varför skaffa barn sent? tänker många fel?

svabb83

Äldre 16 Apr 23:14
396 svar

Visa endast Anmäl

varför skaffa barn sent? tänker många fel?

Bara så nyfiken. varför skaffar så många barn så sent?

Rent biologiskt är kroppen i bäst "skick" att bli förälder runt 20-27. Ni vet minimera risken för barn med sjukdomar.

Men det jag undrar allra mest, hur ska era barn ha möjlighet till avlastning till sina barn när mormor morfar/farmor farfar är så gamla o inte orkar. O jag menar ju inte bara i ren avlastning och goda förutsättningar för föräldrarna med stöd i sin föräldraroll. Utan även en sund och fin relation med pigga mor- och far föräldrar.

Är tanken att era barn ska "köpa" den tjänsten i form av barnvakt?

Låter kanske något provocerande nu. Men jag är så nyfiken.. För enligt min beräkning blir så här, första barnet 30, nästa barn 32. föräldrarna 50-52 år när barnen är tjugo (inget konstigt) barnen satsar på studier/karriär, buffrar pengar, resor.. Ja ni vet. Dvs. de skaffar barn runt 30, föräldrar åldern 60-62, i bästa fall. Då är man iof ganska så pigg i bästa fall... (håller tummarna) men redan tio år senare är det liksom sjuttioåringar vi pratar om...

Alla har självklart sina fulla rätt att göra som de vill. precis som jag har mina åsikter.

Jag var/är ung mamma. Jag har inte rest, pluggat under tiden. Jag är drygt 40 när barnen är 20. Och jag kan då resa och göra min karriär. Utan att ta det från mina barn. Förstår ni vad jag menar? Jag har världens efterätt sen. Jag och barnen kommer att kunna uppleva så mycket tillsammans och jag är en pigg farmor då!
- «
- ‹
- Sida 33 av 39
- 27
- 28
- 29
- 30
- 31
- 32
- 33
- 34
- 35
- 36
- 37
- 38
- 39
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden varför skaffa barn sent? tänker många fel?
Flickan och kråkan

Äldre 19 Apr 19:23
#319

Visa endast Anmäl

Lindsey Egot the only one skrev 2015-04-18 23:25:40 följande:
Ja andelen är högre men det betyder inte att majoriteten är högutbildade för det bor även många lågutbildade

Hur tänkte du nu? Nej, majoriteten av befolkningen är inte högutbildade någonstans i Sverige. Däremot är andelen höguthögutbildade störst i storstäderna. Alltså närmare att vara i majoritet där än på andra håll. Den enda som gjorde en tankevurpa var du.
MEE83

Äldre 19 Apr 22:08
#320

Visa endast Anmäl

got skrev 2015-04-17 07:55:09 följande:
En fördel för mig som fick barn i 30- årsåldern var just att alla andra hade fått barn före mig.

Jag blev pappa förra året i September, då var jag 30 år(jag är 83:a), min sambo är yngre, hon är född 1988, och vi var då bland de första i min, hennes och våran gemensamma umgängeskrets som blev föräldrar hehe, och då var våran bebis dessutom oplanerad, en av mina närmaste vänner hann före, han var 28 år, hans fru var då 30 år. Nu är dom 32 och 34, så det är lite lustigt det där, det varierar rätt mycket.

Min morsas sambo har dock 5 döttrar(i min ålder, 4 äldre, 1 yngre), och 4 av dom har barn, och flera av mina lite äldre kusiner är också föräldrar så jag hade ju blivit utsatt för barn ändå, så lite härdad var jag ju. haha

Min morsa fyllde nyligen 51, och har fullt upp med karriären, bor dessutom inte i närheten så hon hennes möjligheter att vara barnvakt är i princip 0, hon var här över julhelgen, och sedan är hon är för jobb ibland. Vecka 21 kommer hon spendera här till exempel. :)
Tangent

Äldre 20 Apr 08:17
#321

Visa endast Anmäl

Blev mamma sent (37 år) eftersom jag inte träffade en partner förrän jag var 35 år. Menar du att man ska avstå från barn om man inte träffar en partner när man är i "rätt" ålder?
Eller ska man inseminera sig?
Jw83

Äldre 20 Apr 08:45
#322

Visa endast Anmäl

Tangent skrev 2015-04-20 08:17:19 följande:
Blev mamma sent (37 år) eftersom jag inte träffade en partner förrän jag var 35 år. Menar du att man ska avstå från barn om man inte träffar en partner när man är i "rätt" ålder?

