ni med autismerfarenhet...hur tusan är det tänkt man ska orka
Den här tråden gör mig så ledsen. Främst pga TS och dotterns bristfälliga relation, som innehåller ett ständigt studerande, dömande och värderande av dotterns olika beteenden, där inget är gott nog, men också för att den fullständigt KRYLLAR av felaktigheter, fördomar och okunskap kring autismspektrum-diagnoser. För mig som har ett barn på spektrum är det tufft att mötas av den verklighet som mitt barn hela tiden kommer få hantera.
Autism är ett oerhört brett tillstånd, och till skillnad från vad många tycks tro så är inte Aspergers nån light-version av autism utan det är grad och omgivning som kommer avgöra hur genomgripande personen påverkas av sin funktionsnedsättning. Personer med autism är MÄNNISKOR, de har bra och dåliga dagar, är glada ibland, ledsna ibland och kan faktiskt vara olika välfungerande från dag till dag, precis som alla andra.
Autism är en symptomdiagnos, och symptomen kan yttra sig på många sätt, och olika vid olika åldrar.
Det går inte att lova nåt om ditt barn TS, men det gäller ju inte bara autism utan ALLT. Det som dock GÅR att konstatera är att ditt barn IDAG definitivt INTE uppfyller tillräckligt många symptom för att få en autismdiagnos.