Inlägg från: svabb83 |Visa alla inlägg
  • svabb83

    varför skaffa barn sent? tänker många fel?

    Bara så nyfiken. varför skaffar så många barn så sent?

    Rent biologiskt är kroppen i bäst "skick" att bli förälder runt 20-27. Ni vet minimera risken för barn med sjukdomar.

    Men det jag undrar allra mest, hur ska era barn ha möjlighet till avlastning till sina barn när mormor morfar/farmor farfar är så gamla o inte orkar. O jag menar ju inte bara i ren avlastning och goda förutsättningar för föräldrarna med stöd i sin föräldraroll. Utan även en sund och fin relation med pigga mor- och far föräldrar.

    Är tanken att era barn ska "köpa" den tjänsten i form av barnvakt?

    Låter kanske något provocerande nu. Men jag är så nyfiken.. För enligt min beräkning blir så här, första barnet 30, nästa barn 32. föräldrarna 50-52 år när barnen är tjugo (inget konstigt) barnen satsar på studier/karriär, buffrar pengar, resor.. Ja ni vet. Dvs. de skaffar barn runt 30, föräldrar åldern 60-62, i bästa fall. Då är man iof ganska så pigg i bästa fall... (håller tummarna) men redan tio år senare är det liksom sjuttioåringar vi pratar om...

    Alla har självklart sina fulla rätt att göra som de vill. precis som jag har mina åsikter.

    Jag var/är ung mamma. Jag har inte rest, pluggat under tiden. Jag är drygt 40 när barnen är 20. Och jag kan då resa och göra min karriär. Utan att ta det från mina barn. Förstår ni vad jag menar? Jag har världens efterätt sen. Jag och barnen kommer att kunna uppleva så mycket tillsammans och jag är en pigg farmor då!

  • Svar på tråden varför skaffa barn sent? tänker många fel?
  • svabb83

    vill bara tillägga..

    Jag får en känsla av att man inte vågar satsa och ge sig själv en chans att klara saker så småning om. Att allt innan ska vara klart, typ studier "check" jobb "check" hus " check".. Jamen ni fattar. Allt är så sunt också, ekologiskt, närproducerat ( inte alls fel i sak) inga osunda kolhydrater..

    Känns som en stor jäkla rädsla av att "göra fel". Våga "chansa" och att " gå på magkänslan"..

  • svabb83

    Undantag i min frågeställning är givetvis ni som pga av ofrivillig barnlöshet inte "skaffat"/blivit gravida.. Förutsatte att det var självklart av texten att tolka..

    det här med hälsa och ålder är väl något som jag ser är att hoppas på.

    Jag och sambon har i princip alltid fått klara alla situationer som föräldrar helt själva av olika anledningar. Därför anser jag att det är viktigt för mig att vara ung farmor o han farfar. Det är ibland oerhört svårt att pussla ihop vardagen utan stöd från föräldrar/släktingar. Men mest saknar jag och barnen en nära relation till mor- far föräldrar.. därför är den frågan stor för mig..

  • svabb83

    Jag är inte ung och naiv. du låter ung som inte kan diskutera konstruktivt däremot. Jag är ärlig om mina tankar, det är så jag lever. Jag har arbetat fler år än de flesta dryga 30 åringar och har en god kompetens för mitt yrke.

    när blev ung mamma=socialbidrag och snabbmakaroner? Känner många unga föräldrar som är goda föräldrar med ordnade förhållanden...

    förälder 30 + =är inte bättre föräldrar, eller sämre.

  • svabb83
    gbgumman skrev 2015-04-17 16:38:13 följande:

    Trist att du behöver känna så. Jag kände inte det var svårt att fixa allt det praktiska. Hade väl tur antar jag. Fick också barn vid den åldern du var. Vi levde ett ordnat liv redan då. Dock kändes det som om folk runt mig tog för givet att så inte var fallet. (Det underlättade inte att jag ser ung ut, visar fortfarande leg på systemet) självklart vill jag inte att folk ska känna att de föder barn när de inte är redo, men tycker den press det finns på unga över allt de måste hinna med är hemsk. Man kan vänta med både det ena och andra. Karriär och studier går att hinna med om man skulle vilja ha barn innan 30. Jag skulle också vara en bättre mamma idag än vad jag var för sonen. Men det beror inte på min ålder utan på den erfarenhet barnen givit mig. Känner en tjej som fick sitt första när hon var 41. Hon är exakt lika nojjig (om inte värre) med sitt barn som jag var med min första. Känner igen mig.


    Kul med mycket svar i min tråd. Synd med mycket missuppfattningar bara... Dock har jag inte läst alla svar, än.

    Jag väljer att citera ovan då jag håller med tillfullo. Jag menar att det är en sådan press på att lyckas inom så många områden innan man väljer att bli förälder.

