ni med autismerfarenhet...hur tusan är det tänkt man ska orka

Ja autistiska drag och en smula annorlunda känns ofarligt!

Det är ju främst den korta ögonkontakten jag tänker på. Hon söker en hel del ögonkontakt nu och är inte speciellt svårt att fånga hennes ögonkontakt heller, MEN den är så kort.

Sen pratar hon inte och verkar inte förstå speciellt mkt.

Har ett äldre barn som var sen i talet. Kunde säga tre ord på 18 mån kollen, men han fattade precis allt man sa så honom var jag inte orolig över. Dessutom var han en riktig 'drunkna i dina ögon bebis'

Frågade ögonläkaren om det och hon kunde ju givetvis inte svara på det. Annat än att det skulle kunna vara så. Men hon kommenterade att hon inte tyckte dottern undvek ögonkontakt

utan bara inte höll den kvar så länge

Hon har fått dem. Tyvärr har de ännu inte fått sitta på såpass länge att man kan avgöra någon skillnad....

men om om om det nu skulle vara bara ögonkontakten hon har problem med, att hon börjar utvecklas normalt i övrigt, så kan det väl vara bara ett personlighetsdrag??

Hon har på sistone börjat le mycket mer mot för henne okända personer. Hon är fortfarande svårflörtad, men förr log hon bara mot familjen.

Hon har också lärt sig säga vovve. Så fort hon ser en vovve på stan eller vid affären säger hon det

uote=75260912][quote-nick]Anonym (maja) skrev 2015-05-06 12:09:53 följande:[/quote-nick]

Så skönt att oron släppte en stund på jobbet!

Jag tänker att dottern inte undviker ögonkontakt, snarare får den en kort sekund och sen går vidare till att titta på mer intressanta saker.Och på jobbet var det massa intressanta saker.

Jag tror att det är jättebra för er båda att komma ut och träffa andra människor. I synnerhet för dig. Har du möjlighet till avlastning? Har du regelbunden givande vuxenkontakt? När ska du gå tillbaka till jobbet?

[/quote]

Börjar om att jobba i sept. Har inte mkt avlastning men är ute på saker i princip dagligen. Tex öppna förskolor osv.

Dottern är så EXTREMT missnöjd när bara jag och hon är hemma. Hänger bara i mina byxben och tjuter.

Det är också något som oroar mig mycket.

Har vi besök eller framförallt om vi är borta håller hon dock inte alls på så.

En annan grej jag funderar lite över är att hon liksom inte 'ser' andra barn. Hon kliver över dem på dem och framför dem som om de inte fanns.

Är det vanligt att ettåringar gör så?

I övrigt uppmärksammar hon dem. Kan tex räcka leksaker åt någon som sitter bredvid och så

Fattar ni hur jag menar?

Tack! Och hoppas det hjälper för dig!

Svårt att säga. Jag är inte såhär orolig gällande ngt annat alls faktiskt. Snarare tvärtom om man frågar sambon.

Men just när det handlar om dottern har jag en sån otroligt stark magkänsla att något är fel. Det går bara inte släppa.

Och oavsett om oron visar sig befogad eller ej så är det ju inte en "frisk" oro. Så visst ligger problem hos mig.

Men även hos dottern. Förstår du hur jag menar?

Jag behöver också lära mig att leva med ovissheten runt detta. För det är den som plågar mig mest

Alltså det jag läst och tycker dottern brister på till stor del är återkoppling med ögonkontakt.

Tex kan hon numera peka på lampan om jag frågar efter den. MEN hon återkopplar oftast inte med blicken när hon gjort det.

Samma sak när jag pekar ut något. Ser jag tex en hund genom köksfönstret och pekar och säger titta så tittar hon ut på hunden. MEN återkopplar inte med blicken utan fortsätter kolla på hunden.

Ser hon något på bordet tex som hon vill ha sträcker hon sig/pekar med hela handen mot föremålet och gör ljud, men hon tittar inte upp på mig utan bara på det hon vill ha.

Allt det är tydligen starka tecken på autism :(

Däremot tycker jag hon är ganska duktig på att söka min blick om hon känner sig osäker. Tex om någon främmande kommer och börjar prata med henne, då tittar hon först på den, sedan söker hon min blick, och sedan tillbaka på personen

[quote=75264137][que-nick]Anonym (vanligt) skrev 2015-05-06 22:33:14 följande:[/quote-nick]

När du beskriver henne låter helhetsbilden inte som ett autistiskt barn. Det känns som att du inte ser skogen för alla träd. Om hon haft en annan sorts ögonkontakt hade du kanske upplevt henne som helt normal. Hur viktigt är det att hon tittar på dig på just det vis du önskar?

[/quote]

Det handlar inte om vad jag önskar egentligen. Det handlar om vad hon enl vad jag läst på seriösa sidor förväntas använda ögonkontakt till vid hennes ålder för att vara 'normal'.

Givetvis hade jag gärna haft ett barn som bara vill drunkna i mina ögon och hade hon vart sån hade jag troligtvis inte öht tänkt i dessa banor i dagsläget iaf. Än så länge är det ju just ögonkontakten som är det stora avvikande.

Hon pratar inte, pekar inte med fingret ännu utan med handen, tycks inte förstå så mycket av det man säger, men även om hon givetvis är sen på dessa bitar så vet jag fortfarande några barn till som är jämngamla som är på samma nivå gällande de bitarna.

Sen ger hon ju viss ögonkontakt och kan visa upp både kolsvarta blickar, lyckliga glittrande blickar busiga blickar rädda blickar.

Jo så är det nog.

Syftet med tråden är ju inte att någon här ska ställa diagnos. Syftet är att folk med eller utan erfarenheter av autism ska kunna hjälpa mig att utifrån sina egna erfarenheter av sina barn hjälpa mig att bedöma vad som kan tänkas ligga inom normalspannet och inte