Inlägg från: Anonym (Suck) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Suck)

    Samarbetssvårigheter pga religion

    Skaffar man barn med en muslim birde man ha lite koll innan...att nu klaga på att han inte vill att barnet skall äta griskött känns bara patetiskt...

    En muslim äter inte gris och kommer inte acceptera att hans barn äter gris, hur mycket du än kämpar för "mitt hus mina regler" kommer han aldrig ge med sig på den punkten, acceptera att du skaffat barn med en muslim eller bråka vidare med exet.

    Välja religion själv när man blir vuxen blahaet är en illusion för ateister och blåögda. Föräldrar överför sina åsikter, sin tro och sina värderingar till barnen, oavsett om det handlar om tron på Allah, Sveriges demokrati, jämställdhet (alla är hen!) eller hur man tvättar bilen. Det hör till livet att vilja sitt barn det man tror är bäst.

  • Anonym (Suck)
    Anonym (Mia) skrev 2015-02-03 02:25:21 följande:

    Du vet att långt ifrån alla muslimer lever enligt koranen va? Det finnbs många som går med på att fira jul, bla har vi många på skolan där jag jobbar som gör det och långt ifrån alla barn till muslimska föräldrar nekas att äta fläskött. En bra början är ju att skilja på de som lever efter sin religion och de muslimer som faktiskt inte gör det.


    Fruktansvärt okunnigt, du vet att inte alla som är invandrare är muslimer? Det finns invandrare som är kristna, ateister, judar etc. Det finns inte muslimer som äter griskött. Däremot finns det muslimer sim firar jul, finns inget i Koranen som förbjuder julfirande däremot så tror man inte på julen som Jesus födelse. Men man tror på Jesus.

    Det är bara i den här svennebananreligionen som man kan säga "jag är kristen men tror inte riktigt på Gud men kanske finns det något typ..."
  • Anonym (Suck)
    Anonym (Mia) skrev 2015-02-03 09:22:51 följande:

    Var har jag skrivit att alla invandrare är muslimer? Som sagt du kanske skulle lufta näsan utanför Avpixlat, eller göra en enkel googlesökning om du vet hur man gör. Uppenbarligen har du en hel del att lära. Långt ifrån alla muslimer följer Koranen till punkt och pricka.


    Visst, jag alla muslimer följer inte Koranen till punkt och pricka men är man troende muslim äter man inte griskött. Det är som att säga att man är kristen men inte tror på Gud.
  • Anonym (Suck)
    Anonym (Hur?) skrev 2015-02-03 10:48:16 följande:

    Jag skulle inte vilja säga att jag har valt detta åt min dotter. När vi levde tillsammans så drack han, bad inte, hade inga "krav" på mig som kvinna. Detta är något som han har börjat med i efterhand. Han åt inte griskött men visste om min ståndpunkt. Och accepterade den (även om han i efterhand sagt att han ljög om det) Det kan tyckas att det är en bagatell men det blir en stor grej av det när alternativen är;

    1. En hel familj, 2 vuxna och 3 barn ska ändra sin kost pga hans åsikter.

    2. Familjen fortsätter äta som vanligt medans ett av barnen ska nekas mat som denne tycker om och titta på när de andra får det. Vad blir svaret på frågan VARFÖR? För att pappa har bestämt det?

    Vi äter inte väldigt mycket fläskkött hemma. Jag föredrar kyckling i grytor t ex. Men köttfärssås med nötfärs är inte poppis hör, kalkonbacon är för torrt, prickig korv är ett favoritpålägg. Även andra färsrätter gillas inte när det bara är nötfärs.

    Hans åsikter och bakgrund kan ha många fördelar för dottern. Förhoppningsvis växer hon upp med förståelse och empati för andra människor och med en bred kunskap kring många saker. Att kompromissa är viktigt men varför är det så att jag ska gå hela vägen när det gäller förbud? Att förbjuda saker som kan skada är en sak men att förbjuda saker utan grund det fixar jag inte.


