ni med autismerfarenhet...hur tusan är det tänkt man ska orka

Han säger att hon är lugnare när jag inte är i huset. Men jag vet inte om han säger det för att lugna mig.

Har sällan barnvakt men när jag haft det säger dom att hon är snäll. Men vad ska dom annars säga liksom?

Hon ska dock ha stor cred för sömnen!

Löjligt lätt att söva både dag och kväll och sover minst 1.5 och ibland upp till 3 timmar på dagen. 11-12 timmar på natten

Skitdag har jag idag och igår.

Känner mig så hopplöst säker på min sak om dotter och det gör så ont. vet inte varför det känns så himla starkt just nu igen.

Kanske dels för att vi träffat en välda massa släkt senaste dagarna och jag ser ju hur dottern

undviker ögonkontakt med dem.

Tittar snabbt upp på dem när hon blir tilltalad och sedan bort igen.

Hon gör ju så med oss med.

Kanske beror det på att två av mina vänner (som inte känner varandra men bägge har autister i sin närhet) på sistone påtalat att 'ja kanske hon inte älskar att titta länge i ögonen, men hon söker ju kontakt ändå då. Det gjorde aldrig xxx i samma ålder'.

Då blir jag ju så lättad någon sekund.

Men sen börjar jag tänka att många autister söker ju kontakt.

Åh bara skönt att skriva ut sina tankar lite

Önskar att jag kunde sätta fingret på exakt vad som känns så fel med henne. Men det är liksom helheten på något sätt. Det känns bara fel fel fel och ingen annan ser det. Iaf ingen som vågar säga det

Det är väl klart det spelar roll för mig när det känns som att något inte står rätt till mrd mitt barn?

Som det ser ut idag och har sett ut de senaste månaderna så är varje vaken minut i hennes liv ett enda gnäll som några ggr/h ersätts av ett vansinnesutbrott.

Hon låter oavbrutet hmmmn hmmmn hmmmm i en gnällig ton. Direkt något inte blir som hon tänkt ersätts det av ett fruktansvärt gällt gallskrik.

Det har dränerat mig på all energi.

Hon är liksom aldrig glad utan gnällig eller fly förbannad. Det är svårt att beskriva men det är som hon är ständigt miss liksom. Missövd missnöjd halvhungrig. Jag vet inte vad.

Känns inte som hon utvecklas något utan hon hänger bara i mina ben och gnäller.

Pratar inget. Förstår lite grann men det är på samma nivå som för några månader sedan.

Vi har två fina stunder per dag. Den första när jag kommer in till henne på morgonen. Då strålar hon som en sol. Samma sak när hon sovit på dagen och jag kommer till vagnen och tar upp henne.

men det rör sig om ca tre fyra sekunder per tillfälle bara

Du har rätt

Det har jag.

Sambon gjorde mig uppmärksam på en händelse vid lunch idag.

Dotterns mat var varm och sambon blåste på den och ställde sedan tallriken vid dottern. Dottern tar tallriken räcker den tillbaka och tittar på pappa samtidigt som hon blåser.

Så ett visst samspel har hon ju iaf

Jag försöker sitta med henne hela tiden men hur lätt är det?

Det är ju annat som måste göras också. Typ borsta tänderna på morgonen gå på toaletten ibland osv.

Har ju två stora barn som har sommarlov och behöver hjälp ibland.

Ganska varierande vad vi gör på dagarna men hon är helt klart 'värst' när man bara är hemma.

Hon går inte iväg ens en sekund och gör något eget utan vill helst sitta fast på mig.

Ja hon kan sex ord men hon använder dom inte liksom. Förutom 'titta' som används frekvent. Hon kan säga mamma tex tydligt och klart och verkar förstå att det är jag, men när hon vill mig nått använder hon inte det utan gör gnälljud istället