• Anonym (Hur?)

    Samarbetssvårigheter pga religion

    Jag och mitt ex har en dotter på 6 år, har varit separerade sedan hon var ca 1,5.

    Sedan dess har dottern bott hos mig och hade till en början sporadiskt umgänge med pappan. Under senaste året har det fungerat hyfsat med varannan helg.

    Vi har stora svårigheter att samarbeta pga helt olika värdegrund, mycket pga religionsskillnader.

    Han är muslim, nu när han gift om sig med en tjej hemifrån har han börjat hålla ännu hårdare på vad som är "rätt och fel".

    Det vi främst bråkar om just nu är huruvida hon ska äta fläskkött eller inte. Jag tycker att de behöver inte servera det här, har t o m gått med på fläskfritt i skolan, men jag vill inte ha den regeln här hemma. Jag vill inte låta henne titta när vi andra äter hennes favoriträtt men inte låta henne få pga en värdering som jag inte kan stå bakom. Jag blir hotad av honom för att jag låter henne äta fläsk och till henne säger han att hon får välja mellan fläskkött eller honom, att han ska "förvisa" henne om hon äter det.

    Detta är bara en av de diskussioner vi har och fler lär det bli men vad gör man? Hur löser man detta?

  • Svar på tråden Samarbetssvårigheter pga religion
  • Anonym (was)
    Anonym (was) skrev 2015-02-03 19:07:00 följande:
    Bra skrivet!
    Hm... råkade bli dubbelt, inte min avsikt även om jag VERKLIGEN håller med Flört
  • Anonym (was)
    EnGladPingvin skrev 2015-02-03 19:01:49 följande:
    Det är möjligt att det finns sådana regler inom islam, men nu är det ju TS som har huvudansvaret för barnet. Att pappan tycker att det ska vara så är inget han kan bestämma. Inte i vårt samhälle. Han har barnet varannan helg, tidigare inte ens det. Hans önskemål och åsikter om hur det bör var toppar inte TS. Tycker TS är mycket respektfull mot hans religion i sättet hon utrycker sig. Att införa muslimska regler i sitt hem är inget han kan kräva av henne och bara det att han mordhotar henne anser jag diskvalificerar honom helt.
    Ja. En person som man blir mordhotad av ska man polisanmäla, inte skrämmas till att samarbeta med.
  • Anonym (Hur?)
    Anonym (Suck) skrev 2015-02-03 18:53:04 följande:

    Ja...

    För om du tex. varit judinna så hade jag sagt ja, uppfostra henne absolut i din tro för jag vet att inom judendomen så är det kvinnan som är ansvarig för barnens religösa uppfostran, en judinnans barn blir alltså automatiskt judar oavsett pappans religion. En judisk man däremot som gifter sig med en icke-judisk kvinna får inte barn som är judar utan då måste barnen konvertera.

    En muslimsk kvinna får inte per automatik muslimska barn (för där är det pappans tro som styr religionen. En muslimsk man får alltid muslimska barn, därför kan en muslimsk man gifta sig med en annan troende kvinna från en anna religion.

    Detta är enkel religionskunskap, om man känner till sådant här innan man gifter sig eller skaffar barn med en person från en annan religion så blir livet så mycket enklare.  


    Så ser det ut inom islam ja. Nu är ju inte jag muslim, alltså gäller inte detta mig. Enligt min tro så föds barn fria från religiös tillhörighet. Det är också denna tro jag praktiserar, inte islam.

    Jag gör således helt rätt. Eller anser du att vissa religioner står över andra? En judisk kvinna får barn med en muslimsk man... Samma sak där. Vem bestämmer rangordningen av dessa religioner? Du?
  • Anonym (Suck)
    Anonym (Hur?) skrev 2015-02-03 19:36:03 följande:
    Så ser det ut inom islam ja. Nu är ju inte jag muslim, alltså gäller inte detta mig. Enligt min tro så föds barn fria från religiös tillhörighet. Det är också denna tro jag praktiserar, inte islam.

