femma och vissa skolor verkar inte ha viljan att ens stötta de barn som har det svårt för sig.

Men vem ska ha ett kontaktnät? Vem ska "tänka utanför boxen"? Det rimliga är väl att det kommer från skolan.

Hur kommer det sig (om det stämmer vad folk säger här och den svenska skolan är så vansinnigt bra på att individanpassa och stödja) att både hög- och lågpresterande elever presterar sämre i internationella undersökningar än på min tid när det verkligen inte var fallet?

Självklart bör det komma från skolan.
Jag vet att man presterat dåligt på PISA-undersökningen. Nu läste grabben enligt den nya läroplanen på högstadiet och då var kraven betydligt högre än när jag gick i skolan ( i varje fall om man skulle ha höga betyg), så något har hänt ´med målen i varje fall.

Att ligga utanför mallen har alltid varit ett problem, men jag är ganska säker på att det är lättare med den nya läroplanen att vara lite bättre än det var förut, men vetesjutton om det är så för de lågpresterande eleverna.