    Se det som att hon är allergisk, de flesta normala familjer fixar ju specialkost och prata med dottern om varför så fattar hon nog.
  • Anonym (Suck)
    Anonym (Hur?) skrev 2015-02-03 10:48:16 följande:

    Jag skulle inte vilja säga att jag har valt detta åt min dotter. När vi levde tillsammans så drack han, bad inte, hade inga "krav" på mig som kvinna. Detta är något som han har börjat med i efterhand. Han åt inte griskött men visste om min ståndpunkt. Och accepterade den (även om han i efterhand sagt att han ljög om det) Det kan tyckas att det är en bagatell men det blir en stor grej av det när alternativen är;

    1. En hel familj, 2 vuxna och 3 barn ska ändra sin kost pga hans åsikter.

    2. Familjen fortsätter äta som vanligt medans ett av barnen ska nekas mat som denne tycker om och titta på när de andra får det. Vad blir svaret på frågan VARFÖR? För att pappa har bestämt det?

    Vi äter inte väldigt mycket fläskkött hemma. Jag föredrar kyckling i grytor t ex. Men köttfärssås med nötfärs är inte poppis hör, kalkonbacon är för torrt, prickig korv är ett favoritpålägg. Även andra färsrätter gillas inte när det bara är nötfärs.

    Hans åsikter och bakgrund kan ha många fördelar för dottern. Förhoppningsvis växer hon upp med förståelse och empati för andra människor och med en bred kunskap kring många saker. Att kompromissa är viktigt men varför är det så att jag ska gå hela vägen när det gäller förbud? Att förbjuda saker som kan skada är en sak men att förbjuda saker utan grund det fixar jag inte.


    Se det som att hon är allergisk, de flesta normala familjer fixar ju specialkost och prata med dottern om varför så fattar hon nog.
  • Anonym (Suck)
    Anonym (Hur?) skrev 2015-02-03 14:41:00 följande:

    Borde inte han ha insett, innan han skaffade barn med mig, var jag stod? Med tanke på att jag talade om det menar jag. Det är viktigt för honom, uppenbarligen. Men det är viktigt för mig också. Det handlar inte om en köttbit för mig, det handlar om rätten till fri vilja och den är jag inte beredd att förhandla bort hemma hos mig.

    Varför skulle skulden ligga hos mig? Varför är det inte han som orsakar konflikt när han vill bestämma hur det ska vara hos mig?


    Du har ju redan bestämt dig, för att inte medla, inte förstå en annan människa, inte underlätta för din dotter, inte respektera en annan mans tro, inte arbeta på en god relation. Grisköttfrågan är ju uppenbarligen så infekterad att du blivit blind. Din dotters pappa är muslim, detta innebär att din dotter är muslim precis lika mycket som hon är svens eftersom hon är född av en svensk mamma. Du har en dotter som är en svensk muslim, låt det sjunka in och smaka på det en stund och fundera sen på hur du ska stötta din dotter bäst. Waow vilka möjligheter du har! Kanske blir det just din dotter som kommer kämpa för jämlikhet inom Islam, rätten att bära slöja utan att bli ifrågasatt och andra viktiga frågor för moderna svenska muslimska kvinnor!
  • Anonym (Suck)
    Anonym (Hur?) skrev 2015-02-03 18:17:38 följande:
    Nu är hon inte allergisk så varför skulle jag jämställa med det?

    Prata med dottern om varför? Hur ärlig ska man vara då? Därför att pappa har bestämt det? Vi pratar om tro ibland här hemma, vad jag tror på och vad pappa tror på. Så att jag skulle börja följa islam är bara konstigt.

    Fortfarande är det så att JAG var tydlig innan vi skaffade barn angående hur jag ville att vi skulle uppfostra ett eventuellt barn
    Man skall naturligtvis vara helt ärlig, din pappa är muslim det innebär att du också är muslim. Muslimer äter inte griskött därför äter inte du griskött. Din pappa kan berätta mer om Islam och varför man inte äter griskött. Du behöver inte följa Islam.

    Vi vet ju tyvärr inte hur tydlig DU var innan ni skaffade barn, preciso som vi inte vet hur tydlig PAPPAN anser att han var innan ni skaffade barn så vi kommenterar bara den aktuella situationen.
  • Anonym (Suck)
    Anonym (Hur?) skrev 2015-02-03 18:25:31 följande:
    Motsatserna här är inte svensk-muslim. Min dotter är halvlibanes/halvsvensk. Hon är inte svensk muslim. Hon har två kulturer i sig men ingen religion förrän hon själv väljer det.

