varför skaffa barn sent? tänker många fel?

Meningen med tråden var att belysa den rådande trend med så många självuppfyllande mål, dvs. De egna målen och bilden som cirkulerar i samhället om den sk. "rätta" vägen till föräldraskapet. Många kritiserar unga föräldrar och menar att det är ett lika med tecken på dålig ekonomi, dålig karaktär, ingen tydlig struktur. Detta är inte mina åsikter.

Att bli förälder med den stora förmån det innebär i livet, gåvan att få ge ett barn ett liv. Att få dela tiden med sitt barn. Det är väl det mest betydelsefulla någonsin?

Jag upplever en HETS att uppfylla en massa saker innan man blir förälder som tros vara betydande för sitt egna föräldrarskap, med RISK för skador som kan drabbat barnet (ökad risk).

Jag anser att varje barn förtjänar mor och farföräldrar i sin uppväxt, om det är möjligt. Ett stort socialt nät. En trygghet.

Plus i kanten för mig, som nämnt, jag kommer att vara ung när mina barn är vuxna. Jag har en massa tid över för självuppfyllande och att vara närvarande för kommande barnbarn. Det är något som JAG känner stor lycka över.

Om barn och barnbarn är det enda viktiga i livet gör man säkert bäst i att skaffa barn med första bästa villiga som inte är alldeles frånstötande. Då är man ju på den säkra sidan, så sett. 

Vill man ha mer ut av livet än så, t ex en partner man faktiskt älskar och som man tror skulle kunna bli en bra medförälder, en bra utbildning, ett trevligt arbete man trivs med och som inte bara är i rent försörjningssyfte, ett bra hem man trivs i och ett liv utanför hemmet med vänner, hobbys, då kan det bli så att det där med barn kommer "lite senare" (senare enligt din definition).

Då har jag inte ens nämnt det där med att många kanske inte har någon barnlängtan alls i yngre åldrar. Att man tänker "någon gång framöver kanske jag får barn", är inte detsamma som att man vill sätta igång och börja försöka med första bästa pucko för det. 

Du vet, inte alla kvinnor (eller män, men jag har en känsla av att det inte är män som diskuteras och kritiseras här) har någon slags inbyggd längtan efter barn, inte alla kvinnor ser barn som det enda värt att leva för eller som att livet börjar först när man får barn. 

Jag har visserligen fått mina båda barn oplanerat, och det har ju blivit himla bra ändå, men att uppmana unga kvinnor att skaffa barn trots att de inte har någon egentlig längtan efter barn i nuläget, det är bara urbota korkat. Kvinnor är inga avelskor och har inga obligations att skaffa barn, varken för att göra samhället eller enstaka griniga individer nöjda. De skaffar barn om och när de vill. Punkt. 

Meningen med tråden var att belysa den rådande trend med så många självuppfyllande mål, dvs. De egna målen och bilden som cirkulerar i samhället om den sk. "rätta" vägen till föräldraskapet. Många kritiserar unga föräldrar och menar att det är ett lika med tecken på dålig ekonomi, dålig karaktär, ingen tydlig struktur. Detta är inte mina åsikter.

Att bli förälder med den stora förmån det innebär i livet, gåvan att få ge ett barn ett liv. Att få dela tiden med sitt barn. Det är väl det mest betydelsefulla någonsin?

Jag upplever en HETS att uppfylla en massa saker innan man blir förälder som tros vara betydande för sitt egna föräldrarskap, med RISK för skador som kan drabbat barnet (ökad risk).

Jag anser att varje barn förtjänar mor och farföräldrar i sin uppväxt, om det är möjligt. Ett stort socialt nät. En trygghet.

Plus i kanten för mig, som nämnt, jag kommer att vara ung när mina barn är vuxna. Jag har en massa tid över för självuppfyllande och att vara närvarande för kommande barnbarn. Det är något som JAG känner stor lycka över.

Meningen med tråden var att belysa den rådande trend med så många självuppfyllande mål, dvs. De egna målen och bilden som cirkulerar i samhället om den sk. "rätta" vägen till föräldraskapet. Många kritiserar unga föräldrar och menar att det är ett lika med tecken på dålig ekonomi, dålig karaktär, ingen tydlig struktur. Detta är inte mina åsikter.

Att bli förälder med den stora förmån det innebär i livet, gåvan att få ge ett barn ett liv. Att få dela tiden med sitt barn. Det är väl det mest betydelsefulla någonsin?

Jag upplever en HETS att uppfylla en massa saker innan man blir förälder som tros vara betydande för sitt egna föräldrarskap, med RISK för skador som kan drabbat barnet (ökad risk).

Jag anser att varje barn förtjänar mor och farföräldrar i sin uppväxt, om det är möjligt. Ett stort socialt nät. En trygghet.

Plus i kanten för mig, som nämnt, jag kommer att vara ung när mina barn är vuxna. Jag har en massa tid över för självuppfyllande och att vara närvarande för kommande barnbarn. Det är något som JAG känner stor lycka över.

Okej?

Du ställer dig frågande till en självuppfyllande trend...för själv ville du ha barn tidigt för att ha tid över till ditt...eget självuppfyllande...? Eh?