    Jag gör således helt rätt. Eller anser du att vissa religioner står över andra? En judisk kvinna får barn med en muslimsk man... Samma sak där. Vem bestämmer rangordningen av dessa religioner? Du?
    Du TS, jag har egentligen inget intresse av att bråka med dig eller bestämma vilken religion som styr över vilken. Jag ville nog bara envist visa att om man är muslim eller troende så är det inte så enkelt att bara hävda ens barns fria vilja, det blir inte ett fullgott argument i den diskussionen. Jag är imponerad av hur stor trons makt är för religösa och hur mycket det påverkar det liv man lever och de val man gör. På samma sätt är jag imponerad över att de val som är livsavgörande för en muslim kan vara helt meningslösa för en ateist.  

    Du har idag barn med en muslim, att bara hävda barnets rätt att välja själv kommer inte att hjälpa dig till en bra relation med pappan. Vill du ha hjälp, tips och råd för hur du skall få en bättre relation till pappan och hur du skall kunna hjälpa din dotter att leva i en familj där hennes pappa kommer hävda att hon är muslim och hennes mamma komer hävda hennes fria religösa tillhörighet så kanske du kan få lite input här på fl.

    Det här handlar ju egentligen inte om griskött utan om hur din dotter kommer att påverkas av att leva med dessa två inriktningar och hur ni kan göra så att hennes liv blir så bra som möjligt med sunda goda värderingar oavsett religion.

    Att envist hävda "mitt hus mina regler" tror jag inte kommer hjälpa dig i din relation och inte heller din dotter som säkert kommer fundera över de motstridiga signaler som ni föräldrar ger. Ni behöver ju vara överrens över hur ni uppfostrar er dotter oavsett vem hon bor hos för tillfället för att hon skall må bra, ge och ta.

    Du måste välja vad som är viktigast för dig i uppfostran av er dotter och sedan välja vad du inte kan tumma på. På samma sätt måste du acceptera att pappan också har saker han säkert kan tumma på och annat som är viktigt. För mig skulle det vara mycket viktigare att veta att mina barn får bra värderingar, tex. hur man behandlar andra människor, oavsett om de är hos mamma eller pappa, än frågan om de skall äta griskött eller inte.


  • Anonym (Hur?)

    Det är inte köttet som är det viktiga nej. Genom att låta honom bestämma över hennes (och min) vilja så visar jag min dotter att ens egna åsikter inte är viktiga, att man ska acceptera att bli kuvad av andra och att inte stå upp för sig själv. DET är grundläggande för mig. Jag tror inte alls att min dotter påverkas negativt av att den religiösa biten ser olika ut hos mamma och pappa. Hon kan växa upp med att pappa tror si och mamma tror så, sen kan hon själv plocka det hon tycker om från båda sidor.

  • Anonym (Suck)
    Anonym (Hur?) skrev 2015-02-03 20:17:15 följande:

    Det är inte köttet som är det viktiga nej. Genom att låta honom bestämma över hennes (och min) vilja så visar jag min dotter att ens egna åsikter inte är viktiga, att man ska acceptera att bli kuvad av andra och att inte stå upp för sig själv. DET är grundläggande för mig. Jag tror inte alls att min dotter påverkas negativt av att den religiösa biten ser olika ut hos mamma och pappa. Hon kan växa upp med att pappa tror si och mamma tror så, sen kan hon själv plocka det hon tycker om från båda sidor.


    Men att vara barn innebär ju inte alltid att få sin vilja fram?

    Det är ju massa saker man inte får välja som barn, man får inte välja vad man skall äta till middag - man äter det som serveras, man får inte välja när man skall gå och lägga sig osv. Livet som barn är ju fullt av val som ens föräldrar gör åt en.

    Sen skall man så klart inte accepterad att bli kuvad men att som barn inte få välja allt själv är ju långt ifrån att bli kuvad., det är uppfostran.

    Här är det ju snarare så att du inte vill låta honom bestämma över dig och det du tror är rätt.
  • Anonym (Hur?)

    Det skrev jag ju också, "hennes (och min) vilja"...

    Det är en sak att uppfostra och inte få sin vilja igenom i alla lägen och en annan sak att få sina grundläggande rättigheter kränkta.

    Religionsfrihet har hon precis som alla andra. Han (och jag) har rätt att lära henne hur och varför vi tror som vi gör men vi kan inte tvinga henne.

