Samarbetssvårigheter pga religion

Varför skaffade du barn med en muslim? Förstod du inte att såna frågor var viktiga för honom? Du skriver att han inte åt griskött när ni bodde ihop. Förstod du inte då att han inte skulle vilja att hans barn åt det heller? Jag tycker du ska välja dina strider. Typ av kött är inget att bråka om. Samarbeta med din dotters far och acceptera att han känner ansvar för henne gentemot sin Gud. Det är hans tro och han vill i sina ögon bara det bästa för sitt barn. Du tar en fight med pappan via barnet även om du vägrar erkänna det. Om han inge får känna sig delaktig i sin dotters liv och uppfostran utan väljer att lämna så förlorar du på det. Du kommer stå där med ett ledset och förkrossat barn som saknar sin far först och främst. Hon är bara 6 nu. Det kommer komma många tillfällen då hon kommer behöva sin far och där du behöver stöd av pappan. Förstör inte det över en bit kött.

En bit kött. Eller hur. Och en slöja är bara en bit tyg. Eller?

Om nu pappan tyckte att såna saker var viktiga - varför skaffade han barn med en icke-muslim?

Och har inte pappan någon skyldighet att samarbeta med flickans mamma för barnets bästa? Nä för han är ju MUSLIM! Han följer sin GUD. Medan mamman bara följer sitt hjärta och sitt samvete och sin tro på vad som är rätt att göra och rätt sätt att uppfostra barnet som bott hos henne hela livet och nu med förutom varannan helg.

Men pappan som försvann ur dotterns liv och nu är på väg tillbaka (kanske) måste få tvinga flickan att sluta äta fläskkött, annars känner han sig inte DELAKTIG i flickans liv.

Varför tycker du att pappans åsikt väger tyngre än mammans?
Varför tycker du bara att mamman ska samarbeta och inte pappan?

Muslim innebär främst att tro på Islam och leva efter den, inte att bara ha muslimsk bakgrund även om alla med muslimsk bakgrund (icketroende) kallas muslimer.

Så att låta sina barn äta fläskkött innebär inte att man är "sekulär" utan att man skiter totalt i vad ens religion säger.

Dessutom finns det inte kvinnoförtryck i Koranen så jag förstår inte din första fråga.

Nu skrev inte TS något om att de bråkar om en slöja. Försök inte få diskussionen att handla om något den inte gör. Av din inställning så får jag intrycket att du inte skulle skaffa barn med någon som har en annan religionstillhörighet. Det får stå för dig. Alla tänker inte som dig.

Det finns en stor skillnad mellan att äta griskött och att ha sjal på huvudet. TS skriver att hennes ex inte bad till Gud, drack alkohol men ändå inte åt griskött. Alltså borde ju hon ha förstått att det var viktigt för honom oavsett hur religös han än var. Hon borde ha förstått att han skulle ha en den inställningen efter barn.

Varken du eller jag vet hur separationen gick till eller varför pappan nu har barnet varannan helg. Att ha barnet varannan helg gör en inte till mindre pappa. Han är lika viktig för dottern som hon. Och om det är en viktig fråga för honom så varför ska man börja bråka och förstöra samarbetet över den? Jag vet inte hur religös TS är heller men i Bibeln står det inte ÄT GISKÖTT det finns bara inget förbud mot griskött där. Däremot står det klart och tydligt i koranen att griskött är förbjudet inom islam. Och ingen muslim varken med sjal eller inte äter griskött.

Pappan har väl försökt och talat om för mamman och skolan att han inte vill att dottern äter det. Och när han inte fått gehör av mamman så har han bänt sig till dottern och försökt förmå henne att säga nej till griskött. Även om hans sätt att göra det på kanske är tvivelaktigt så visar det på en desperation. Varför kan inte mamman bara byta ut köttbiten? Är det ett sätt att fightas med pappan bara? Ska inte hon försöka främja barnets kontakt med UF? Om han gör slag i hoten och inte pallar mer och drar så förlorar hennes dotter sin far. Och det påverkar barn oerhört.

