• Anonym (Så trött..)

    Hon släpper inte ut barnen

    Jag är i behov av tankar och reflektioner hur jag ska hantera denna situation.

    Jag har varit tillsammans med min man i tre år, vi är gifta o har barn. Problemet är att hans exfru verkar fullkomligt hata mig utan att vi någonsin ens har pratat med varann. Det var inte jag som orsakde deras skilsmässa kan jag tillägga. Jag kom in i bilden ett år efter de gjort slut.

    problemet är snarare att hon inte tycker att en annan tjej ska ha något som helst med hennes barn att göra. I tre år har hon visat sitt förakt mot mig men barnen har ändå accepterat mig och vi har roligt ihop när vi ses.

    Tyvärr är de bara hos oss varannan helg eftersom hon flyttade till en annan kommun i samband med skilsmässan.

    I förra veckan fick jag liksom nog av allt så jag bestämde mig för att jag måste lyckas träffa henne o se henne i ögonen för att fråga henne vad hon anser jag gör fel o hur vi kan lösa det. Jag bad därför min man att säga att jag häntar barnen den dagen. Då fick han svar att de stannar hos henne i helgen i så fall. Jag körde ändå dit för att äntligen lyckas möta henne o prata. Jag har hitills inte fått närvara någonstans där hon är och de gånger vi träffats har hon inte ens tittat på mig. Jag tänkte att om jag kör o hämtar dom istället för min man måste hon möta mig.

    Det som då händer är att hon inte öpppnar dörren o barnen gråter o alla skriker i hallen. Jag väntade en halvtimme, satte mig i bilen o provade ringa henne o smsa henne utan svar. Hon ringde o fullkomligt skällde ut min man o sa åt honom att komma istället. Det slutade med att hon körde o lämnade dom (10mil tur o retur). Allt för att de inte skulle åka med mig.

    Jag kom hem en liten stund innan de kom så när jag såg henne lämna av barnen gick jag ut för att prata med henne.. o återigen försöka förstå vad som är fel. Då lägger hon sig pä gasen o far iväg..

    Min man har försökt prata med henne mååånga gånger men det enda svar hon har är att jag inte har med hennes barn att göra. De har en mamma o en pappa, det räcker.

    De ska nu på sammarbetssamtal.

    Hon har sökt sammarbetssamtal för att hon tycker min man gör helt fel och hon börjar mer o mer se till att barnen kommer mindre o mindre o att min man får mindre o mindre rättigheter.

    Jag blir mer o mer ffrustrerad och trött på hela situationen....

    Barnen är 8 och 13.

    Några spontana tankar?

  • Svar på tråden Hon släpper inte ut barnen
  • Anonym (Så trött..)
    smulpaj01 skrev 2015-04-26 08:42:43 följande:

    Jaha, så var hade du tänkt göra av barnen när du åkte dit för att hämta barnen OCH prata med henne?

    Du valde ju verkligen det absolut sämsta tillfället - ett tillfälle där mannen redan frågat henne om du kan hämta och hon sagt nej. ÄNDÅ åker du dit, snacka om att sk*ta totalt i vad hon säger/tycker/känner.

    Så respektlöst, brukar du agera utifrån dina behov och inte bry dig om andras åsikter och känslor? Verkar så extremt märkligt att göra som du gjorde tycker jag.

    Varför skulle hon vara rädd för dig (du skriver det upprepade ggr), tror snarare bara att hon inte tycker om dig (kanske pga något barnen eller din man har sagt) och det har hon såklart all rätt till. Du kan inte ändra på henne eller på andra människor öht, du kan bara ändra på dig själv och det borde du faktiskt verkligen göra!


    I tre år har det fungerat så att hon bestämt allt o min man inget. Blir det inte som hon säger så hittar hon på konsekvenser. Det handlar om allt. Jag är bara en del av
    smulpaj01 skrev 2015-04-26 08:42:43 följande:

    Jaha, så var hade du tänkt göra av barnen när du åkte dit för att hämta barnen OCH prata med henne?

    Du valde ju verkligen det absolut sämsta tillfället - ett tillfälle där mannen redan frågat henne om du kan hämta och hon sagt nej. ÄNDÅ åker du dit, snacka om att sk*ta totalt i vad hon säger/tycker/känner.

