• Funderaren 01

    Vad tänker du om en mamma som är föräldraledig till 19 månaders barn?

    Jag är fortfarande hemma med vårt minsta barn som snart är 20 månader gammal. Vi planerar att vara hemma tills hen minst är två år för att vi vill det.
    Vi har lyckats snåla på dagar osv. Min man är hemma en del även om han arbetar heltid (har sånt jobb) så han drar stort lass här hemma också ifall någon undrar.


    Min fråga är: Är det så himla underligt och konstigt att jag som mamma vill vara hemma med barnet? Jag får så mycket frågor och blickar om att jag fortfarande är hemma att det börjar kännas konstigt och lite jobbigt faktiskt, som att det inte är ok.


    Är det avundsjuka? Eller tror folk att jag är arbetsskygg? Eller vad? Varför är det så intressant hur vi får ihop det med ekonomi etc? Det känns rent spontant som att man är så underlägsen när man är hemma, att man är en hemmafru. Visst r det ett tufft jobb att vara hemma men barnen är ju bara små en gång och för vår del förstår vi tex inte varför man sätter sin ettåring på dagis, men vi skulle aldrig säga det till den familjen det handlar om..


    Vad tycker du? Är det så konstigt att vara hemma till barnet är runt två år?


     


     

  • Svar på tråden Vad tänker du om en mamma som är föräldraledig till 19 månaders barn?
  • Natulcien
    Trubbel skrev 2015-01-28 09:36:58 följande:

    Men du, det där var en jäkla skillnad i formulering. Att hävda att män har rätt (en fö lagstadgad rätt) att vara lediga är LÅÅÅNGT från att vilja att män är föräldralediga i stället för att satsa på jobbet.


     


    På tal om formuleringar...
    Man är ju inte föräldraledig istället för att satsa på jobbet. Man kan göra både och. Inte samtidigt förvisso, men man kan faktiskt vara en person som arbetsgivaren ser ett sådant värde i att hen tycker att lång f-ledighet och deltid är något man kan acceptera eftersom arbetstagaren gör ett så bra jobb ändå.
    Föräldraledigheten är en kort del av livet, och arbetslivet, och den arbetsgivare som ser snett på det, den ger jag inte mycket för.
  • ursula
    Natulcien skrev 2015-01-28 17:23:29 följande:
    På tal om formuleringar...
    Man är ju inte föräldraledig istället för att satsa på jobbet. Man kan göra både och. Inte samtidigt förvisso, men man kan faktiskt vara en person som arbetsgivaren ser ett sådant värde i att hen tycker att lång f-ledighet och deltid är något man kan acceptera eftersom arbetstagaren gör ett så bra jobb ändå.
    Föräldraledigheten är en kort del av livet, och arbetslivet, och den arbetsgivare som ser snett på det, den ger jag inte mycket för.
    Jo men nu för tiden är inte företagen långsiktiga utan varje kvartal räknas
  • Trubbel
    Natulcien skrev 2015-01-28 17:23:29 följande:
    På tal om formuleringar...
    Man är ju inte föräldraledig istället för att satsa på jobbet. Man kan göra både och. Inte samtidigt förvisso, men man kan faktiskt vara en person som arbetsgivaren ser ett sådant värde i att hen tycker att lång f-ledighet och deltid är något man kan acceptera eftersom arbetstagaren gör ett så bra jobb ändå.
    Föräldraledigheten är en kort del av livet, och arbetslivet, och den arbetsgivare som ser snett på det, den ger jag inte mycket för.
    Helt ärligt, jag tror du ganska säkert kan utgå ifrån att personer som har ett jobb med stort ansvar och som brinner för sina arbetsuppgifter och älskar sina kollegor ser till att inte vara borta i flera år. Alla som jag känner som har varit borta länge har varit personer som inte har trivts på sina jobb och som har sett föräldraledigheten som en enkel utväg bort från en tråkig vardag. Och det är att kräva väldigt mycket av en arbetsgivare att denne inte bara ska tolerera, men även uppskatta, att medarbetare är borta under lång tid. Det finns säkert arbetsplatser som uppmuntrar en balans mellan privatliv och arbete, men de flesta arbetsgivare har nog fullt upp med att få verksamheten att fungera och betraktar alla hinder på den vägen som besvärliga. Dessutom är det inte arbetstagarens marknad som råder i de flesta fall och då spelar det ingen roll vilken arbetsgivare man vill ha - många gånger får man ta den man får.


  • Natulcien
    ursula skrev 2015-01-28 17:52:11 följande:
    Jo men nu för tiden är inte företagen långsiktiga utan varje kvartal räknas
    Så kan det vara. Men nu är ju inte privata, kortsiktiga företag de enda arbetsgivarna i vårt land....tack och lov...
  • Penida
    ROFL skrev 2015-01-28 12:09:13 följande:

    Det är väldigt bra upplägget med bonus på FK. 

    Vi delar lika, lika många månader hemma var och därmed får vi ut extra ersättning som jämställdhetsbonus. Bra morot för de som inte kan besluta sig för detta upplägget av andra anledningar. 


