vi har nu plussat tråd 2 från "Någon mer som precis har fått mf och vill försöka igen?"

Den mysigaste känslan när man råkar vakna mitt i natten är att känna att bebisen oxå är vaken och ligger och sparkar.

Att alla alltid ska blanda sig i ens val gällande barn. Så många ggr de senaste 3 åren jag hört att "nu är det väl dags med syskon". Nu ville vi ju ha det men varför får man inte nöja sig med ett? 2 st ev en 3e som sladdis är "normalt".

Maken är 7 syskon. Samma mamma och pappa. De började med barn tidigt. Mamman var 17 år. Min man har vuxit upp med sina stora syskon mest. Sen valde de att skaffa en liten barna skara senare i livet från mammans ålder 35-43 fick de 4 till. Så alla har aldrig bott ihop. Men när jag berättar det för folk så möter jag många fördomar och de tycker det är knasigt.

4 barn behövs ev en ny bil, annars tror jag det bara blir mer kärlek!!

Grattis till v 15

Tack tjejer !

Ja det är konstigt att folk lägger sig i , det är ju knappast de som ska ta hand om barnet. Vi är så tacksamma varje dag som går bra med tanke på fem mf.

Har bestämt mig för att sluta umgås med folk som är kritiska . Nu är det bara en handfull som vet men sen . Har förvarnat sambon att jag har gränser för hur dumt folk får uttrycka sig och han backar upp mig. Våra riktigt nära vänner är glada för vår skull .

Det är inte bara att vi kommer ha fyra barn men även att jag hinner bli 40 och det är sån åldersskillnad mellan barnen. Återigen så är det ju inte de som går upp på natten och ammar ..?

Hade jag inte haft mf så hade jag nog varit mer lättsårad och kanske tom lyssnat på andras åsikter. Nu har vi kämpat i 1,5 år för denna bebis så då är man ju som sagt bestämd och tacksam:)

Längtar till rul så vi får veta om allt står rätt till och vad det blir för kön ! Sen ska jag köpa lite babykläder !

Sådär känner jag med ! Som att det betyder otur att prata om det. Träffade en bekant som precis fått veta att de väntar barn och helt plötsligt hade jag berättat att vi oxå ska ha ! Efteråt fick jag ångest och tänkte att jag inte borde ha sagt nåt att jag bergis kommer få mf nu. När vågar man berätta ? Min mage är rätt stor nu ( min tionde graviditet ) . Folk kanske tror att jag fått ölmage :)

Så tråkigt att folk ska ha en massa åsikter! Man gör ju som man själv vill och så länge man kan ta hand om sina barn borde ingen annan lägga sig i hur många man har.

Folk tycker så mycket när det gäller barn, allt ifrån när man ska "skaffa" dem, hur många man ska ha, vilken åldersskillnad och till och med vilket kön de ska ha.

Vi väntar ju andra barnet och kommer ha två pojkar, kan tänka mig att jag om något/några år kommer få frågor om "vi inte ska ha en tjej också". Som att man bestämma sånt?! Men för oss blir det inga fler barn efter det här, tror inte jag skulle räcka till för fler och sen vill jag inte gå in i bergochdalbanan med vänta på plus, missfall och massa oro en gång till. Jag är verkligen överlycklig över mina killar och har ingen längtan efter just en dotter. Jag vill ju ha barn, vilket kön barnen har spelar ingen roll och jag förstår inte riktigt vad jag skulle göra med en dotter som jag inte kan göra med en son.

Det är nog egentligen okej att berätta om det och prata om det redan nu. Har man kommit så långt som vi gjort så är ju sannolikheten att allt går bra väldigt stor. Förstår att du fått mage, jag är "bara" på min femte graviditet och det syntes absolut i vecka 15 för mig med.

Mante=74542386][quote-nick]mom in the city skrev 2014-12-18 16:29:34 följande:[/quote-nick]Så tråkigt att folk ska ha en massa åsikter! Man gör ju som man själv vill och så länge man kan ta hand om sina barn borde ingen annan lägga sig i hur många man har.

Folk tycker så mycket när det gäller barn, allt ifrån när man ska "skaffa" dem, hur många man ska ha, vilken åldersskillnad och till och med vilket kön de ska ha.

Vi väntar ju andra barnet och kommer ha två pojkar, kan tänka mig att jag om något/några år kommer få frågor om "vi inte ska ha en tjej också". Som att man bestämma sånt?! Men för oss blir det inga fler barn efter det här, tror inte jag skulle räcka till för fler och sen vill jag inte gå in i bergochdalbanan med vänta på plus, missfall och massa oro en gång till. Jag är verkligen överlycklig över mina killar och har ingen längtan efter just en dotter. Jag vill ju ha barn, vilket kön barnen har spelar ingen roll och jag förstår inte riktigt vad jag skulle göra med en dotter som jag inte kan göra med en son.[/quote]

Jag håller helt med dig. Förstår inte varför folk ska ha åsikter om ens val. Antal barn är upp till var och en. Åldersskillnad kan man delvis inte styra över men är för övrigt upp till var och en. Kön är ju verkligen 50/50! Jag gissar på att du har rätt, alla kommer fråga...ska ni inte försöka få en flicka oxå. Som att alla vill ha olika kön på barnen. Jag ser snarare stora fördelar med att man har av samma kön, oavsett om det är pojkar eller flickor.

Vad jag än får kommer jag bli glad över att jag får ett till barn som faktiskt inte kändes troligt alls för några månader sen.

Jag kan berätta att jag känner bebisen oftare nu. Flera gånger idag. Känner mig så lycklig och längtar än mer till rul.

Åh vad härligt:) Det underlättar ju allt det där jobbiga och lugnar en . Jag mår rätt illa hela tiden och undrar om det är ngn därinne. Det är så skönt när man känner av bebis !

Åh så underbart! Det är ju så skönt när man får bekräftelse på att det är något som lever där inne.

Har två kompisar som sagt att de helst vill ha en tjej när de får barn för att det "finns ju så mycket gulligt till tjejer". Vill de ha ett barn eller docka undrar jag? Den ena sa till och med att hon vill ha så många barn det krävs för att få en flicka oavsett om det blir ett eller fem, deras första blev en kille så får se var det slutar. Den andra har nu kämpat mot ofrivillig barnlöshet i 2,5 år så jag gissar att hon omvärderat sina tankarna nu. Jag tänker som du, att jag är så oerhört tacksam över att få ett barn till då jag inte heller trodde det var möjligt tidigare i år.