Samarbetssvårigheter pga religion

Jag skulle inte vilja säga att jag har valt detta åt min dotter. När vi levde tillsammans så drack han, bad inte, hade inga "krav" på mig som kvinna. Detta är något som han har börjat med i efterhand. Han åt inte griskött men visste om min ståndpunkt. Och accepterade den (även om han i efterhand sagt att han ljög om det) Det kan tyckas att det är en bagatell men det blir en stor grej av det när alternativen är;

1. En hel familj, 2 vuxna och 3 barn ska ändra sin kost pga hans åsikter.

2. Familjen fortsätter äta som vanligt medans ett av barnen ska nekas mat som denne tycker om och titta på när de andra får det. Vad blir svaret på frågan VARFÖR? För att pappa har bestämt det?

Vi äter inte väldigt mycket fläskkött hemma. Jag föredrar kyckling i grytor t ex. Men köttfärssås med nötfärs är inte poppis hör, kalkonbacon är för torrt, prickig korv är ett favoritpålägg. Även andra färsrätter gillas inte när det bara är nötfärs.

Hans åsikter och bakgrund kan ha många fördelar för dottern. Förhoppningsvis växer hon upp med förståelse och empati för andra människor och med en bred kunskap kring många saker. Att kompromissa är viktigt men varför är det så att jag ska gå hela vägen när det gäller förbud? Att förbjuda saker som kan skada är en sak men att förbjuda saker utan grund det fixar jag inte.

Jag skulle inte vilja säga att jag har valt detta åt min dotter. När vi levde tillsammans så drack han, bad inte, hade inga "krav" på mig som kvinna. Detta är något som han har börjat med i efterhand. Han åt inte griskött men visste om min ståndpunkt. Och accepterade den (även om han i efterhand sagt att han ljög om det) Det kan tyckas att det är en bagatell men det blir en stor grej av det när alternativen är;

1. En hel familj, 2 vuxna och 3 barn ska ändra sin kost pga hans åsikter.

2. Familjen fortsätter äta som vanligt medans ett av barnen ska nekas mat som denne tycker om och titta på när de andra får det. Vad blir svaret på frågan VARFÖR? För att pappa har bestämt det?

Vi äter inte väldigt mycket fläskkött hemma. Jag föredrar kyckling i grytor t ex. Men köttfärssås med nötfärs är inte poppis hör, kalkonbacon är för torrt, prickig korv är ett favoritpålägg. Även andra färsrätter gillas inte när det bara är nötfärs.

Hans åsikter och bakgrund kan ha många fördelar för dottern. Förhoppningsvis växer hon upp med förståelse och empati för andra människor och med en bred kunskap kring många saker. Att kompromissa är viktigt men varför är det så att jag ska gå hela vägen när det gäller förbud? Att förbjuda saker som kan skada är en sak men att förbjuda saker utan grund det fixar jag inte.

1. Jag beskriver verkliga händelser som jag sett, verkliga familjer, jag skriver ingenstans att det är så "den muslimske mannen" är, jag skriver att jag sett det fungera bra i en del familjer och dåligt i andra. Ja, jag har sett fanatiska muslimska män. Jag har också sett icke-fanatiska muslimska män. Definitivt. Jag har också sett andra fanatiska män (och kvinnor), som tror på olika religioner eller inga religioner alls. Jag bryr mig inte om vilken religion en människa har eller inte har, så länge den människan inte försöker tvinga på andra samma religion. Inte ens sina egna barn.

2. Självklart är pappan lika mycket förälder som mamman. Det är lika självklart att mamman är lika mycket förälder som pappan. Mamman har precis lika mycket att säga till om vad flickan ska äta som pappan har. Allt enligt svensk lag. Ville denne muslimske man kunna bestämma vad hans dotter ska äta så hade han fått bosätta sig i ett annat land som inte har svensk lag och svensk religionsfrihet. I Sverige får man inte tvinga sina barn att följa en viss religions regler.

3. här vet jag inte riktigt vilket av mina påståenden du kommenterar :) mycket text både i dina och mina inlägg.

