BF Mars 2015! :) Någon som vill följas åt?

jag mår rätt bra, lite mild foglossning och sover sämre, men annars som vanligt. Jag väljer ändå att gå hem 6/2 (utan ersättning) för att vila upp mig ordentligt och "boa" :) Kommer innan dess att missa massor på jobbet pga. föräldrautbildning, profylaxkurs, BM besök osv. Minst 1gång/vecka är jag borta..

Känns märkligt att jobba när man är så splittrad! Sedan inser jag ju att det är en lyx att gå hemma 3 veckor (om än som fattiglapp) men vill så gärna njuta fullt ut av denna graviditet som vi längtat så efter!

Igår jobbade jag sista dagen, men självklart vaknade jag skittidigt idag i alla fall.

Hur som helst, tre personer på jobbet har berättat att de eller en nära vän också skulle gå hem 6-8v innan bf, men att de bara hunnit vara hemma två veckor innan bebisen tittat ut.

Igår hade jag lite mensvärk två gånger i samband med sd, och började noja. Jag är inte orolig nu, jag känner bebisen som vanligt och sådär.

Men hur vet man när något är på gång? Fixerar de sig alltid? Känner man det alltid? Har man alltid en massa förvärkar?

Jahapp, var hos bm idag för en extra sf-mätning. Måttet blev 26,5, vilket är exakt samma som för över en månad sedan. Jag fick tid för ultraljud imorgon så det kan kolla om något är fel, eller om förrförra mätningen bara var missvisande.

Magen växer, det är jag ganska säker på, och hjärtljuden var bra, och mina värden är också bra. Hon rör sig som vanligt, så jag hoppas allt är okej.

Hej!

Ny här men har spanat ett tag på denna feed och tycker så mycket om att läsa om er som liksom jag ska föda i Mars. Härligt att ha ngt gemensamt med en massa främmande kvinnor runt om i landet. Behöver få ventilera mig lite.

Jag är i v 33 med mitt första barn. Har beräknad bf 1a Mars. Har gjort 5 st ivf-försök och det visade positivt nu på det sista försöket. Det har varit en helvetestid ( läs år) med sprutor och hormoner, som påverkar en både psykiskt och fysiskt men vi är så klart helt överlyckliga över att det verkar ha funkat denna gången. Hade helt ställt in mig på ett barnlöst liv.

Från att gå från det ena till det andra så har graviditeten varit fruktansvärd. Har kräkts varje dag sen vecka 9 och har haft dåliga värden, anemi och ont precis överallt.

Har precis blivit heltidssjukskriven vilket både känns skönt men också ångestfyllt. Tycker att det känns så svårt att vara borta från jobbet. Att jag sviker mina medarbetare och att jag är en svag person som inte klarar av det som typ alla andra kvinnor verkar klara av utan problem.

Nu är jag så sjukt trött på detta och vill bara föda ut ongen och kunna gå vidare i livet, utan konstanta krämpor, illamåeende, deppighet och ångest. Vill känna den glädjen som andra blivande mödrar gör. Jag har så svårt att göra det för jag mår så dåligt och har svårt att se ett slut på det hela.

Hur ska jag klara av tiden som är kvar?! Så rädd att jag ska deppa ihop totalt här hemma.

Kram Kate