Bf Augusti 2015

Härligt med era fina rul idag tjejer! Här kommer bild från vårat chock-rul :) Det var två!! Många som inte tror oss heller pga 1 april.

Ah, härliga hormoner!

Vår son (7 år) har alltid varit svår att lägga. Han blir hyperaktiv vid sänggåendet och börjar fundera på de mest bisarra saker och kan omöjligen slappna av i varken kropp eller knopp. Babblar, suckar, stönar, det spritter i benen och händerna kan inte vara stilla. Efter 7 år tycker man att vi borde vara vana, men för att vara ärlig så blir jag bara mer frustrerad. Just nu kan det mycket väl ha med hormonerna att göra..

Ikväll gick jag med på att båda barnen skulle få somna bredvid mig i soffan eftersom det var lördag (dom brukar få göra det på lördagar), mycket också därför att jag ville se ett engelskt kostymdrama. Dottern somnar på 3 sekunder som vanligt. Sonen snurrar runt, suckar, kollar på tv:n i smyg och till slut inser jag att jag måste stänga av tv:n. Redan här känner jag att jag blir lite irriterad, jag hade verkligen sett fram emot den här filmen.

Därefter lyckas sonen pricka in en spark rakt på min brutna stortå vilket inte gör mig på bättre humör. Fy satan vad ont det gjorde!

När han till slut, efter DN dryg timme, äntligen somnat ska jag slå på tv:n igen...och upptäcker att boxen hängt sig. Jag känner hur jag börjar koka. Maken har hela den här tiden suttit vid datorn och kollat på serier. Jag ber maken komma hit med hårddisken med filmer (jag är den första att erkänna att jag lär grinig) varpå han surnar till och frågar varför jag varit så förbannat grinig hela dagen. Och där brister det. Krokodiltårar och jag som mellan snyftningarna hackande berättar att jag haft en till helvetisk nattning med domen och att HAN (maken) minsann aldrig lägger barnen (vilket han inte gör, det har helt enkelt hamnat på mitt bord).

Han försöker trösta lite, lommar bort och hämtar hårddisken och nu ligger jag här och tycker synd om mig själv. Ont i tån har jag också

Känner fortfarande väldigt lite rörelser, någon fler? Jag har moderkakan i framvägg så förstår att rörelserna dämpas men man vill ju så gärna få känna varje dag.

Jag var tvungen att lyssna med mitt Angelsound idag för att lugna mig själv. Konstigt att ett sånt stort foster som det ändå är i v.20 och ändå känner jag nästan inget.

Alltså, min man.... *suck*

Han är underbar på alla sätt och vis, men på vissa områden är han en obotlig buffel.

Idag nämnde jag att vi gått halva tiden, att det bara är 140 dagar kvar. Han är totalt ointresserad och när jag ber honom lyfta blicken från mobilen och iaf LÅTSAS vara engagerad då suckar han: "Jamen, vi har ju redan GJORT det hör två gånger! Jag trodde du skulle...ja du vet, fixa det själv den här gången."

Mupp! :P

Mysigt att kolla ut babyskyddet!

Min är konstant ointresserad. Man tror att man skulle ha vant sig eftersom det är tredje gången gillt, men jag blir ändå irriterad då och då. Skyller det på mina hormoner.

Just idag är jag extra känslig av någon anledning. I vårt förhållande är jag vanligtvis den som har överseende med hans dåliga humör, men nu när jag också har lättare för att bli sur och irriterad så finns det väldigt små marginaler för oss. Tidigare kunde han bli rätt så "jobbig" och grinig innan jag reagerade, på en skala från 1-10 kunde han vara grinig upp till 8 innan jag reagerade. Nu blir jag ledsen eller sur redan när han är på 3 eller 4.

Här gick uppföljningsultraljudet jättebra! Lill-humlan var livlig, vi fick höra hjärtljudet och fick fina bilder. Längtar!!!

Nu känner jag äntligen tydliga buffar från barnet :) Så mysigt! Men det tog väldigt lång tid tycker jag. Men nu känner jag rörelser på flera ställen samtidigt så man förstår att bebisen växt på sig :)

Shit känner att jag inte är så aktiv, just nu ligger jag inlagd på ett sjukhus 12 mil hemifrån pga njurbäckeninflammation.. Har legat med intravenös antibiotika i två dygn och mår fortfarande skit.. Känns helt hopplöst just nu. Emellanåt har jag så ont sö jag inte vet vart jag ska ta vägen och dessutom höga febertoppar på de..

Dom har koll på bebis ganska regelbundet, jag ligger på BB, känns lite skumt.

Känns som det aldrig kommer gå över :-'(

Är det någon annan som har börjat kolla på skötväskor? Jag skulle vilja unna mig en lite finare skötväska den här gången känner jag...men det finns ju så många att välja mellan!

Så.....är det någon som har några tips?

Tantvarning! Igår införskaffade jag stödstrumpor för att förebygga åderbråck och för att slippa trötta ben. Drog på mig dom imorse och satan vad snygg man kände sig...

Jäkla skit...

Med första barnet hade jag ingen foglossning, med andra kände jag av lite grann i slutet av graviditeten.

Den här gången kom det tidigare - har känt av det i några veckors tid och nu går det inte att ignorera längre. Det strålar/hugger i ljumskarna och blygdbenet. Jag ser till att alltid hålla ihop benen, inte ta breda/långa steg, undvika trappor och jag kniper med rumpan när jag går för att stabilisera så gott jag kan. Måtte det inte bli så mycket värre....

Hur är det med alla andra, några krämpor eller glider ni fram på räkmackor? ;)