Och ja, det är troligen viktigare för pappan att flickan inte äter grisskött än för TS att hon äter det. Det håller jag med om. Men det innebär inte att han har rätt att bestämma det! Inte ens för att det är en religion som det handlar om! Om jag tycker att det är viktigt att be aftonbön och mitt ex inte tycker att det är viktigt om man ber aftonbön eller inte så betyder inte det att jag har rätt att tvinga mitt ex att be aftonbön med vårt barn! Det funkar inte så. Inte ens om jag var troende redan när vi levde ihop. Inte ens om exet också var troende när vi levde ihop. Man kan inte kräva att ex ska fortsätta hålla kvar vid levnadssätt eller religioner som man hade när man levde ihop. Föräldrarna är skilda och då SKA man samarbeta om barnet, absolut, och kan man samarbeta så är det bäst, utan tvekan, men kommer man inte överens så bestämmer mamma hos sig och pappa hos sig!

Och i det här fallet så respekterar mamman att pappan bestämmer hos sig. Jag ser ingenstans i TS inlägg att hon kräver att flickan ska få prickig korv eller skinka hemma hos pappan för att barnet gillar det eller för att barnet är halvsvenskt. Ingenstans kan jag läsa det. Men pappan respekterar inte att mamman har rätt att bestämma i sitt hem. Att han inte visar den respekten är direkt skadligt för deras samarbete.

Borde inte han ha insett, innan han skaffade barn med mig, var jag stod? Med tanke på att jag talade om det menar jag. Det är viktigt för honom, uppenbarligen. Men det är viktigt för mig också. Det handlar inte om en köttbit för mig, det handlar om rätten till fri vilja och den är jag inte beredd att förhandla bort hemma hos mig.

Varför skulle skulden ligga hos mig? Varför är det inte han som orsakar konflikt när han vill bestämma hur det ska vara hos mig?

Se det som att hon är allergisk, de flesta normala familjer fixar ju specialkost och prata med dottern om varför så fattar hon nog.

Nu är hon inte allergisk så varför skulle jag jämställa med det?

Prata med dottern om varför? Hur ärlig ska man vara då? Därför att pappa har bestämt det? Vi pratar om tro ibland här hemma, vad jag tror på och vad pappa tror på. Så att jag skulle börja följa islam är bara konstigt.

Fortfarande är det så att JAG var tydlig innan vi skaffade barn angående hur jag ville att vi skulle uppfostra ett eventuellt barn

Är inte ett samarbete att föredra för barnets skull och att välja sina konflikter och vara glad att man ändå har majoriteten av tiden med sitt barn och då tillmötesgå den andra föräldern på de punkter som den tycker är viktiga?

Ok om vi säger så här istället. Du har sett alla dom här familjerna och sett fanatiska troende mé eller hur? Hur många barn bortförs varje år från Sverige av en förälder just för att såna konflikter uppstår mellan föräldrarna? Flera hundra eller hur? Är det värt det att starta såna konflikter över sånt som inte ens är viktigt för en själv bara för att jävlas med den andra?

Du har ju redan bestämt dig, för att inte medla, inte förstå en annan människa, inte underlätta för din dotter, inte respektera en annan mans tro, inte arbeta på en god relation. Grisköttfrågan är ju uppenbarligen så infekterad att du blivit blind. Din dotters pappa är muslim, detta innebär att din dotter är muslim precis lika mycket som hon är svens eftersom hon är född av en svensk mamma. Du har en dotter som är en svensk muslim, låt det sjunka in och smaka på det en stund och fundera sen på hur du ska stötta din dotter bäst. Waow vilka möjligheter du har! Kanske blir det just din dotter som kommer kämpa för jämlikhet inom Islam, rätten att bära slöja utan att bli ifrågasatt och andra viktiga frågor för moderna svenska muslimska kvinnor!

Man skall naturligtvis vara helt ärlig, din pappa är muslim det innebär att du också är muslim. Muslimer äter inte griskött därför äter inte du griskött. Din pappa kan berätta mer om Islam och varför man inte äter griskött. Du behöver inte följa Islam.

Vi vet ju tyvärr inte hur tydlig DU var innan ni skaffade barn, preciso som vi inte vet hur tydlig PAPPAN anser att han var innan ni skaffade barn så vi kommenterar bara den aktuella situationen.

Motsatserna här är inte svensk-muslim. Min dotter är halvlibanes/halvsvensk. Hon är inte svensk muslim. Hon har två kulturer i sig men ingen religion förrän hon själv väljer det.

Hans hem-hans regler. Mitt hem mina regler. Han får gärna lära henne saker kring sitt ursprung och sin religion, precis som jag. Det är att kompromissa, att acceptera och respektera hans sida.

Att säga "gör som jag säger. Uppfostra vårat barn på mitt sätt annars slår jag ihjäl dig" Det är inte att kompromissa eller acceptera/respektera min sida/min dotters svenska sida.