Inlägg från: Anonym (helt sluut) |Visa alla inlägg
  • Anonym (helt sluut)

    ni med autismerfarenhet...hur tusan är det tänkt man ska orka

    Men det är ändå som att man inte 'når fram' till henne på nått vis. Inte som att hon är i sin egen värld riktigt men ändå.

    tex har jag försökt lära henne kroppsdelarna, hon kan ingen, men det är som att hon varken lyssnar eller ser på mig när jag visar.

    kanske gör jag fel??? Har blivit så osäker i mitt föräldraskap gällande allt. Minns inte hur jag lärde de stora barnen ens.

    Säger jag däremot 'ska vi sjunga' så börjar hon direkt göra imse vimse rörelserna. Så ibland når jag ju fram. Eller ställer jag för stora krav när jag tänker att hon ska sitta och intressera sig för vad jag visar?? Gör man inte det i hennes ålder?

    Åhhh ibland undrar jag hur jag ens lyckats få de stora barnen att växa upp

  • Anonym (helt sluut)

    Är det någon som vet om oro kan förstärkas i olika miljöer?

    Har varit bortrest ons-sön. Har under den perioden tyckt att dottern varit mkt bättre.

    Men idag har jag upplevt hennes problematik igen.

    Eller kan hon vara ojämn?

  • Anonym (helt sluut)
    Påven Johanna skrev 2015-06-22 21:58:31 följande:

    Du vill inte ens överväga att det kan vara så att din dotter i andra miljöer och tillsammans med andra människor slappnar av och till viss del undkommer dina argusögon och att det är därför du också kan uppleva henne som "mkt bättre"?

    Kanske är du också annorlunda i situationer där du och hon inte är utlämnade till varandras sällskap. Kanske finns inte tiden och sökljuset för dig att hitta en hel massa inbillade fel på henne då?


    Absolut! Det var alltså min oro jag syftade på i frågan. Alltså om min oro kan förstärkas av hem miljön.

    Veckoslutet spenderades i vänners sommarstuga i skärgården. Dottern har aldrig vart där och inte heller känner hon vännerna vi var hos så bra. Men hon var som ett glatt solsken hela tiden. Försökte hänga på alla barnen som var där efter bästa förmåga. Vi var utomhus hela dagarna och hon har glatt travat runt och utforskat naturen.

    Varje gång vi ropat för hon gått för långt bort har hon vänt sig, skrattat vinkat och sedan fortsatt i samma riktning hon var påväg
  • Anonym (helt sluut)
    Påven Johanna skrev 2015-06-22 22:47:18 följande:

    Var du glad när du såg henne så? Eller iakttog du hennes beteende medan du ändå umgicks med någon sorts tårögd oro, där du till exempel föreställde dig att det här bara var en bra helg som förebådade någon annan sorts olycka? Exempelvis att din dotter skulle uppvisa mycket hemskare symptom när ni återvänt hem? Hur kände du dig medan ni var där? Vad tänkte du på?


    Jag var glad och lugn.

    Funderade dock efter någon dag varför jag upplevde henne så annorlunda motför till vardags. Vad som gjorde att oron höll sig borta.

    Kom inte fram till någon slutsats tyvärr. Tänkte även tankar som 'undrar om hon blir likadan när vi kommer hem igen som hon brukar vara'

    Så hade vi besök i eftermiddag och jag upplevde henne plötsligt lika knepig i kontakt som hon brukar vara.

    Gnällig och missnöjd och undvikande liksom.
  • Anonym (helt sluut)

    Japp hon börjar fsk till hösten! Blir nog toppen på många sätt.

    Jag behöver jobba och' vila 'mig på jobbet.

    Dessutom känns det bra med sex par nya ögon som ser henne. Jag känner personalen väl och litar på att de är kompetenta i sin bedömning av henne framledes.

    Nu skulle jag bara vilja få några sista underbara månader med min dotter. Det är allt jag önskar mig. Men jag fixar det inte

  • Anonym (helt sluut)

    Jag vet. Men den riktiga föräldrarledigheten kommer ju aldrig tillbaka. Och jag gruvar mig så för 18 mån kollen. Fixar hon inte den dras utredning igång (bestämt sen tidigare) och hon är låååångt från att klara den.

    Även om man vill få ett slutgiltigt svar så känns det tufft.


    Anonym (maja) skrev 2015-06-25 09:01:22 följande:

    Fast TS, det är ju inte "några sista underbara månader med din dotter". Det är en halv sommar av i alla fall 18 till, och sen kommer ni ju umgås som vuxna (vilket nästan är roligare) och då är det 50 år till av umgänge.

    Så chilla nu över sommaren och tänk lite på dig själv. När fokuserade du på dig senast? Gör något för bara dig, som gör dig glad. Jag tror att du skulle behöva det.


  • Anonym (helt sluut)

    Även om jag känner mig ganska säker på läget vill msn ju hoppas i det sista liksom

  • Anonym (helt sluut)
    turkos77 skrev 2015-06-25 21:11:59 följande:

    Vad är det hon inte fixar på 18 månaders kollen? Och man behöver inte fixa allt. Jag ska på kollen nästa vecka, sonen är snart 19 månader. Han säger där, enda ordet. Är inte ett dugg orolig.


    Kan inte stapla klossar. Kan inga kroppsdelar. Säger mamma pappa vovve pang och hallå

    Förstår väldigt lite.

    Utföra enkla uppmaningar känner jag mig osäker på.

    Hon kan tex inte hämta en bok docka el liknande. Men hon förstår om jag säger ge pappa en puss ge dockan en puss (om jag håller fram dockan)

    Hon kan vinka och klappa händer 'på uppmaning'
  • Anonym (helt sluut)
    Kerubmamman skrev 2015-06-25 21:19:57 följande:

    Hur länge är det kvar? 2-3 månader eller mer? Det händer ju massvis på kort tid i den åldern. 


    Skulle tro kollen blir vid drygt 18 mån ( pga sommaren) så kanske tre månader bort.
  • Anonym (helt sluut)

    Just nu måste jag dock säga att hennes oerhörda temperament är jobbigast. Hon blir helt galet arg. Typ en gång i minuten. För allt och ingenting. Först gnölar hon och vill ur matstolen tex, så lyfter jag ur henne, och direkt fötterna når golvet skriker hon. Bara som ett exempel.

    Dagarna spenderar hon med att springa efter mig och gråta gnälla skrika.

    Sitter jag med henne på golvet eller bär går det betydligt bättre, men vissa saker måste ju göras om dagarna.

    På/avklädning samt blöbyte är en kamp. Dåskriker hon så de ringer i öronen

Svar på tråden ni med autismerfarenhet...hur tusan är det tänkt man ska orka