Samarbetssvårigheter pga religion

En bit kött. Eller hur. Och en slöja är bara en bit tyg. Eller?

Om nu pappan tyckte att såna saker var viktiga - varför skaffade han barn med en icke-muslim?

Och har inte pappan någon skyldighet att samarbeta med flickans mamma för barnets bästa? Nä för han är ju MUSLIM! Han följer sin GUD. Medan mamman bara följer sitt hjärta och sitt samvete och sin tro på vad som är rätt att göra och rätt sätt att uppfostra barnet som bott hos henne hela livet och nu med förutom varannan helg.

Men pappan som försvann ur dotterns liv och nu är på väg tillbaka (kanske) måste få tvinga flickan att sluta äta fläskkött, annars känner han sig inte DELAKTIG i flickans liv.

Varför tycker du att pappans åsikt väger tyngre än mammans?
Varför tycker du bara att mamman ska samarbeta och inte pappan?

Borde inte han ha insett, innan han skaffade barn med mig, var jag stod? Med tanke på att jag talade om det menar jag. Det är viktigt för honom, uppenbarligen. Men det är viktigt för mig också. Det handlar inte om en köttbit för mig, det handlar om rätten till fri vilja och den är jag inte beredd att förhandla bort hemma hos mig.

Varför skulle skulden ligga hos mig? Varför är det inte han som orsakar konflikt när han vill bestämma hur det ska vara hos mig?

Precis, det finns en gräns för vad jag går med på. Jag går inte med på att hans vilja står över min i MITT hem.

Jag talar inte om för min dotter vad hon skatycka om. En sexåring kan absolut föredra prickig korv framför rökt kalkon (som är min favorit) Vi serverar ofta olika pålägg, vid grillning olika kött osv. Hon väljer själv.

Jag skulle inte kunna låta resten av familjen äta en viss mat och samtidigt förbjuda den för dottern. Med vilken motivering? Ska jag tala om för henne då tycker du att det är pappa som har bestämt det? Eller skulle jag ha en utläggning om islam? Försvara ett synsätt som jag inte tror på?

Väljer hon själv att inte äta griskött så är det fine, då får hon alternativ mat. Likaså om hon väljer att bli vegetarian eller vegan. Jag kan inte förstå hur du kan få detta att handla om makt.

Jag blir nyfiken på hur du tänker när du drar in vegetarianer i det hela. Säg att det var det som frågan gällde här. Mamman och pappan lever tillsammans, han är vegetarian men inte hon. De får ett barn och skiljer sig när barnet är litet. Barnet bor varannan vecka (säger vi).

Tycker du då att pappan har rätt att bestämma att barnet bara ska få äta vegetariskt på dagis och hemma hos mamman? Spelar det någon roll om barnet själv säger att han/hon vill äta korv som kompisarna på dagis eller biff som resten av mammans familj?

Spelar det någon roll varför pappan är vegetarian, om det är av hälsoskäl eller för att han har en övertygelse om att djur är lika värda som människor och inte ska ätas upp?

Mitt självklara svar (min åsikt!) är att i detta fall så får mamman servera barnet den mat som mamman vill (inkl kött) hemma hos sig och pappan får servera barnet den mat som pappan vill (vegetarisk) hemma hos sig förutsatt att båda föräldrarna arbetar för att barnet ska få i sig tillräckling näring. Och på dagis får barnet själv välja om det vill äta som kompisarna eller få ett vegetariskt alternativ. Kanske barnet ena terminen vill äta vegetariskt som pappa även på dagis och nästa termin äta kött som mamma och kompisarna, barn är barn och kan ändra sig men bör själva få vara med och styra vad de stoppar i munnen. Den förälder som försöker övertala eller tvinga barnet eller den andra föräldern att ändra sig gör fel.

Men jag blir uppriktigt nyfiken - tycker du annorlunda?

