Skola skippar läxor

TS, jag håller med dig om att det är bakvänt och att det är ett system som motverkar jämställdhet. Det största problemet som jag ser det är emellertid inte att skolan låter barnen arbeta vidare utan att treans matte uppenbarligen är alldeles för lätt för 50% (!?) av eleverna. Kanske för en ännu större andel, även om vissa nöjer sig med att bara göra det man "måste".

Fast hur tänkte du nu? Skolan idag är redan målstyrd. Det finns ingen årskurs-/åldersstyrd läroplan eller kursplan. Verkligheten ser också ut på det viset att det oftast är ett enormt kunskapsspann mellan elever i samma klass. Jag har tagit emot elever i år 7 som läst hela utvandrarserien med behållning och dem som knappt kunnt ta sig igenom en Sune-bok.

Och nej, det är ingen större skillnad på matematik och läsning/svenska. Det finns oändligt antal mätetal att räkna också. Det handlar enbart om konservativa tankemönster. Vi är vana vid att läsningen är relativt fri. Det är självklart att barn som börjar i ettan som redan läser kapitelböcker inte ska traggla bokstäver och ljud exempelvis, eller läsa enkla texter av typen "Far är rar",  medan man jobbar traditionellt i läromedel i matematik i mycket högre utsträckning. Mycket vanligare i matematik att läromedlet får stå för kursplanen, vilket är tokigt. Läromedlen är ofta inte i fas med kursplanerna och många, många år efter forskningen. 

Det är ett enormt kunskapsspann mellan en elev som i år 9 når betyget E och betyget A. Något stort problem med en stor skara barn som kommer att ha klarat av gymnasiekursernas krav för högsta betyg i år 9 kommer vi knappast att få uppleva. Jag har jobbat relativt länge och har hittills inte haft någon elev som varit i närheten av att vara färdig i år 9 även om de varit oerhört kunniga (de hade säkert klarat lägsta krav för betyg i gymnasiet när de gått ut år 9, men har haft högre mål än så). Och om/när så är fallet så gör man ju som med engelskspråkiga elever exempelvis. De får tenta av ämnet. Inga konstigheter.

Då ska väl inte de eleverna ha matte alls kan man tycka, dvs de ges håltimme, och lärarresurser ska läggas på dem som jobbar med nians kurs.

Ja, självklart finns det nationella krav/mål. Men det var ju det du ställde dig emot. Det finns krav som eleven ska uppnå i olika ålder, men det finns krav på olika nivå. Det är stor skillnad på de krav som är minimum för åldern och de kriterier som gäller för att nå högsta betyg. Eftersom läromedlen i Sverige på många sätt inte följer kursplaner så blir det därför inte särskilt konstigt att elever som når över minimikraven för årskursen får arbeta med uppgifter i ett läromedel för en högre årskurs. Det är mest uppenbart i metematik för det är nog det ämne idag skulle jag säga där man fortfarande arbetar mest utifrån just ett specifikt läromedel. 

Det är ingen skillnad på matematik och svenska. På samma sätt som vi tar för givet att barn i samma ålder är olika goda läsare - vissa når minimikraven, andra högre och ytterligare några (förhoppningsvis inte många) når inte de krav som ställs för åldern - så är det inte konstigt att de har olika matematisk förmåga.

Jag tror faktiskt inte det finns något system eller något samhälle där barn i samma ålder har exakt samma kunskaper. Att alla ska arbeta med exakt samma sak är om något kontraproduktivt. Oavsett om man knappt når målen för årskursen eller klarar de översta kunskapskraven så behöver man ju utmaningar och stimulans på sin nivå. Och det var ju det du var emot. 

Ja, jag läste fel och för snabbt. Du var inte emot mål, ursäkta. Det du sa var att man med ett individanpassat system borde avskaffa klasser och ersätta dem med mål. Svensk skola är uppbyggd runt just kunskapsmål. Individanpassning är inskrivet i läroplanen. Ämnesinnehållet är inte hårt reglerat i någon större utsträckning. Jag har svårt att se något skolsystem där inte barnen, i en åldershomogen klass, har kommit olika långt kunskapsmässigt.

När det gäller jämförelsen matematik - läsning tycker jag att den är lite tokig. För att med god behållning kunna läsa, förstå och tolka exempelvis Selma Lagerlöfs böcker så krävs lässtrategiska kunskaper på en viss nivå. Att bara avkoda är ju inte att läsa. Det krävs alltså förkunskaper som är mer avancerade än för att läsa Lasse-Maja-böckerna (populär barnboksserie). Vissa lässtrategiska kunskaper ger dig alltså möjlighet att klara av en viss nivå av böcker. Precis som i matematik. Har du begripit hur man använder integraler så kan du lösa olika matematiska problem där integraler används. Du behöver inte ha löst vissa specifika tal (eller hur?), men du måste ha kunskap om vissa matematiska strategier.

Av den anledningen är det alltså inte konstigare att en elev kan behöva svårare matematikuppgifter än en klasskamrat än att en elev kan behöva svårare läsuppgifter än en klasskamrat. Det senare har jag aldrig mött någon som ifrågasatt....det ses som självklart. För mig är det lika självklart i matematik.

Nu är jag säker på att det är ett icke-problem. De elever som är så duktiga att de ligger så långt fram vill säkert ha mer uppgifter. Men jag avsåg att man ger eleven möjlighet och inte hindrar eleven att läsa svårare kurser. Att börja läsa endimensionell matte efter gymnasiematten är endast en fördjupning

Men nu var ju gymnasiets kurser redan avklarade i 9an i frågeställningen.

Tycker du man ska tvingas läsa hogskolekurser i 9an, fast man kanske inte ens tänkt läsa på hogskola? Vad är fel med håltimmar? Då kan ju den som vill satsa på mer matte gora det, och den som vill gora annat gora just det.

Ponera att det 9:e-klasaren är en så stor begåvning att han/hon avverkat gymnasiematematiken i 9:an, då finns det med all säkerhet en hel del lärare på universitet/högskola som står på kö för att hand om en sådan begåvning och med dagens IT-lösningar, även på distans.
Min grabb går i en klass med genier (han är inte i deras nivå, långt ifrån) och flera av dom läser högskolematematik nu (går andra året i gymnasiet) och har support från den tekniska högskolan.
Så fortfarande ett icke-problem

Jag vet att det fungerar på andra skolor också, finns några genier i bekantskapskretsen och de har fått support, inte alltid av lärarna på skolan, men även de har ett kontaktnät och det har kanske inneburit lite omak för eleven att ta sig till en plats från en annan. Men det går, om man tänker lite utanför boxen. Sedan om skolan vill, är en helt annan femma och vissa skolor verkar inte ha viljan att ens stötta de barn som har det svårt för sig.