Borde inte han ha insett, innan han skaffade barn med mig, var jag stod? Med tanke på att jag talade om det menar jag. Det är viktigt för honom, uppenbarligen. Men det är viktigt för mig också. Det handlar inte om en köttbit för mig, det handlar om rätten till fri vilja och den är jag inte beredd att förhandla bort hemma hos mig.

Varför skulle skulden ligga hos mig? Varför är det inte han som orsakar konflikt när han vill bestämma hur det ska vara hos mig?

Men diskussionen handlar ju om att pappan vill tvinga sin dotter att följa hans muslimska seder! Inte om en bit kött. Jag tycker det är helt oväsentligt i sig om flickan äter fläskkött eller inte, själva "grejen" är ju att hon vill äta fläskkött och mamman vill servera det då och då och pappan försöker tvinga flickan att inte äta det ens hemma hos sin mamma! Sedan kan det handla om fläskkött eller morötter eller godisar med gult papper på.

Jag växte upp (förort till större stad) med flera kompisar och kompisars kompisar där ena föräldern var muslim (pappan) och mamman inte var det. Ibland funkade det bra men i ett par familjer där pappan med åren blev mer muslimsk (eller hur man ska uttrycka det) fick dessa flickor som kunnat leva som sina jämnåriga kompisar i lågstadiet gradvis begränsa sina liv. Det handlade om att inte få vara med på simundervisningen i skolan (flickor i mellanstadiet som inte fick träna simning samtidigt som pojkarna i klassen). Det handlade om att vara tvungen att gå hem direkt efter skolans slut på högstadiet och gymnasiet, inte stanna och prata med klasskompisarna (för där fanns pojkar!). Discon och fester under tonåren var bara att glömma för dessa flickor. Varje sak för sig var inte så stor från början men de bildade ett mönster. Och det började med små steg, obetydliga vart för sig. Om pappan i TS fall upptäcker att han kan styra TS beteende och tvinga flickan att följa muslimska regler hemma hos hennes "icke-muslimska" mamma med hjälp av utpressning - varför skulle han stoppa vid en köttbit?

Sedan är jag fullkomligt allergisk för folk som försöker tvinga på andra sitt sätt att leva och menar att det är ett bättre sätt! Det hjälper liksom inte att de hänvisar till att "gud" säger att man ska leva så.

Jag tycker att en bra kompromiss i det här fallet när föräldrarna är skilda är att mamman bestämmer hemma hos sig och pappa bestämmer hemma hos sig när det gäller vardagliga rutiner som t ex matvanor. Det är dessutom fullt i linje med gällande lagstiftning i Sverige, det land som båda föräldrarna och flickan lever i.

Mamman går med på att flickan inte serveras fläskkött hemma hos pappan (trots att flickan gillar att äta fläskkött). Och pappan går med på att flickan serveras fläskkött hemma hos mamman.

Mamman har till och med gått ett steg längre och godkänt att flickan inte äter fläskkött i skolan. Men det räcker inte för pappan. Han ska bestämma ända in i mammans kök, annars ger han sig inte.

Varför anser du att han ska ha den rätten? Att bestämma vad flickan äter hemma i sin mammas kök?

Jo han borde också ha insett precis som du borde ha insett. Ni borde inte ha skaffat barn ihop. Sen blandar du ihop DIN vilja med dotterns fria vilja. Du vill visa honom att det är du som bestämmer och inte han. Du skriver 'jag gick med på' 'han härja i skolan så jag gav mitt ord där för att..' 'Det finns en gräns för vad jag går med på..' Nu citerar jag inte ordagrant men du förstår vad jag menar. Du förstår inte att det är lika mycket hans barn som ditt. Men du vill ha sista ordet över ert gemensamma barn. Du alienerar barnet till att tycka som du i det här och du får det medvetet till att framstå som pappans 'fel' att hon får 'äcklig' mat medan ni resten sitter och mumsar på 'favoritmaten'. En 6 åring kommer inte själv på att mat utan fläsk är äcklig. Och du vet själv att man kan laga god mat utan fläsk. Vad åt ni när ni bodde ihop? Många barn är vegetarianer eller veganer för att deras föräldrar är det och många utlänningar äter inte griskött. Vi uppfostrar våra barn efter våra värderingar och vår tro. Det har inget med fri vilja att göra.