Eller ska man inseminera sig?

Nädå. Man ska göra som så många unga mammor gjort, man ska se till att bli gravid med första "bästa" kille som vill ha sex. Vill killen skydda sig så finns det knep ;) Allt för att få barn! Att skaffa barn i ett stabilt förhållande är inte tillräckligt "vågat". Det viktigaste med ett barns uppväxt är att man tar lite risker och chansar lite med tryggheten....
majsan1980

Äldre 20 Apr 09:09
#323

Visa endast Anmäl

Jag fick mitt första barn vid 34 års ålder. Jag träffade min partner när jag var 28, men jag är också en person som inte vill skaffa barn med någon det första jag gör. Jag vill lära känna personen och inte skaffa barn och sen tar det slut och köra delad vårdnad. Sen har jag pluggat också och ville ha en mer stabil grund. Tycker snarare det är tragiskt att man träffar en kille, skaffar barn det första man gör och sen ska barnet bo i två olika hem. Sen kan det ju ta slut ändå så klart men risken är ju mindre om man har varit tillsammans längre än ett år.
tankfull

Äldre 20 Apr 09:34
#324

Visa endast Anmäl

svabb83 skrev 2015-04-18 22:22:36 följande:
Meningen med tråden var att belysa den rådande trend med så många självuppfyllande mål, dvs. De egna målen och bilden som cirkulerar i samhället om den sk. "rätta" vägen till föräldraskapet. Många kritiserar unga föräldrar och menar att det är ett lika med tecken på dålig ekonomi, dålig karaktär, ingen tydlig struktur. Detta är inte mina åsikter.

Att bli förälder med den stora förmån det innebär i livet, gåvan att få ge ett barn ett liv. Att få dela tiden med sitt barn. Det är väl det mest betydelsefulla någonsin?

Jag upplever en HETS att uppfylla en massa saker innan man blir förälder som tros vara betydande för sitt egna föräldrarskap, med RISK för skador som kan drabbat barnet (ökad risk).

Jag anser att varje barn förtjänar mor och farföräldrar i sin uppväxt, om det är möjligt. Ett stort socialt nät. En trygghet.

Plus i kanten för mig, som nämnt, jag kommer att vara ung när mina barn är vuxna. Jag har en massa tid över för självuppfyllande och att vara närvarande för kommande barnbarn. Det är något som JAG känner stor lycka över.

Jag hoppar in här, det går så sjukt långsamt för min dator att ta sig igenom alla sidor...så jag kanske säger nåt som redan sagts på ett eller annat sätt.

Det jag vill säga är att min dotter har en ung mormor, trots att jag själv fick barn sent. Min mamma hade 3 barn vid 21 års ålder. Hon blev mormor första gången då hon var 39 år gammal. Avlastning med barnbarn har inte funnits på kartan! Min mamma har ju velat förverkliga sig själv på senare tid eftersom hon hade många barnaår, hon är trött på barn efter att ha uppfostrat 4 stycken (en sladdis också) och dessutom jobbar hon fortfarande.
Jag har många gånger önskat att min mamma varit en annan sorts mamma och en mormor som vill vara med barnbarnen! Min mamma har 7 barnbarn som hon träffar ytterst sällan. Min dotter har väl blivit passad ca 10 timmar sammanlagt av henne under 6 år. (Min pappa är lite sjuk och kan ej ställa upp om morfar särskilt mycket heller). Min mamma har varit en bra mamma på många sätt, men när man är väldigt ung så vet man faktiskt mindre än då man har mer livserfarenhet. Så är det bara.

Du kommer att både jobba och vilja ägna tid åt dina intressen då barnbarnen kommer så tiden att lägga på dem lär bli begränsad!
Gabbe75

Äldre 20 Apr 20:04
#325

Visa endast Anmäl

En sak slår mig när jag läser inläggen. ...

Många 35 plusare (och de tycks vara många av dessa som skaffar barn för första gången) säger att de tidigare inte hade träffat rätt livskamrat.

