Vad tänker du om en mamma som är föräldraledig till 19 månaders barn?

Att vara föräldraledig är det tuffaste jobb som finns. 

Ärligt talat så tänker jag nog att, hur har de råd? ...måste ha det gott ställt eller en man som tjänar jättebra. ...eller att mamma är arbetslös. 

Hur pallar man att vara hemma hela dagarna med barn utan vuxenstimulans tänker jag också.

Fast jag tänker såhär, anser jag att en familjer väljer själva hur länge barn är hemma och jag är självklart medveten om att många tycker att barn är det härligaste och bästa som finns. 

Nej jag tycker inte det är konstigt. Kan förstå om man vill vänta med förskola åt ett litet barn. Däremot skulle jag själv välja att dela mer med pappan för jag tror det är bättre än att bara en är hemma ett längre tag. Med tanke på pension, jobbmöjligheter m.m. En 20-månaders är ju fortfarande väldigt liten. Däremot kan jag inte på samma sätt förstå om man väljer att ha barnen hemma ända till skolstart.

Fråga och ifrågasätta är ju inte riktigt samma sak. Frågor kan vara helt fria från värderingar. Och det där med blickar sitter säkert många många gånger i ens egna huvud. Hur ska ö h t andra, som ni inte känner, veta om du är föräldraledig eller bara har en ledig dag eller något annat när de ser er?

När en mamma är föräldraledig med ett såpass "gammalt" barn antar jag att det finns en förälder till i bilden och som inte tagit ut så mycket av föräldraledigheten, ofta inte ens de 60 "låsta" dagarna. Antagandet bygger på att det ofta är så, helt enkelt. Och det innebär i sin tur också ofta att den andre föräldern, i regel en man, inte haft "eget" ansvar för sitt barn i någon större utsträckning. Och det kan jag se som negativt. Att vara ledig mycket ändå och då vara hemma samtidigt som mamman är hemma är inte samma sak.

Antar att du skämtar

Jag var hemma med våran första tills hon var 3½ år. Hennes lillasyster kom till 1 år och 4 månader efter så de är tätt.. Men NEJ. Det är guld värt att vara hemma länge med de små!! Önska jag kunde vara hemma längre med tredje, men han var strax över 1 år när han skolades in.

NJUT av DIN tid med ditt barn och hoppas pappan kan detsamma. SKIT i vad andra tycker, tänker och anser, för de kan inte känna det du känner , önskar och vill. 

Då kan du tänka dig hur konstiga vi framstog som var hemma till äldsta var sex år :)  (Har fyra barn). Och jag är, kors i taket, förskollärare och förskolechef ;) Jag anser att om man kan, har möjlighet och vill så mår barnet precis lika bra hemma om inte bättre :)

Barn hinner institutionaliseras tids nog. Och man själv hinner jobba tills man tröttnar. ÄVEN om man "offrar" några år på sina barn. Eftersom jag var hemma mest såg vi till att pensionsspara lite extra åt mig så att inte jag skulle bli så lidande i slutändan, ekonomiskt.

Men alla gör vad de vill. Och återigen, ingen måste skaffa barn om man inte vill. Vill man vara hemma med sina små så var det utan att alla viktigpettrar skall få lägga sig i!!

Jag tänker, vad lyxigt, men hoppas att även pappan fått vara ledig med barnet, för deras relations skull,

Vår stora har gått 15h/v sen han var 16 månader, han är idag 2 år och 7 månader och älskar sitt dagis.

Jag är nu mammaledig med lillasyster som är 6 månader och vill vara hemma i minst ett år till innan hon skolas in på dagis 15h/v.

Jag har insett att barnen bara är små en gång och jag vill vara hemma så länge det är möjligt. Jag inget jobb att gå tillbaka till efter föräldraledigheten så känner ingen stress att börja arbeta men funderar ganska mycket över hur andra ser på en.

Hur tänker folk egentligen kring att man går hemma länge med det yngre syskonet när det äldre fick börja tidigare? Jag har inte jobbat någonting alls emellan barnen.

Jaja, bara en sak som jag har funderat lite på...