Hur bär ni er åt för att bli så tjocka?

Hurra! Äntligen ett inlägg att bli glad av. Tack!

Då kan du ta ditt huvud och köra upp i röven, om inte din röv är för stor och fet

Underligt nog så såg jag det aldrig. Gick upp ca 45kg under ca 5 år och gick från en storlek 42 till 54. Visst passade inte kläderna men det var aldrig någon varningsklocka.
Jag hade alltid blivit mobbad och kallad fet, bilden jag såg i spegeln var alltid densamma oavsett vikt. Jag antar att verklighetsbilden hann med den bild jag alltid såg för mig själv. Antar att det är samma som för personer med anorexia fast åt andra hållet. De ser sig som feta även om de är smala. 

Inte förrän min bror skulle gifta sig och jag kunde inte hitta något att klä mig i och jag var tvungen att sy upp en klänning i x antal meter tyg började jag inse att det var fel. Det var ett tält! Jag gick till läkaren och det var över tre siffror. MEN, jag såg fortfarande samma person i spegeln.

Jag gick ner 30 kg och fortfarande ser jag samma person. Jag ser ingen skillnad. På gymmet kan jag se en tjej som ser smal och snygg ut och om jag ställer mig bredvid henne kan jag jämföra i spegeln och se att vi har nästan samma kroppsform och så kan jag se att jag inte är så tjock som min hjärna vill ha det till om jag står ensam. 

Ts, vet du exakt hur motivation och belöning fungerar på biologisk nivå i hjärnan? Om inte, så tycker jag du ska ta reda på det innan du visar upp din korkade okunskap. 

Ja du satt ju verkligen och dessutom bekräftade mig rätt.
Att du sitter och fördömer andra och dömer efter ett svartvit synsätt.
Är det vanligt att du sitter och använder svartvita mallar när du svara andra och tar för givet som du gör här?

Gratulerar. Hoppas att du kan räkna ut varför det är helt ointressant att läsa resten av ditt inlägg efter här. Om du hade något av värde att säga efter detta så skall jag gärna läsa det om du har vett på att lägga ned dina fördömanden om mina reaktioner.

Jag tror att när man kommer till en viss gräns så kan det bli toksvårt och det blir en ond cirkel. Det blir svårt att röra på sig, man drar kanske på sig en depression... Så tror jag, men vad vet jag. Jag har aldrig haft ett BMI över 22 eller möjligen 23. Min normalvikt ger ett BMI på 20, men när jag hade 22 eller 23 under en kort period rörde jag inte så mycket på mig och tyckte mycket var jobbigt, mådde lite dåligt.

Trist att vi i Sverige är så bra på att döma folk. Jag har själv tack och lov inte några överviktsproblem att ta tag i, men läst flera insändare här om folk som mått dåligt och då är det lätt att hetsäta och som sedan tog tag i det. Jag har en kompis som äter en medicin mot en sjukdom som hon har som gjort att hon gått upp 10 kilo, hon äter nyttigt och motionerar, så var det ger för rätt att vi här dömer alla som är överviktiga när vi inte känner dem eller vet vad som är orsaken ?? Tyvärr är vi i Sverige bra på att döma folk vi inte känner.

Sen funkar människor olika. När jag är ensam och ledsen äter jag nästan ingenting, men min sambo är tvärtemot och äter mer onyttigt då.

Vi äter ca 7-8 ggr per dag! Lite men ofta och rör på oss :)

Tycker synd om dig. Verkligen. Men det är ju bara bortförklaringar eller hur? Du tycker att det inte är ditt fel att du är fet. Du har bara haft otur. 

Jag lovar att du skulle må 100 ggr bättre om du blev smal. Nu äter du sönder ditt enda liv för saker som hänt dig tidigare. Vad blir bättre av det?