    Så respektlöst, brukar du agera utifrån dina behov och inte bry dig om andras åsikter och känslor? Verkar så extremt märkligt att göra som du gjorde tycker jag.

    Varför skulle hon vara rädd för dig (du skriver det upprepade ggr), tror snarare bara att hon inte tycker om dig (kanske pga något barnen eller din man har sagt) och det har hon såklart all rätt till. Du kan inte ändra på henne eller på andra människor öht, du kan bara ändra på dig själv och det borde du faktiskt verkligen göra!


    Det var så att min man gav tre alternativ. Antingen kunde han hämta fast två timmar tidigare. Eller så kunde jag hämta den tiden hon ville eftersom jag var k närheten. Eller så kunde hon lämna dom. Då svarade hon att barnen stannar hemma. Det har fungerat så hela tiden sen deras skilsmässa att det är hon som bestämmer o blir det inte så som hon vill då hittar hon på konsekvenser. Jag kan ju ändå inte tro om någon att man vill bete sig så egentligen o att det borde hjälpa att någon gång visa att nej, du kan inte alltid alltid 110% av gångerna få precis som du vill. Det kan vara bra att mötas o faktiskt se varann o ögonen o visa att vi faktiskt är vuxna o klarar av att träffas. Sen själva samtalet om vad som är fel hade ju liksom utanblivit då. Jag hade varit väldigt glad o nöjd av att bara få möta hennes blick o säga några artighetsfraser. Sen köra hem barnen. Sen hade det kanske varit svårare för henne att prqta så mycket skit o vara så hatisk.

    det är precis så det funkar här ju. De som sitter o snriver så mycket bittert och fördomsfullq saker hade nog i de flesta fall inte betett sig likadant efter att de fått en bild av personen de försöker trycka ner. Så funkar nog de flesta i alla fall. Hoppas jag. Annars blir det nog svårt för dem att leva ett normalt liv.
  • Brumma
    Anonym (hej) skrev 2015-04-26 08:57:23 följande:

    Hon verkar smått hemsk den mamman. Kan ni inte ansöka om delad vårdnad? Eller att barnen bor hos er mer än henne? För att ta tillbaka kontrollen över situationen. Eller så får din man gå till domstol. Vad gäller hennes beteende gentemot dig så finns ju tyvärr inget du kan göra, förhoppningsvis kommer hon en dag upptäcka hur patetiskt hon beter sig och upphöra med det. 

    Ligg lågt och lägg fokus på att barnen har det bra hos er, låt pappan ta hand om det praktiska. 


    Har de inte gemensam vårdnad? Eller menar du att pappan ska söka ensam vårdnad?
  • Ess
    elmadumle skrev 2015-04-25 23:54:30 följande:
    Spelar ingen roll, vill mamman inte att ts hämtar så ska hon inte göra det heller. Hon tränger sig på och gör saken bara värre. Pappan och mamman sköter hämtande och lämnande.
    Så länge inte ts går in hos henne så har hon inte med det att göra. 
    Som sagt så kan så stora barn själva gå ut och möta upp.
  • DickRex
    Brumma skrev 2015-04-26 09:00:21 följande:
    Jag är kritisk mot att TS åkte dit när mamman sa nej. Att jag är kritisk mot TS agerande innebär inte att jag håller med mamman. Tvärtom gjorde hon ett än större fel än TS. Men det minskar ju inte att TS val inte var rätt...

    Jag har även svårt att se att TS, med tanke på hur mamman betett sig tidigare gällande TS närvaro i barnens liv, tänkte som du beskriver det. Att plötsligt, efter tre år, skulle mamman bete sig normalt.

    Nej. Jag anser att TS SKA kunna hämta barnen. Men att det bör tas i rätt ordning.. samarbetssamtal först. Skriva in i umgängesavtalet att TS kan hämta tex..
    Nja, nu tänkte jag väl inte att hennes agerande skulle ändras "helt plötsligt" utan snarare då hon blir ställd mot väggen och inte har något annat rimligt alternativ. Och "normalt" vet jag inte heller, men i alla fall på ett vis hon inte behöver skämmas ögonen ur sig för.

