Jag skrapades för en dryg vecka sedan i vecka 11 efter att graviditeten avstannat i vecka 6 och nu tänkte vi köra igång och försöka oss på en ny graviditet på en gång. Men denna gång känner jag mig inre lika kaxig. Oron över att det ska hända igen finns med och det skulle vara skönt att dela tankar med andra som upplevt samma på vägen.
Hej på er, hoppas in här i gruppen eftersom jag just fått veta att jag inte är i v11 utan har fått ett MA. Gick privat till en barnmorska för att få se att allt stod rätt till. Jag såg direkt på hennes ansiktsuttryck att någon inte stod rätt till, hon sa ingenting på flera minuter och det kändes som de längsta minuterna i mitt liv. Hon frågade när jag hade testat positivt och jag sa den 13/3. Då sa hon att fostret var för litet och att det troligtvis hade dött för två veckor sedan. Hon såg inte heller något hjärta eller rörelser.
Det känns väldigt hopplöst då vi har ett missfall bakom oss och dessutom har försökt i några år med att få barn. Har inga barn sedan tidigare så det här skulle ha blivit vårt första...
I kväll fick jag en första blodig flytning. Kanske missfallet som startar? Jag har någonstans hoppats att det hela ska vara ett misstag och att fostret visst lever, även om jag vet att det är väldigt liten chans.
Här kommer en uppdatering från mitt liv just nu.
I fredags em började min kropp själv sätta igång processen. Jag hann precis in på kk akut innan fostret kom ut själv. Jag blev inlag efter. Tyvärr kom inte allt ut så igår kväll blev jag skrapad. Känner mig så tom nu... Hoppas min mens kommer igång snart igen så vi kan försöka igen!! Ger mig en oerhörd styrka att ta del av era tankar och upplevelser <3
Tycker egentligen inte om att skriva men nu tycker jag det är så skönt att få skriva av mig!
Åh, vad trist! Efter vecka 12 så tror man ju att man ska svara "säker" på något sätt. Beklagar verkligen!
Hej på er, hoppas in här i gruppen eftersom jag just fått veta att jag inte är i v11 utan har fått ett MA. Gick privat till en barnmorska för att få se att allt stod rätt till. Jag såg direkt på hennes ansiktsuttryck att någon inte stod rätt till, hon sa ingenting på flera minuter och det kändes som de längsta minuterna i mitt liv. Hon frågade när jag hade testat positivt och jag sa den 13/3. Då sa hon att fostret var för litet och att det troligtvis hade dött för två veckor sedan. Hon såg inte heller något hjärta eller rörelser.
Det känns väldigt hopplöst då vi har ett missfall bakom oss och dessutom har försökt i några år med att få barn. Har inga barn sedan tidigare så det här skulle ha blivit vårt första...
I kväll fick jag en första blodig flytning. Kanske missfallet som startar? Jag har någonstans hoppats att det hela ska vara ett misstag och att fostret visst lever, även om jag vet att det är väldigt liten chans.
Hej på er, hoppas in här i gruppen eftersom jag just fått veta att jag inte är i v11 utan har fått ett MA. Gick privat till en barnmorska för att få se att allt stod rätt till. Jag såg direkt på hennes ansiktsuttryck att någon inte stod rätt till, hon sa ingenting på flera minuter och det kändes som de längsta minuterna i mitt liv. Hon frågade när jag hade testat positivt och jag sa den 13/3. Då sa hon att fostret var för litet och att det troligtvis hade dött för två veckor sedan. Hon såg inte heller något hjärta eller rörelser.
Det känns väldigt hopplöst då vi har ett missfall bakom oss och dessutom har försökt i några år med att få barn. Har inga barn sedan tidigare så det här skulle ha blivit vårt första...
I kväll fick jag en första blodig flytning. Kanske missfallet som startar? Jag har någonstans hoppats att det hela ska vara ett misstag och att fostret visst lever, även om jag vet att det är väldigt liten chans.
Jag har haft pms-känningar i helgen och varit på uselt humör och i går kände jag mensont i magen så jag har gått och väntat på att mensens ska komma tillbaka efter missfallet. Har också testat med äl-stickor för att vara säker på att inte missa det. Och i morse fick jag utslag p äl-test i stället för mens! Använder bara digital äl-test eftersom jag inte vill hålla på att analysera. Jättekonstigt eftersom jag inte har några andra symptom på äl. Men får försöka få till det ikväll eller senast i morgon kväll då. Glad att kroppen verkar redo redan nu, 4,5 veckor efter missfallet.
Jag har haft pms-känningar i helgen och varit på uselt humör och i går kände jag mensont i magen så jag har gått och väntat på att mensens ska komma tillbaka efter missfallet. Har också testat med äl-stickor för att vara säker på att inte missa det. Och i morse fick jag utslag p äl-test i stället för mens! Använder bara digital äl-test eftersom jag inte vill hålla på att analysera. Jättekonstigt eftersom jag inte har några andra symptom på äl. Men får försöka få till det ikväll eller senast i morgon kväll då. Glad att kroppen verkar redo redan nu, 4,5 veckor efter missfallet.
Hej, jag är ny i tråden, plussade den 9 mars och blödde 14-19 mars, har haft gravidsymtom och testat positivt hela tiden efter det.
Den 13 och 21 april gjorde jag ultraljud och då såg man bara en tom hinnsäck som daterades till v 5.
Vet inte om det var missfall första blödningen och att jag blev gravid direkt efter, eller om allt bara inte kom ut där 14-19 mars. Då kom det också lite klumpar första dagen men inte alls som nu.
Men i lördags kväll fick jag kramper och igår kom det lite klumpar som enkronor ungefär och blod.
Har ett ultraljud inbokat om 1.5 vecka igen, får hoppas att jag kunnat blött ut allt så vi kan fortsätta bebisfabriken..
//Camilla
Jag har haft pms-känningar i helgen och varit på uselt humör och i går kände jag mensont i magen så jag har gått och väntat på att mensens ska komma tillbaka efter missfallet. Har också testat med äl-stickor för att vara säker på att inte missa det. Och i morse fick jag utslag p äl-test i stället för mens! Använder bara digital äl-test eftersom jag inte vill hålla på att analysera. Jättekonstigt eftersom jag inte har några andra symptom på äl. Men får försöka få till det ikväll eller senast i morgon kväll då. Glad att kroppen verkar redo redan nu, 4,5 veckor efter missfallet.
Shit, vilken äl-smärta som satt in!
Min mens- och äl-smärta brukar känns ganska lika men det brukar vara ett svagt molande, inte mer än så. Nu känns hela livmoderregionen öm. Det måste väl bero på att det är först äl sedan missfallet?
Men att det just är äl det är frågan om gör ju att det är ett kärt besvär så att säga.