Eller blir ditt svar att vegetarianer och köttätare inte borde skaffa barn tillsammans? :)

Men diskussionen handlar ju om att pappan vill tvinga sin dotter att följa hans muslimska seder! Inte om en bit kött. Jag tycker det är helt oväsentligt i sig om flickan äter fläskkött eller inte, själva "grejen" är ju att hon vill äta fläskkött och mamman vill servera det då och då och pappan försöker tvinga flickan att inte äta det ens hemma hos sin mamma! Sedan kan det handla om fläskkött eller morötter eller godisar med gult papper på.

Jag växte upp (förort till större stad) med flera kompisar och kompisars kompisar där ena föräldern var muslim (pappan) och mamman inte var det. Ibland funkade det bra men i ett par familjer där pappan med åren blev mer muslimsk (eller hur man ska uttrycka det) fick dessa flickor som kunnat leva som sina jämnåriga kompisar i lågstadiet gradvis begränsa sina liv. Det handlade om att inte få vara med på simundervisningen i skolan (flickor i mellanstadiet som inte fick träna simning samtidigt som pojkarna i klassen). Det handlade om att vara tvungen att gå hem direkt efter skolans slut på högstadiet och gymnasiet, inte stanna och prata med klasskompisarna (för där fanns pojkar!). Discon och fester under tonåren var bara att glömma för dessa flickor. Varje sak för sig var inte så stor från början men de bildade ett mönster. Och det började med små steg, obetydliga vart för sig. Om pappan i TS fall upptäcker att han kan styra TS beteende och tvinga flickan att följa muslimska regler hemma hos hennes "icke-muslimska" mamma med hjälp av utpressning - varför skulle han stoppa vid en köttbit?

Sedan är jag fullkomligt allergisk för folk som försöker tvinga på andra sitt sätt att leva och menar att det är ett bättre sätt! Det hjälper liksom inte att de hänvisar till att "gud" säger att man ska leva så.

Jag tycker att en bra kompromiss i det här fallet när föräldrarna är skilda är att mamman bestämmer hemma hos sig och pappa bestämmer hemma hos sig när det gäller vardagliga rutiner som t ex matvanor. Det är dessutom fullt i linje med gällande lagstiftning i Sverige, det land som båda föräldrarna och flickan lever i.

Mamman går med på att flickan inte serveras fläskkött hemma hos pappan (trots att flickan gillar att äta fläskkött). Och pappan går med på att flickan serveras fläskkött hemma hos mamman.

Mamman har till och med gått ett steg längre och godkänt att flickan inte äter fläskkött i skolan. Men det räcker inte för pappan. Han ska bestämma ända in i mammans kök, annars ger han sig inte.

Varför anser du att han ska ha den rätten? Att bestämma vad flickan äter hemma i sin mammas kök?

Men alltså... ja, självklart påverkar mamman vad dottern tycker genom att äta fläskkött och tycka att det är gott! På det sättet påverkar ju alla föräldrar sina barn. Eller får man inte berätta för barnen vad man gillar för mat ens enligt dig?

Och om pappan nöjde sig med att påverka barnet på samma sätt, genom att äta annan mat än fläskkött och tycka att det är gott så fanns det ju inget problem! Han kan också berätta för barnet att hemma hos honom så äter de inte fläskkött och varför, det tycker jag också är fullt rimligt. Men han stannar inte där. Utan han förbjuder barnet att äta fläskkött i skolan och han försöker tvinga och utpressa barnet att inte äta fläskkött hemma hos mamman för annars vill han inte träffa henne??

Pappan till och med hotar sitt ex nya familj i frågan för att pappan vill bestämma vad dottern ska få äta hemma hos dem.

Hur kan du få det här till att situationen är MAMMANS fel? Eller mammans nyas fel?

Eller är det jag som inte fattar och du använder någon slags omvänd ironi när du skriver??

