Inlägg från: Natulcien |Visa alla inlägg
  • Natulcien

    varför skaffa barn sent? tänker många fel?

    TS, jag tycker att du resonerar väldigt naivt och trångsynt.
    Kanske har du inte varit med om så mycket i ditt liv eftersom du tror att allt går att planera från födsel till död?
    Och det låter lite tråkigt att se sina barn som något man "skaffar" för att få "sin efterrätt"? Jag har inte riktigt samma syn på det där med barn.
    Jag har aldrig varit intresserad av att "skaffa" barn "bara för att". Jag ville göra det med en man jag älskar. Honom träffade jag när jag var 36.

    I mina öron låter det helkonstigt att man planerar hela sitt liv från födsel till död på det sättet. Jag lever hellre här och nu än för framtiden. Och jag lever hellre för mitt barn än för mina ofödda barnbarn.

    Du utgår ifrån att dina barn ska få barn och att du ska vara en pigg mormor som ska passa dem etc.
    Tänk om dina barn inte kan/vill ha barn? Tänk om du blir sjukpensionär vid 45 och inte orkar med barnbarn? Tänk om dina barn tar sina barn och flyttar till Australien? Tänk om dina barn dör före dig? Etc.
    Jag är ingen pessimist som går runt och tror att sånt ska hända, men jag är heller inte så omnipotent att jag tror att jag kan planera hela mitt liv och alla andras liv från födsel till död.
    Min son ska inte behöva känna tvånget att skaffa barn för att jag vill ha "efterrätt".

    Jag väljer att vara ödmjuk inför livet. Livet går inte att planera fullt ut.

  • Natulcien
    Tirem skrev 2015-04-17 06:19:06 följande:

    Jag anpassar inte mitt liv så att någon annan ska passa mina barn, jag planerade mitt liv så att jag kan ta hand om dem. Att mina föräldrar ska fungera som avlastning är ingenting jag satsar på. Jag valde att vänta till jag var 30+ för då var jag praktisk-, ekonomisk- & känslomässigt mogen för att själv tillsammans med min partner skapa en familj.

    Att skaffa barn och behöva planera in dem så att man har en back up med barnpassning tyder på en osjälvständighet och starkt frågande till om man är redo för ansvaret som förälder.

    Jag valde barn när jag kunde ta hand om dem, inte när andra kunde avlasta mig.


    Precis. Att tänka "barnvakt" innan barnet ens är fött är för mig lika främmande som en marsmänniska...

  • Natulcien

    Jag glömde ena frågan i din trådstart: "Tänker många fel?"
    Svaret är naturligtvis: Nej, många tänker inte fel.

  • Natulcien
    svabb83 skrev 2015-04-17 00:02:23 följande:

    Jag och sambon har i princip alltid fått klara alla situationer som föräldrar helt själva av olika anledningar. Därför anser jag att det är viktigt för mig att vara ung farmor o han farfar. Det är ibland oerhört svårt att pussla ihop vardagen utan stöd från föräldrar/släktingar. Men mest saknar jag och barnen en nära relation till mor- far föräldrar.. därför är den frågan stor för mig..


    Ja, du ser frågan ur ditt perspektiv såklart.

    Jag och min sambo har också klarat alla situationer helt själva, fast helt problemfritt. Vi har inga som helst svårigheter med vårt vardagspussel, allt flyter på och funkar fint. Vi har inte ens haft behov av barnvakt på flera år. Och vi har en jättefin relation till alla mor- och farföräldrar.

    Så ur mitt perspektiv blir hela trådstarten lite konstig. Och utifrån din beskrivning så låter det ju inte som om det var så bra att skaffa barn tidigt då, om ni har haft det så jobbigt?

  • Natulcien
    sextiotalist skrev 2015-04-17 10:56:01 följande:
    Det verkar som att ju yngre folk är när de skaffar barn, desto större behov av avlastning. Det resonemanget som jag möter på det här forumet (företrädesvist yngre föräldrar) har jag inte mött bland mina jämnåriga vänner. Däremot har jag träffat kolleger som har barnbarn med unga föräldrar har höga krav på att vara barnvakt.
    Så utifrån min erfarenhet (som är just min erfarenhet), äldre föräldrar = mindre behov av avlastning, yngre föräldrar = stort behov av avlastning (ja, jag har vänner med 4-5 barn)
    Ja, det är min erfarenhet också. Behovet av avlastning verkar oändligt mycket större bland unga föräldrar. Många unga verkar väldigt trötta?

    Men visst, jag och sambon hade ju hunnit jobba heltid i 16-17 år vardera när vi fick barn, vilket innebar att via hade bra jobb, bra ekonomi och möjlighet för oss båda att trappa ner och jobba deltid och ändå ha gott om pengar.

    Unga är ju mitt i karriären, vilket ofta innebär långa dagar på förskola för deras barn och mycket bortlämnande till barnvakter. Det har ju vår son sluppit.