    TS tog helt klart en risk, och det gick snett. Men utifrån vad vi vet så hade jag övervägt det samma när situationen uppstod. Umgängesavtal är väl (precis som du säger) annars det bästa, men ska det verkligen behövas mellan vuxna människor?
    Läs inte det du tror att jag skriver mellan raderna. ...och försök förstå istället för att missförstå.
  • Ess
    Ess skrev 2015-04-26 09:06:05 följande:
    Så länge inte ts går in hos henne så har hon inte med det att göra. 
    Som sagt så kan så stora barn själva gå ut och möta upp.
    Sen har ju mamman gjort precis samma och skickat sin dåvarande kille att hämta barnen. Så även om hon inte tycker om ts, så kan ts vänta utanför och barnen går ut själva.
    Man kan inte själv göra en grej och sen förbjuda andra att göra likadant.
    Men hon har all rätt att slippa personlig kontakt med ts.
  • Anonym (Så trött..)

    Ja jag kan säga att jag själv lämnar min dotter till mitt ex nya tjej när helst det passar dem bäst. Jag skulle aldrig någonsin ha några tankar om det.

    jag är glad, mycket glad över att min dotter har en extra vuxen i sitt liv som hon verkligen älskar. Skulle det ta slut mellan dom hade jag gjort allt för att min dotter skulle få träffa henne ändå. Därför är det väl extra svårt för mig att förstå att man inte ens kan öppna dörren o skicka ut barnen. Men alla är ju olika såklart.

  • Ess
    Anonym (W) skrev 2015-04-26 06:50:52 följande:

    Tycker det är märkligt att du klagar på att mamman skickade sin pojkvän att hämta efter några veckor när du och pappan själva verkar ha flyttat ihop, gift er och skaffat barn i racerfart.


    Hon har inte klagat på det utan bara påpekar att det är skillnad mellan folk o folk.
    Då gick det bra för mamman att en utomstående hämtade, men när det gäller pappan så är det omöjligt.
  • Anonym (Så trött..)
    Ess skrev 2015-04-26 09:20:23 följande:

    Hon har inte klagat på det utan bara påpekar att det är skillnad mellan folk o folk.

    Då gick det bra för mamman att en utomstående hämtade, men när det gäller pappan så är det omöjligt.


    precis. Vi tyckte bara det var kul att träffa honom. O sa det även efteråt till henne att han verkade ju trevlig
  • Ess
    Anonym (suck) skrev 2015-04-26 07:10:54 följande:
    Vilken nolla till "man" du hittat. Fattar verkligen inte hur man är funtad när man väljer en ny partner framför sina barn!

    Hoppas verkligen inte han skaffat nya ungar med dig!
    Det var rent ut det dummaste jag läst.
    Vad skulle pappan göra?
    Göra slut med sambon och stå beredd att hoppa på exets befallning. Hoppade han riktigt duktigt så skulle han få träffa sina barn i 5 min. Men, nej tyvärr, han sa hej med fel tonfall så det blev inget.

    En människa som den mamman söker bråk och ger sig inte innan hon hittar det.
  • Brumma
    DickRex skrev 2015-04-26 09:13:04 följande:

    Nja, nu tänkte jag väl inte att hennes agerande skulle ändras "helt plötsligt" utan snarare då hon blir ställd mot väggen och inte har något annat rimligt alternativ. Och "normalt" vet jag inte heller, men i alla fall på ett vis hon inte behöver skämmas ögonen ur sig för.

    TS tog helt klart en risk, och det gick snett. Men utifrån vad vi vet så hade jag övervägt det samma när situationen uppstod. Umgängesavtal är väl (precis som du säger) annars det bästa, men ska det verkligen behövas mellan vuxna människor?


    Det borde inte behövas. Men har alltför många fall runt mig där det behövs.. för varje dag tills barnet fyller arton... Fall där mamman dels inte kan acceptera att pappan är lika viktig för barnet som mamman samt där en ny inte accepteras runt barnet. Personligen tycker jag att man som förälder borde vara glad över att en eventuell ny engagerar sig för barnet och blur en del av barnets familj. Men som sagt, av erfarenhet så är "det borde" inte samma sak som "det är"...

    Och ja. Jag förstår TS också. Att hon gjorde som hon gjorde. Men den konflikten är ngt pappan måste ta. Och eftersom det inte fungerar att ta det direkt med mamman så är det samarbetssamtal eller dom som gäller.

    Förstår inte riktigt varför samarbetssamtal inte kommit upp tidigare. Mamman verkar ju vilja.
Svar på tråden Hon släpper inte ut barnen