Jag säger ingenstans att pappan är fanatisk! Jag säger att jag har sett pappor som varit totalt "ickemuslimska" i sitt levnadssätt vid giftermålet gradvis bli mer och mer muslimska och rigida. Det har lett till stora konflikter med både barn och svensk fru och i en del fall till skilsmässor, riktigt jobbiga historier för alla inblandade. Självklart finns det muslimska tjejer som har killkompisar men ändå inte äter fläskkött.

Och vad menar du med att "pappan aldrig gått med på att dottern bott hos en icke-muslimsk familj överhuvudtaget"? Menar du på fullt allvar att pappan inte är SÅ muslimsk eftersom han följer svensk lag och "låter" barnet bo även hos sin icke-muslimska mamma? Ja det är ju generöst av honom!

Och han styr ju redan idag vilken mat flickan får i skolan och försöker utpressa henne att inte äta fläskkött hos mamman i veckorna när flickan bor hos mamman. Hur menar du att han inte skulle kunna göra samma sak beträffande vad flickan gör på vardagarna efter skolan? Utpressa henne att följa hans muslimska regler och gå hem direkt? Eftersom han tydligen tycker att det är en acceptabel metod att tvinga igenom sin vilja?

Jag skulle inte alls tycka att det var en bra idé om TS fick för sig att tvinga i flickan fläskkött eller lura i henne det. Men vi har religionsfrihet i Sverige och pappan har faktiskt inte rätten att förbjuda flickan att äta fläskkött hemma hos mamman. Och det tror jag han vet, och därför försöker han tvinga igenom sitt krav med utpressning.

1. Jag beskriver verkliga händelser som jag sett, verkliga familjer, jag skriver ingenstans att det är så "den muslimske mannen" är, jag skriver att jag sett det fungera bra i en del familjer och dåligt i andra. Ja, jag har sett fanatiska muslimska män. Jag har också sett icke-fanatiska muslimska män. Definitivt. Jag har också sett andra fanatiska män (och kvinnor), som tror på olika religioner eller inga religioner alls. Jag bryr mig inte om vilken religion en människa har eller inte har, så länge den människan inte försöker tvinga på andra samma religion. Inte ens sina egna barn.

2. Självklart är pappan lika mycket förälder som mamman. Det är lika självklart att mamman är lika mycket förälder som pappan. Mamman har precis lika mycket att säga till om vad flickan ska äta som pappan har. Allt enligt svensk lag. Ville denne muslimske man kunna bestämma vad hans dotter ska äta så hade han fått bosätta sig i ett annat land som inte har svensk lag och svensk religionsfrihet. I Sverige får man inte tvinga sina barn att följa en viss religions regler.

3. här vet jag inte riktigt vilket av mina påståenden du kommenterar :) mycket text både i dina och mina inlägg.

Och ja, det är troligen viktigare för pappan att flickan inte äter grisskött än för TS att hon äter det. Det håller jag med om. Men det innebär inte att han har rätt att bestämma det! Inte ens för att det är en religion som det handlar om! Om jag tycker att det är viktigt att be aftonbön och mitt ex inte tycker att det är viktigt om man ber aftonbön eller inte så betyder inte det att jag har rätt att tvinga mitt ex att be aftonbön med vårt barn! Det funkar inte så. Inte ens om jag var troende redan när vi levde ihop. Inte ens om exet också var troende när vi levde ihop. Man kan inte kräva att ex ska fortsätta hålla kvar vid levnadssätt eller religioner som man hade när man levde ihop. Föräldrarna är skilda och då SKA man samarbeta om barnet, absolut, och kan man samarbeta så är det bäst, utan tvekan, men kommer man inte överens så bestämmer mamma hos sig och pappa hos sig!

Och i det här fallet så respekterar mamman att pappan bestämmer hos sig. Jag ser ingenstans i TS inlägg att hon kräver att flickan ska få prickig korv eller skinka hemma hos pappan för att barnet gillar det eller för att barnet är halvsvenskt. Ingenstans kan jag läsa det. Men pappan respekterar inte att mamman har rätt att bestämma i sitt hem. Att han inte visar den respekten är direkt skadligt för deras samarbete.