Skulden ligger hos dig för att det är du som skapar konflikten med pappan. Han vill inte bestämma hos dig mer än du vill bestämma hos honom. Han vill bara inte att hans dotter ska äta griskött för att det strider mot hans religion. Vad du och ni andra äter har han inte lagt sig i. Du gör det här bara för att jävlas med han. För att du kan helt enkelt. För det är inte för din religösa övertygelse du ger dottern griskött

Precis, det finns en gräns för vad jag går med på. Jag går inte med på att hans vilja står över min i MITT hem.

Jag talar inte om för min dotter vad hon skatycka om. En sexåring kan absolut föredra prickig korv framför rökt kalkon (som är min favorit) Vi serverar ofta olika pålägg, vid grillning olika kött osv. Hon väljer själv.

Jag skulle inte kunna låta resten av familjen äta en viss mat och samtidigt förbjuda den för dottern. Med vilken motivering? Ska jag tala om för henne då tycker du att det är pappa som har bestämt det? Eller skulle jag ha en utläggning om islam? Försvara ett synsätt som jag inte tror på?

Väljer hon själv att inte äta griskött så är det fine, då får hon alternativ mat. Likaså om hon väljer att bli vegetarian eller vegan. Jag kan inte förstå hur du kan få detta att handla om makt.

Jag blir nyfiken på hur du tänker när du drar in vegetarianer i det hela. Säg att det var det som frågan gällde här. Mamman och pappan lever tillsammans, han är vegetarian men inte hon. De får ett barn och skiljer sig när barnet är litet. Barnet bor varannan vecka (säger vi).

Tycker du då att pappan har rätt att bestämma att barnet bara ska få äta vegetariskt på dagis och hemma hos mamman? Spelar det någon roll om barnet själv säger att han/hon vill äta korv som kompisarna på dagis eller biff som resten av mammans familj?

Spelar det någon roll varför pappan är vegetarian, om det är av hälsoskäl eller för att han har en övertygelse om att djur är lika värda som människor och inte ska ätas upp?

Mitt självklara svar (min åsikt!) är att i detta fall så får mamman servera barnet den mat som mamman vill (inkl kött) hemma hos sig och pappan får servera barnet den mat som pappan vill (vegetarisk) hemma hos sig förutsatt att båda föräldrarna arbetar för att barnet ska få i sig tillräckling näring. Och på dagis får barnet själv välja om det vill äta som kompisarna eller få ett vegetariskt alternativ. Kanske barnet ena terminen vill äta vegetariskt som pappa även på dagis och nästa termin äta kött som mamma och kompisarna, barn är barn och kan ändra sig men bör själva få vara med och styra vad de stoppar i munnen. Den förälder som försöker övertala eller tvinga barnet eller den andra föräldern att ändra sig gör fel.

Men jag blir uppriktigt nyfiken - tycker du annorlunda?

Eller blir ditt svar att vegetarianer och köttätare inte borde skaffa barn tillsammans? :)

Jo du talar om för din dotter vad hon ska tycka även om du inte gör det direkt så gör du exakt det. Din dotter är hans dotter också. Hon är alltså inte helsvensk. Han muslimen är en del av henne och kommer alltid att vara det. Det är hennes arv.

Sen tror jag personligen att det är din nya man som markerar revir här. Du skrev att exet hotat din familj pga detta. Så du hade rätt. Det handlar inte om en köttbit. Det är en maktkamp helt enkelt. Du tycks ha respekterat en gång i tiden iallafall att skaffa barn med en person som inte äter griskött.