Vi säger att den "normala" åldern för barnafödande med hänsyn till fertilitet osv är mellan 20-35 år tycker jag att det känns lite konstigt att det är så många som tycks hitta rätt både vad gäller partner och vad gäller barn just under åren 35-40 år.

Vad är det som händer i kärlekslivet i åldern 35-40 år, som aldrig lyckats hända mellan 20-35?
Mamori

Äldre 20 Apr 20:13
#326

Visa endast Anmäl

Nu skaffade jag mitt första barn när jag var 26 men jag planerar att få ett till i 35-årsåldern så jag antar att jag kan svara på frågorna. Nu så finns det bra prenatala tester för att minska risken att det "blir något fel" på barnet, och jag kommer använda det bästa. Det är inte 100% men det är inte heller ung ålder. Mitt barn jag fick när jag var 26 är inte helt friskt.

Jag kan inte planera för att mina barn ska få barn för det är det verkligen ingen självklarhet att de kommer att få eller ens vilja ha. Samtidigt så planerar jag inte att bli gammal och trött utan räknar kallt med att när jag är "gammal" om typ 50 år så kommer teknologin och sjukvården ha gått framåt så pass att jag inte är "gammal" längre.

Resonerar man så så är det ju "fel" att skaffa barn om man inte har föräldrar som ställer upp som avlastning, och så är det ju inte. Avlastning behöver dessutom inte vara en förälder utan kan lika gärna vara ett syskon, en kompis, nanny eller något annat.
sextiotalist

Äldre 20 Apr 20:24
#327

Visa endast Anmäl

Gabbe75 skrev 2015-04-20 20:04:16 följande:
En sak slår mig när jag läser inläggen. ...

Många 35 plusare (och de tycks vara många av dessa som skaffar barn för första gången) säger att de tidigare inte hade träffat rätt livskamrat.

Vi säger att den "normala" åldern för barnafödande med hänsyn till fertilitet osv är mellan 20-35 år tycker jag att det känns lite konstigt att det är så många som tycks hitta rätt både vad gäller partner och vad gäller barn just under åren 35-40 år.

Vad är det som händer i kärlekslivet i åldern 35-40 år, som aldrig lyckats hända mellan 20-35?

Jag var tillsammans med en man som inte behandlade mig bra under fyra år. Efter det var jag rätt så trött på män. Att ha barn fanns inte i min värld.

De flesta jag känner träffade sina respektive sent. Många flyttade för att plugga, vi hade inte festat om och haft så mycket pojkvänner.

Vi började leva det liv vid 20, som andra började leva vid 16. När de unga mödrarna hade träffat mannen i sina liv hade vi date med skolböckerna.

Efter studierna var det många av mina vänner, inklusive jag själv, flyttade igen. Startade om från början
Let it Rain

Äldre 20 Apr 20:26
#328

Visa endast Anmäl

Gabbe75 skrev 2015-04-20 20:04:16 följande:
En sak slår mig när jag läser inläggen. ...

Många 35 plusare (och de tycks vara många av dessa som skaffar barn för första gången) säger att de tidigare inte hade träffat rätt livskamrat.

Vi säger att den "normala" åldern för barnafödande med hänsyn till fertilitet osv är mellan 20-35 år tycker jag att det känns lite konstigt att det är så många som tycks hitta rätt både vad gäller partner och vad gäller barn just under åren 35-40 år.

Vad är det som händer i kärlekslivet i åldern 35-40 år, som aldrig lyckats hända mellan 20-35?

Det handlar väl om att man kanske levt med

fel partner under många år innan och när det sedan tar slut (strax efter 30) så tar det ett tag innan man hittar någon att bli kär i igen. Sedan vill ju även de flesta bygga upp en stabil relation innan de skaffar barn, så då är man plötsligt 35+. Jag tycker inte alls att det är så konstigt egentligen. Ju äldre man blir desto bättre blir man väl också på att veta vad det är man söker hos en partner.

«
‹
Sida 33 av 39
27
28
29
30
31
32
33
34
35
36
37
38
39
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden varför skaffa barn sent? tänker många fel?

varför skaffa barn sent? tänker många fel?

INNEHÅLL