    Mina barn är det viktigaste i hela universum för mig. Mina barnbarn kommer även de vara lika så. Därför vill jag finnas där länge med dem.

    Vad jag menar är att det verkar allmänt finnas en "korrekt" väg till föräldraskapet och jag tänker att man måste våga göra det som känns rätt, även när det inte är som normen gör.

    Många många föräldrar som valt att bli föräldrar senare i livet, som har ett barn sedan tidigare, berättar hur mycket mer trötta de är nu än de var då.

    Jag hade själv mer energi när jag blev förälder än jag har i dag, tio år senare.

    Vad jag menar med "efterätt" är ju alla dessa resor jag och min familj kommer att göra tillsammans. Ev. Den där karriären som många väljer att göra innan.
  • svabb83
    LSalander skrev 2015-04-18 21:44:30 följande:

    Hur ska du kunna resa, festa och göra karriär när du är 40? Då är det dags för dig att avlasta för dina barn och börja ta hand om dina barnbarn!


    Hur skulle jag inte kunna det?
  • svabb83

    Meningen med tråden var att belysa den rådande trend med så många självuppfyllande mål, dvs. De egna målen och bilden som cirkulerar i samhället om den sk. "rätta" vägen till föräldraskapet. Många kritiserar unga föräldrar och menar att det är ett lika med tecken på dålig ekonomi, dålig karaktär, ingen tydlig struktur. Detta är inte mina åsikter.

    Att bli förälder med den stora förmån det innebär i livet, gåvan att få ge ett barn ett liv. Att få dela tiden med sitt barn. Det är väl det mest betydelsefulla någonsin?

    Jag upplever en HETS att uppfylla en massa saker innan man blir förälder som tros vara betydande för sitt egna föräldrarskap, med RISK för skador som kan drabbat barnet (ökad risk).

    Jag anser att varje barn förtjänar mor och farföräldrar i sin uppväxt, om det är möjligt. Ett stort socialt nät. En trygghet.

    Plus i kanten för mig, som nämnt, jag kommer att vara ung när mina barn är vuxna. Jag har en massa tid över för självuppfyllande och att vara närvarande för kommande barnbarn. Det är något som JAG känner stor lycka över.

  • svabb83
    Kim Possible skrev 2015-04-18 22:08:22 följande:

    Om barn och barnbarn är det enda viktiga i livet gör man säkert bäst i att skaffa barn med första bästa villiga som inte är alldeles frånstötande. Då är man ju på den säkra sidan, så sett. 

    Vill man ha mer ut av livet än så, t ex en partner man faktiskt älskar och som man tror skulle kunna bli en bra medförälder, en bra utbildning, ett trevligt arbete man trivs med och som inte bara är i rent försörjningssyfte, ett bra hem man trivs i och ett liv utanför hemmet med vänner, hobbys, då kan det bli så att det där med barn kommer "lite senare" (senare enligt din definition).

    Då har jag inte ens nämnt det där med att många kanske inte har någon barnlängtan alls i yngre åldrar. Att man tänker "någon gång framöver kanske jag får barn", är inte detsamma som att man vill sätta igång och börja försöka med första bästa pucko för det. 

    Du vet, inte alla kvinnor (eller män, men jag har en känsla av att det inte är män som diskuteras och kritiseras här) har någon slags inbyggd längtan efter barn, inte alla kvinnor ser barn som det enda värt att leva för eller som att livet börjar först när man får barn. 

    Jag har visserligen fått mina båda barn oplanerat, och det har ju blivit himla bra ändå, men att uppmana unga kvinnor att skaffa barn trots att de inte har någon egentlig längtan efter barn i nuläget, det är bara urbota korkat. Kvinnor är inga avelskor och har inga obligations att skaffa barn, varken för att göra samhället eller enstaka griniga individer nöjda. De skaffar barn om och när de vill. Punkt. 


    Jag uppmanar människor att våga tänka mot normen. Inte unga tjejer som är omogna för föräldraskapet. Syftet med tråden är självklart riktat mot män och kvinnor, så klart.
  • svabb83
    Natulcien skrev 2015-04-18 22:58:21 följande:

    Okej?

    Du ställer dig frågande till en självuppfyllande trend...för själv ville du ha barn tidigt för att ha tid över till ditt...eget självuppfyllande...? Eh?


    Suck..

    Du kanske skulle prova läsa om?

    Jag vågade bilda familj som ung för jag vågade tro att jag och min sambo skulle bli bra föräldrar och se till att ha ett ordnat liv. Vilket jag delade då och än delar idag med min sambo.

    återigen. Jag vill ge perspektiv på att alla inte behöver gå samma väg, med det sagt har jag inte sagt att min väg är den rätta för alla. Men att det kan vara värt att reflektera över.
Svar på tråden varför skaffa barn sent? tänker många fel?