    Hans hem-hans regler. Mitt hem mina regler. Han får gärna lära henne saker kring sitt ursprung och sin religion, precis som jag. Det är att kompromissa, att acceptera och respektera hans sida.

    Att säga "gör som jag säger. Uppfostra vårat barn på mitt sätt annars slår jag ihjäl dig" Det är inte att kompromissa eller acceptera/respektera min sida/min dotters svenska sida.
    Precis, motsatsen är inte svensk-muslim utan det är svensk+muslim, förstår du skillnaden? Och ja, hon kanske då är svensk/libanes+muslim. De barn som är religösa väljer det inte själv, kristna uppfostrar kristna barn, judar uppfostrar judiska barn, buddister uppfostrar buddistiska barn och muslimer uppfostrar...just det! Så för en religös person finns det inte något "välja själv" där ger man sitt barn de värderingar och den religion man själv tror är bäst.

    Du har valt att skaffa barn med en muslim, då gjorde du ditt val, om du vill ha en fungerande relation med pappan så glöm "förrän hon själv väljer det". Då kan ni uppfostra er dotter tillsammans och ge henne sunda och goda värderingar som människa. Vägrar du inse denna punkt kommer du ha många år av uppförsbacke framför dig i relationen till hennes pappa.
  • Anonym (Suck)
    Anonym (Hur?) skrev 2015-02-03 18:25:31 följande:
    Motsatserna här är inte svensk-muslim. Min dotter är halvlibanes/halvsvensk. Hon är inte svensk muslim. Hon har två kulturer i sig men ingen religion förrän hon själv väljer det.

    Hans hem-hans regler. Mitt hem mina regler. Han får gärna lära henne saker kring sitt ursprung och sin religion, precis som jag. Det är att kompromissa, att acceptera och respektera hans sida.

    Att säga "gör som jag säger. Uppfostra vårat barn på mitt sätt annars slår jag ihjäl dig" Det är inte att kompromissa eller acceptera/respektera min sida/min dotters svenska sida.
    Psst, det sista stycket är naturligtvis helt oacceptabelt att någon människa säger, oavsett om det handlar om religion, úppfostran eller annat!
  • Anonym (Suck)
    Anonym (Hur?) skrev 2015-02-03 18:42:34 följande:
    Så du menar att jag borde uppfostra min dotter enligt min tro då? Istället för att låta henne bestämma det själv sen?

    Härligt! Då är hon alltså svensk-libanes + muslim + min tro?

    Då håller du alltså helt plötsligt med om att han uppfostrar henne på sitt sätt och jag på mitt

    Eller hur skulle det funka annars?
    Ja...
    För om du tex. varit judinna så hade jag sagt ja, uppfostra henne absolut i din tro för jag vet att inom judendomen så är det kvinnan som är ansvarig för barnens religösa uppfostran, en judinnans barn blir alltså automatiskt judar oavsett pappans religion. En judisk man däremot som gifter sig med en icke-judisk kvinna får inte barn som är judar utan då måste barnen konvertera.

    En muslimsk kvinna får inte per automatik muslimska barn (för där är det pappans tro som styr religionen. En muslimsk man får alltid muslimska barn, därför kan en muslimsk man gifta sig med en annan troende kvinna från en anna religion.

    Detta är enkel religionskunskap, om man känner till sådant här innan man gifter sig eller skaffar barn med en person från en annan religion så blir livet så mycket enklare.  


  • Anonym (Suck)
    Anonym (Hur?) skrev 2015-02-03 19:36:03 följande:
    Så ser det ut inom islam ja. Nu är ju inte jag muslim, alltså gäller inte detta mig. Enligt min tro så föds barn fria från religiös tillhörighet. Det är också denna tro jag praktiserar, inte islam.

    Jag gör således helt rätt. Eller anser du att vissa religioner står över andra? En judisk kvinna får barn med en muslimsk man... Samma sak där. Vem bestämmer rangordningen av dessa religioner? Du?
    Du TS, jag har egentligen inget intresse av att bråka med dig eller bestämma vilken religion som styr över vilken. Jag ville nog bara envist visa att om man är muslim eller troende så är det inte så enkelt att bara hävda ens barns fria vilja, det blir inte ett fullgott argument i den diskussionen. Jag är imponerad av hur stor trons makt är för religösa och hur mycket det påverkar det liv man lever och de val man gör. På samma sätt är jag imponerad över att de val som är livsavgörande för en muslim kan vara helt meningslösa för en ateist.  