    Vet inte exakt vad jag tycker än, det får tiden utvisa. En del av mig tycker det är helt fel att ge föräldrar en "morot" till (vi har redan tillräckliga förmåner) för att vilja vara hemma med sina egna barn. Då tror jag inte heller att det ojämna uttaget, som det så ofta framstår, handlar om ekonomi ska tilläggas utan snarare andra orsaker som just ovilja. Skulle vi dock se en större förändring längre fram hade jag nog kanske varit positiv trots allt.
    Avskyr CIO-metoder
  • honeybaby

    Jag skulle tänka att det är kul för dig att du har möjlighet att vara hemma så länge *avundsjuk* :)

  • Natulcien
    Trubbel skrev 2015-01-28 17:55:46 följande:
    Helt ärligt, jag tror du ganska säkert kan utgå ifrån att personer som har ett jobb med stort ansvar och som brinner för sina arbetsuppgifter och älskar sina kollegor ser till att inte vara borta i flera år. Alla som jag känner som har varit borta länge har varit personer som inte har trivts på sina jobb och som har sett föräldraledigheten som en enkel utväg bort från en tråkig vardag. Och det är att kräva väldigt mycket av en arbetsgivare att denne inte bara ska tolerera, men även uppskatta, att medarbetare är borta under lång tid. Det finns säkert arbetsplatser som uppmuntrar en balans mellan privatliv och arbete, men de flesta arbetsgivare har nog fullt upp med att få verksamheten att fungera och betraktar alla hinder på den vägen som besvärliga. Dessutom är det inte arbetstagarens marknad som råder i de flesta fall och då spelar det ingen roll vilken arbetsgivare man vill ha - många gånger får man ta den man får.
    Jaha. Då har vi olika erfarenheter då.
    Jag känner nämligen många, inklusive mig själv, som uppfyller alla de kriterierna (ansvar, brinna för arb.uppg. och älska kollegorna) som ändå väljer att ta ut rejäl f-ledighet och sen jobba deltid medan barnen är små. Jag kan inte se hur detta kan vara en motsättning.
    Men det är väl olika synsätt på vad man värderar i livet. Vissa människor lever ju bara för sitt jobb och väljer att inte satsa alls på familj, fritid och livskvalitet, medan andra vill ha allt det där.
    Men visst jag är medveten om att det inte fungerar i alla typer av yrken, och att det naturligtvis finns den där kategorin människor som du nämner också, som skaffar barn på löpande band för att slippa sitt jobb. Men de är ju inte i någon majoritet bland de jag har stött på, utan undantag.
  • ylva12
    Trubbel skrev 2015-01-28 17:55:46 följande:
    Helt ärligt, jag tror du ganska säkert kan utgå ifrån att personer som har ett jobb med stort ansvar och som brinner för sina arbetsuppgifter och älskar sina kollegor ser till att inte vara borta i flera år. Alla som jag känner som har varit borta länge har varit personer som inte har trivts på sina jobb och som har sett föräldraledigheten som en enkel utväg bort från en tråkig vardag. Och det är att kräva väldigt mycket av en arbetsgivare att denne inte bara ska tolerera, men även uppskatta, att medarbetare är borta under lång tid. Det finns säkert arbetsplatser som uppmuntrar en balans mellan privatliv och arbete, men de flesta arbetsgivare har nog fullt upp med att få verksamheten att fungera och betraktar alla hinder på den vägen som besvärliga. Dessutom är det inte arbetstagarens marknad som råder i de flesta fall och då spelar det ingen roll vilken arbetsgivare man vill ha - många gånger får man ta den man får.


    Eller så finns det faktiskt personer som trots intressant jobb och härliga kollegor ändå tycker att sitt barns första år är så viktiga att de prioriterar att vara hemma...

    Tycker man har en väldigt konstig inställning och prioritering om man väljer att jobba istället för att tillbringa all tid man kan med sitt barn de första åren om man nu har möjligheten att välja. Tyvärr är det inte så för de flesta...
  • ylva12
    Trubbel skrev 2015-01-28 09:41:26 följande:
    Nej, tvärtom, eftersom man faktiskt måste ansöka om att vara ledig och få fp. Så skulle jag se det.
    Men papporna får hälften av dagarna tilldelade sig om man har delad vårdnad och måste aktivt ansöka om att få överföra dem till mamman om de så vill.

    Blir trött på att mammorna alltid verkar klandras för att papporna väljer bort att vara hemma med barnen. Männen har väll själva ansvar för de val de gör och om de väljer bort föräldrarledigheten så är det en himla tur för barnen att mammorna är villiga att ta deras dagar. Känns fel att kritisera den person som är villig att ta ansvaret och göra jobbet det innebär även om de gör det med glädje.
  • Hannieee

    Folk är bara avundsjuka.

    Jag är själv hemma med min 18 mån. Och tänker inte låta han vara på förskolan förän 2 år.

    Tycker bara det är så synd att föräldrar ska lämna sina 1 åringar som behöver en förälders famn närhet kärlek mycket mer än pedagoger nas..

    Så du gör rätt i vara hemma njut av det så länge du kan strunt i andras blickar och tankar.

    Du är en bra duktigt mamma..

Svar på tråden Vad tänker du om en mamma som är föräldraledig till 19 månaders barn?