  • Natulcien
    sextiotalist skrev 2015-04-17 11:07:07 följande:
    Just detta med trötthet, jag är alltså en äldre förälder och har aldrig upplevt den trötthet som många yngre tycks göra. Men jag var också tröttare när jag var mellan 20 och 30 (utan barn).
    Min "piggaste" ålder har nog varit från 30 och framåt, känner mig inte heller som 50+are speciellt trött.
    Även där delar vi samma erfarenhet. Glad
    Jag var också tröttast mellan 20-30, och blev bara piggare och piggare efter 30.
    Mina föräldrar är båda över 70 och pigga de också. Svärmor sover förvisso middag varje dag, men får hon bara den vilan så är hon som en Duracellkanin resten av dagen. När vi var hos henne senast sprang hon runt och lekte tafatt med tre småbarn en bra stund. Hon är 75.
  • Natulcien
    Onix skrev 2015-04-17 12:13:35 följande:

    Jag förstår inte resonemanget att man vill göra massor med saker innan man skaffar barn. Jag är 21 år nu med en dotter på några månader. Efter min mammaledighet ska jag söka in på högskola, tro det eller ej men det går att göra karriär trots barn. I vinter har jag och min partner en utlandsresa bokat med familjen. Trilla inte av stolen nu, men det går att resa med barn också. Vi sitter dagligen och håller utkik på när "vårt" hus ska dyka upp. Men vi kanske är dåliga föräldrar som inte hann skaffa en nyrenoverad tvåplansvilla innan bebisens ankomst? OCH HÅLL I ER NU, vi har en inkomst på 45000 netto trots att vi är båda unga föräldrar.

    Vi hade ingen anledning att vänta med barn. Älskar vårt liv, vi har så mycket möjligheter + en bebis som är ljuset i våra liv. Vi kan inte få det bättre.


    Det är knappast någon som kommer att trilla av någon stol p.g.a. ditt inlägg. Det är nämligen ingen som har ifrågasatt möjligheterna att göra karriär och resa med barn.
    Skillnaden är ju bara den att det kan kräva mycket barnvaktande och långa dagar på förskola för barnet om man tänker göra karriär med små barn.

    Bra att era val passar er. Så är det sannolikt för de flesta i tråden.
  • Natulcien
    gbgumman skrev 2015-04-17 12:38:16 följande:

    För mig var det jätte viktigt att inte bli allt för gammal mamma. Ville ge min mamma chans att bli en aktiv mormor. Barn betyder så mycket för henne. Bestämde mig för att göra allt för att inte va äldre än 30 år när sista barnet föds. Det gick. Fick barn vid 26 och 30. Mormor har få va så mycket mormor hon själv velat och nu är barnen 8 och 11 år. De har fått mycket mormortid och kommer minnas henne som en härlig människa och inte bara gammal och trött.

    Jag hann studera 5 år och ha ett år utomlands innan jag fick jobb. Men hann inte jobba mer än 1,5 år. Inget som känns jobbigt. Jobba kommer jag få göra tillräckligt mycket än då. .


    Så när slutar man vara "en härlig människa" och övergår till att bli "gammal och trött" då? Och går det inte att vara både gammal och "härlig" samtidigt?

    Låter som en lite trist människosyn i mina öron.
  • Natulcien
    LAHR skrev 2015-04-17 13:20:09 följande:

    Så ja et finns olika anledningar till att få barn sent, ibaland har man inget val men  jag vet att jag blir en bra moder oavsett ålder och kanske lite mer erfaren också. Sedan att alla andra blir älder runtomkrin mig är det minsta problemet det är en bagatell...allt går att lösa bara man vill =) Huvudsaken är vad jag och sambon vill och tycker och klarar av.


    Ja, är man lite "äldre" så har man oftast den insikten om att åldern är en bagatell i sammanhanget. Man har ju erfarenheten av att vara 21 när man är 38, medan man saknar erfarenheten av att vara 38 när man är 21...
  • Natulcien
    gbgumman skrev 2015-04-17 13:26:20 följande:
    Även i vår släkt blir många gamla. Över 90 är inte ovanligt. Men jag tror nog mamma hade behövt säga nej ( fast det skulle ta henne emot) till att ha båda barnen två veckor på landet i sträck om de var små och hon över 70 år. Självklart kommer hon va härlig när hon är gammal men risken att råkar va rätt dement är också mycket stor. Hon fick bli mormor vid 55 år och jag känner mig nöjd.
    Ok. Din mamma blev trött tidigt? Ja, då var det kanske tur att just hon fick barnbarn tidigt.
    Min pappa hade två barnbarn hos sig i en vecka när han var närmare 70. (inte mina utan syrrans barn). Det gick fint.
    Min farfar däremot dog i cancer när han var 55 år. Olika falla ödets lotter.
Svar på tråden varför skaffa barn sent? tänker många fel?