Anonym (Förstår) skrev 2015-08-20 20:07:13 följande:
Jag kan förstå att du lider av ångesten. Du skulle behöva en riktigt bra samtalskontakt för att kunna hantera oron, en internetstudie är kanske inte tillräcklig. DEtt lidande du åsamkar dig själv är betydligt värre än eventuell autism. Min älskade lille plutt har autism och han är verkligen helt underbar! Det är möjligt att även lillasyster har det men då får vi hantera det då. Av sonen har jag lärt mig att dwt ändå inte går att förutspå hur det kommer att bli.
Själv har jag drabbats av en svår sjukdom Så jag har också en oro att hantera och jag vet att det inte är enkelt. Men din dotter och du är värda bättre hjälp och det finns bra hjälp. Har du någon du kan ta upp detta med och som kan hjälpa dig vidare? Låter som du behöver en annan psykolog.
För mig är autism lika med slutet typ. Jag ser framför mig ett helt oregerligt barn med fruktansvärda vansinnesutbrott som uppstår pga problem med kommunikation. Att hon aldrig ska kunna förmedla sig ordentligt eller förstå oss ordentligt. Att hon ska gå särskola och bli ensam och retad och må dåligt. Att syskonen ska bli retade och framförallt lidande då all min tid kommer ätas upp av minstingen. Att vi inte ska kunna umgås med folk. Inte ens kunna åka och handla. Att folk ska stirra och tissla bakom ryggen.
Att jag inte kommer kunna jobba fullt ut osv osv.
Jag VET att min föreställning kanske är överdriven men det hjälper inte.
Beklagar din sjukdom!
Ibland slår det mig mitt i oron att 'herregud jag har ju ändå min älskade plutt som vi jobbat så hårt för att få och hon är jättefin'
Men det är otroligt sällan jag kan känna så.
En annan psykolog vore kanske på sin plats. Samtidigt skulle det kännas jobbigt att börja om med någon ny