    Du har idag barn med en muslim, att bara hävda barnets rätt att välja själv kommer inte att hjälpa dig till en bra relation med pappan. Vill du ha hjälp, tips och råd för hur du skall få en bättre relation till pappan och hur du skall kunna hjälpa din dotter att leva i en familj där hennes pappa kommer hävda att hon är muslim och hennes mamma komer hävda hennes fria religösa tillhörighet så kanske du kan få lite input här på fl.

    Det här handlar ju egentligen inte om griskött utan om hur din dotter kommer att påverkas av att leva med dessa två inriktningar och hur ni kan göra så att hennes liv blir så bra som möjligt med sunda goda värderingar oavsett religion.

    Att envist hävda "mitt hus mina regler" tror jag inte kommer hjälpa dig i din relation och inte heller din dotter som säkert kommer fundera över de motstridiga signaler som ni föräldrar ger. Ni behöver ju vara överrens över hur ni uppfostrar er dotter oavsett vem hon bor hos för tillfället för att hon skall må bra, ge och ta.

    Du måste välja vad som är viktigast för dig i uppfostran av er dotter och sedan välja vad du inte kan tumma på. På samma sätt måste du acceptera att pappan också har saker han säkert kan tumma på och annat som är viktigt. För mig skulle det vara mycket viktigare att veta att mina barn får bra värderingar, tex. hur man behandlar andra människor, oavsett om de är hos mamma eller pappa, än frågan om de skall äta griskött eller inte.


  • Anonym (Suck)
    Anonym (Hur?) skrev 2015-02-03 20:17:15 följande:

    Det är inte köttet som är det viktiga nej. Genom att låta honom bestämma över hennes (och min) vilja så visar jag min dotter att ens egna åsikter inte är viktiga, att man ska acceptera att bli kuvad av andra och att inte stå upp för sig själv. DET är grundläggande för mig. Jag tror inte alls att min dotter påverkas negativt av att den religiösa biten ser olika ut hos mamma och pappa. Hon kan växa upp med att pappa tror si och mamma tror så, sen kan hon själv plocka det hon tycker om från båda sidor.


    Men att vara barn innebär ju inte alltid att få sin vilja fram?

    Det är ju massa saker man inte får välja som barn, man får inte välja vad man skall äta till middag - man äter det som serveras, man får inte välja när man skall gå och lägga sig osv. Livet som barn är ju fullt av val som ens föräldrar gör åt en.

    Sen skall man så klart inte accepterad att bli kuvad men att som barn inte få välja allt själv är ju långt ifrån att bli kuvad., det är uppfostran.

    Här är det ju snarare så att du inte vill låta honom bestämma över dig och det du tror är rätt.
  • Anonym (Suck)
    Anonym (Hur?) skrev 2015-02-03 21:45:05 följande:

    Det skrev jag ju också, "hennes (och min) vilja"...

    Det är en sak att uppfostra och inte få sin vilja igenom i alla lägen och en annan sak att få sina grundläggande rättigheter kränkta.

    Religionsfrihet har hon precis som alla andra. Han (och jag) har rätt att lära henne hur och varför vi tror som vi gör men vi kan inte tvinga henne.

    Det är jätteviktigt för mig att lära mina barn att ifrågasätta. Om hon undrar vad jag tror på så berättar jag det och då hoppas jag att hon frågar varför. Jag hoppas att hon inte blind går in i en religiös tro utan att hon ifrågasätter och undersöker vad hon tror på.


    Barnkonventionen slår fast att barn har rätt till religionsfrihet. Den säger också att barnets föräldrar eller annan vårdnadshavare har huvudansvaret för barnets uppfostran och utveckling och ska vägleda barnet då hon/han utövar sina rättigheter.

    När FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter och Europakonventionen nämner barn i samband med religionsfrihet är det som formuleras föräldrarnas rätt att fostra sina barn i den religiösa tradition de själva tillhör. Religionsfriheten ses främst som ett skydd mot tvång och inblandning från staten.

    Barnets åsikt ska beaktas i förhållande till barnets ålder och mognad, och att varje barns rätt till yttrandefrihet, tankefrihet, religionsfrihet och föreningsfrihet ska respekteras.
Svar på tråden Samarbetssvårigheter pga religion