    Det är jätteviktigt för mig att lära mina barn att ifrågasätta. Om hon undrar vad jag tror på så berättar jag det och då hoppas jag att hon frågar varför. Jag hoppas att hon inte blind går in i en religiös tro utan att hon ifrågasätter och undersöker vad hon tror på.

  • Anonym (Suck)
    Anonym (Hur?) skrev 2015-02-03 21:45:05 följande:

    Det skrev jag ju också, "hennes (och min) vilja"...

    Det är en sak att uppfostra och inte få sin vilja igenom i alla lägen och en annan sak att få sina grundläggande rättigheter kränkta.

    Religionsfrihet har hon precis som alla andra. Han (och jag) har rätt att lära henne hur och varför vi tror som vi gör men vi kan inte tvinga henne.

    Det är jätteviktigt för mig att lära mina barn att ifrågasätta. Om hon undrar vad jag tror på så berättar jag det och då hoppas jag att hon frågar varför. Jag hoppas att hon inte blind går in i en religiös tro utan att hon ifrågasätter och undersöker vad hon tror på.


    Barnkonventionen slår fast att barn har rätt till religionsfrihet. Den säger också att barnets föräldrar eller annan vårdnadshavare har huvudansvaret för barnets uppfostran och utveckling och ska vägleda barnet då hon/han utövar sina rättigheter.

    När FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter och Europakonventionen nämner barn i samband med religionsfrihet är det som formuleras föräldrarnas rätt att fostra sina barn i den religiösa tradition de själva tillhör. Religionsfriheten ses främst som ett skydd mot tvång och inblandning från staten.

    Barnets åsikt ska beaktas i förhållande till barnets ålder och mognad, och att varje barns rätt till yttrandefrihet, tankefrihet, religionsfrihet och föreningsfrihet ska respekteras.
  • Anonym (Hur?)
    Anonym (Suck) skrev 2015-02-03 22:09:52 följande:

    Barnkonventionen slår fast att barn har rätt till religionsfrihet. Den säger också att barnets föräldrar eller annan vårdnadshavare har huvudansvaret för barnets uppfostran och utveckling och ska vägleda barnet då hon/han utövar sina rättigheter.

    När FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter och Europakonventionen nämner barn i samband med religionsfrihet är det som formuleras föräldrarnas rätt att fostra sina barn i den religiösa tradition de själva tillhör. Religionsfriheten ses främst som ett skydd mot tvång och inblandning från staten.

    Barnets åsikt ska beaktas i förhållande till barnets ålder och mognad, och att varje barns rätt till yttrandefrihet, tankefrihet, religionsfrihet och föreningsfrihet ska respekteras.


    Ja, har jag sagt nåt annat? Hon får vara vad hon vill. Hennes pappa får lära henne om islam, hindra fläskkött när hon är där och guida henne inom det som han tycker är rätt och fel.

    Men detsamma gäller också mig. Ingen av oss kan inte tvinga henne.

    Läs barnkonventionen istället... Artikel 14... Barn har rätt att tro på vilken gud de vill. Eller ingen alls...

    14. Du har rätt att tänka och tycka vad du vill. Du har rätt att följa din övertygelse och att ha vilken religion du vill. Dina föräldrar får vägleda dig, men aldrig bestämma över dina tankar.
  • Anonym (seriös)
    Anonym (Hur?) skrev 2015-02-03 21:45:05 följande:

    Det skrev jag ju också, "hennes (och min) vilja"...

    Det är en sak att uppfostra och inte få sin vilja igenom i alla lägen och en annan sak att få sina grundläggande rättigheter kränkta.

    Religionsfrihet har hon precis som alla andra. Han (och jag) har rätt att lära henne hur och varför vi tror som vi gör men vi kan inte tvinga henne.

    Det är jätteviktigt för mig att lära mina barn att ifrågasätta. Om hon undrar vad jag tror på så berättar jag det och då hoppas jag att hon frågar varför. Jag hoppas att hon inte blind går in i en religiös tro utan att hon ifrågasätter och undersöker vad hon tror på.


    Varför är hennes vilja synonym med din??
Svar på tråden Samarbetssvårigheter pga religion