Vi som inte känner att vi passar in i de andra gravidtrådarna!

Tack! Hur många har ni berättat för. Känner att jag måste berätta för familjen och mina två närmsta kompisar kanske...men det är ju så tidigt!

Grattis Blackpeach! Vi berättade bara för min mamma i vecka 6, hon visste att vi var på gång eftersom vi gjort IVF och misslyckats tidigare gånger, så jag ville dela det med någon annan än sambon och vårdpersonal! Men jag hade en del blödningar mellan V6 och v9 och av den orsaken har vi inte vågat berätta för fler. Är nu i vecka 16 och inväntar RUL i v18 innan släkten och de på jobbet får veta! För oss är det svårigheterna tidigare och blödningarna som alltså är orsaken till att vi dröjt med att berätta.

Grattis till graviditeten! :)
Jag berättade för närmaste vännerna på en gång. Fick mf månaden innan så de visste att vi försökte. Familjen berättade vi för i v. 12. Vi har ännu inte gått med det på facebook och liknande, är i v. 24 nu.

Grattis!

Vi berättade också tidigt för de vi träffade. Först för närmsta familjen, var i v 6 då tror jag. Sen fick jag blödningar och då var jag ledsen på jobbet etc, så det var svårt att dölja. Jag är en riktig känslomänniska som har svårt att inte berätta eller visa "saker". Sen att jag aldrig tackar nej till ett glas vin gjorde ju att det kändes rimligare att berätta när vi träffade kompisar än att hitta på nån ursäkt om att inte dricka. Det kändes skönast att vännerna visste, om nåt skulle hända. Nu har jag precis passerat 22 veckor och har även lagt ut en semesterbild på FB som var svår att misstolka. Det får liksom bära eller brista. :)

Grattis alla nytillkomna!

Ang att berätta om graviditeten så har vi gjort det ganska tidigt dels för att jag mått så jävla illa att jag knappt kunnat stå upp och för att vi gjorde ett tidigt ul där allt såg bra ut. Så för de närmsta berättade vi kring v.10 sen har övriga fått veta i omgångar. Fick tidigt en mage som inte gick att dölja så...

Igår gjorde vi ett nytt ul för att se hur det låg till med min moderkaka och tjockleken på livmoderväggen. Moderkakan hade flyttat uppåt och satt inte fast i någon ärrvävnad och livmoderväggen är tillräckligt tjock för att klara ett förlossningsarbete så jag har fått klartecken på en vaginal förlossning. Och paniken jag fick när jag fick det beskedet hade jag inte riktigt räknat med. Har inte sovit något i natt utan bara legat och upplevt min förra förlossning om och om igen. Jag trodde inte att jag var så här rädd faktiskt. Så nu är en remiss på väg till aurora-mottagningen på sjukhuset vi ska föda på.

Åh vad spännande. Det är verkligen speciellt att få se bebisen sådär :)

Ja det är väldigt spännande ! Undrar vem hen blir lik och så :) tycker alla mina knattar har så olika utseende så, ja :) längtar som tusan efter förlossningen med :)

Du har inte långt kvar så, vad härligt :)

Vi har berättat för några goda vänner bara.

Väntar med resten till efter ultraljudet. Det är kämpigt verkligen när en mår så sjukt dåligt men, keeping up appearence :)

Finns flera anledningar till att vi inte berättat än . Det är inget vi valt för att vara stygga liksom

Tråkigt att du känner sån rädsla:( Vad är det du är mest rädd för? Bra att du tar hjälp tycker jag! Det sägs ju att varje förlossning är unik så denna behöver absolut inte sluta som din förra.

Jag är mest rädd för att något ska hända med bebisen som sist. Jag önskar inte ens min värsta fiende ett katastrofsnitt. Jag vet också att jag den här gången borde ha oddsen på min sida eftersom jag redan haft en dålig förlossning. Nu hoppas jag bara att de på auroramottagningen är bra så att vi tillsammans kan lägga upp en bra plan. Säger inte att jag nödvändigtvis måste ha ett snitt men om jag inte ska be om ett planerat snitt vill jag ha en jävligt bra förlossningsplan. En extremt viktig sak för mig är tex att jag ska få komma till förlossningen så fort mina värkar startar eller om vattnet skulle gå för en kontroll. Är i det här läget väldigt glad att vi har en garanterad förlossningsplats på Danderyds sjukhus. Då vet jag iaf vart jag kommer någonstans!