Bf juli 2015

Jo, väldigt skönt. Men LITE otäckt med bebis på närmare 4kg! Väldigt trevligt att veta att man inte behöver gå mycket över BF heller. Nästa vecka är jag mamma! Jisses!

Här kom våran lilla kille på självaste bf. Vattnet och värkarna kom kl 4 i morse åkte in till fl till 9. Sedan var han ute 13:56. Har ingen vikt eller längd på han en.
Först föderska och de tog 10tim.

24 juli tittade våran fina piga ut. En frisk tjej på drygt 3 kg och 51 cm lång.

En liten berättelse om det som hänt, kanske inte lämpligt att läsa för att skrämma upp er som inte fött ännu. För mig så var det en smärtsam och lång process men jag skulle göra om det igen imorgon för att få uppleva det goda som kom ur det :)

Efter extremt lång latensfas sen förra lördagen med värkar på 1 min var 50 min som på söndagen blev var 30 min på mån var 15-20 min. Varken alvedon bad eller nånting annat hjälpte och detta gjorde att min sömn var helt förstörd. På tis morgonen åkte vi in till förlossningen för att få sovdos till kvällen. Då var jag öppen 1 cm och tappen mjuk och nästan utplånad. Så onsdagen fortsatte värkarna med 10 min mellanrum och tillbaka till förlossningen på kvällen för ytligare en sovdos. På torsdag morgon var värkarna ännu var 10 min och då valde dom att sätta igång med cytotec då jag ännu bara var öppen 1 cm. Efter två cytotec doser var värkarna 3 på 10 min och jag var öppen 3 cm. Då fick jag ääääääntligen börja med lustgas. Började grina för att jag fick lite lindring mot värkarna. Sen kämpade jag på i 8 timmar innan jag fick Eda (narlosläkaren var upptagen så fick vänta 5 timmar efter jag bett om det) var då öppen 5 cm så det hände inte så mkt, och dom ville vänta med att ta hinnorna till efter jag fick edan. Nåväl, efter edan så tog dom hinnorna och gav värkstimulerande dropp för att få igång värkarna mer då pigan ännu låg precis ovanför bäckeningången. Då följde två timmar av helvetesvärkar med knappt nån värkvila och öppnade mig då till 7,5 men hon ville ändå inte sjunka ner. Två timmar till kämpade vi och sen var mina krafter helt slut och värkarna var inte nog effektiva och hon tyckte inte på tillräckligt mycket så då beslutade dom sig för akutsnitt. Då började jag grina igen för att få en slut på det eviga kämpande. Efter det tog det drygt en timme innan världens finaste tjej kom ut. Glädjetårarna går inte att beskriva. Det kändes ett tag som att det aldrig skulle bli nån bebis. Men under hela förloppet har lilltjejen mått prima så det är mest mamma som fått lida. Till nästa gång blir det bäckenröntgen innan förlossningen för att utesluta att jag är för trång då hon inte ville komma ner. Nu är vi påväg hem och trots att det var en lång historia så är jag väldigt glad att det slutade så bra trots allt. Återhämtningen efter snittet går bra. Jag är helt kross i magen och det är väl rätt naturligt, men jag är uppe på benen och ge oss nån vecka så är vi ute med vagnen och slirar. :) amningen verkar också funka bra.

Hoppas allt är bra med er andra. Kramar till både er som väntar och har fått!

Grattis till alla er som fått! :)

Herregud vilken omställning detta är. Vi har fått en jättesnäll tjej som dundrar på en 5 timarns sömn på natten och sen somnar om och sover 2-3 timmar till. Men jag som aldrig har reagerat på hormoner har åkt på en dundrans babyblues som kommer lagom till när vi ska sova. Då får jag ångest och oro att jag inte kommer hinna sova nånting och det gör att tar sviiinlänge innan jag kan somna. När jag väl sover så svettas jag kopiösa mängder och är allmänt nojlig. Känns trirst när man har fått en än så länge snäll tjej och det borde kännas bättre om jag bara kunde somna när hon sover...

Hur mycket får ni sova? Sover ni nånting på dagarna? Har ni klarat er från hormonerna? Om inte, hur länge höll det i sig?

Nåväl, jag hoppas det rätar till sig. Är bara mina egna hjärnspöken som jag måste få bukt på...!

Fortfarande gravid:( bf 8 idag. Mår så psykiskt dåligt. Alla runtomkring är på sån helspänn att det nästan e för jobbigt att umgås med folk. Sambon har varit på sådan beredskap så länge att han också börjar må skit. Ungen måste komma snart!

Hej alla ni!

Hur är det md viktuppgången på era små??

Här tycker jag att amningen har gått superbra, tills vi ska väga på BVC idag!

Hon tappade vägde 3600 när hon födde. Efter två dagar var hon nere på 3310. Fyra dagar efter det var hon upp i 3480. Och nu sex dagar efter det hade hon bara gått upp 10 g till 3490! 

Hon ammar ganska korta stunder men säkert 10-15 ggr på dagarna, Omkring 10 min/gång. På natten vaknar hon var 4 till varanna timme och vill äta, även då bara en kortare stund. Det gånger jag har väckt henne eller "tvingat" henne att amma längre än hon vill kräks hon upp kaskader....
Och mjölk finns det i brösten, det rinner när hon äter och man hör att hon sväljer.. 

Hon bajsar säkert 5 ggr/dag och kissar flera bjöjor också....

Vad tror ni? Kan det ha varit tillfälligt? Eller varför är det så, när jag trodde det funkade så bra. Hon är ju glad och nöjd i övrigt och har inte skrikit många minuter (peppar peppar)...

Det kommer gå super! Bra tanke med att du och lustgasen fixar det!

Jag blev helt ett med Agnes i magen, jag tänkte bara att ni jävlar fixar vi det här! Bara du och jag. Det gick med endast lustgas!

Är så avis på dig som får gå igenom förlossningen! Jag vill också igen!
Någon mer som känner så? Att man vill uppleva sin förlossning igen?

Har bärsjal, men får den inte riktigt knuten bra. Ska stämma träff med en dom är bra på det, hon ska bara ha tid först. :)

Har dock funderat på det här med napp, är inte helt förtjust i nappar & det är inget som funnit i varken min eller mina bröders barndom, men skulle vara skönt ibland om jag kunde ge den istället för bröstet. Känns mer som att min flicka har ett enormt sugbehov än att bara amma för att få mat. Eller är det för tidigt för att det ska vara så ännu?

Idag har hon varit snällare, låtit mig sova tre timmar i sträck på soffan med henne på magen. Annars brukar hon nästan vakna så fort jag blundar. :)