Att höra om hemska förlossningar när man är gravid är verkligen inte kul. Men många tycker att de bara måste dela med sig av sina fruktansvärda förlossningar. Fast andra sidan så hör jag gärna om förlossningar som inte bara var underbara, dock vill jag inte höra detaljer. För mig var det tvärtom i bekantskapskretsen, alla hade en så jävla fantastiskt förlossningen, värkar en timme och sen två kryssningar och ett sniff lustgas och det var så underbart jävla fantastiskt. Snacka om att jag fick prestationsångest. Efter förlossningen så pratade jag med en kompis som fick sin fjärde strax före jag fick min första. Hon undrade hur det gått och jag sa att det tog tid (två dygn på förlossningen efter igångsättning) då beklagade hon sig att fyran också tog sån tid, 8 minuter hade hon krystat och det var så segt...... Hon är en sån som får ambulanstransport vid varje förlossningen efter att inte hunnit fram till förlossningen innan tvåan kom.
Jag är lite förvånad att så många måste skriva på fb och skryta om hur duktiga dom är som föder utan bedövning. Jag kan tänka mig att alla som får kämpa för att bli gravida känner ungefär samma sak när så många måste berätta att det gick på första försöket.
Jag menade inget faktiskt. Jag har haft det jättejobbigt hela vägen tills nu v17. låg mycket på sjukhuset med dråp och tar massa mediciner. Min mamma och min syster som gjorde ks fick båda ta bort livmodret efter några år när de redan var unga typ 30 ålders. Men den andra systern (bara för att vi har det problemet arvligt) gjorde inte ks och försökte i 18 timmar för första barnet och 15 timmar för andra. .... Vi har dessotum astma och alergi i familjen och om vi klarar oss utan ks, har våra barn mindre chans att få astma.
Därför även om jag har astma, låg ämnesomsättning som gör att jag kan vara vaken 8 timmar och sover hela tiden, vill jag försöka och göra förlossningen i naturlig sätt... man vet inte, det kanske blir ks ändå...
Ja precis så känner jag också, att det verkar ligga så mycket prestige i det där att föda utan smärtlindring, på samma sätt som man ska uppleva graviditeten som ett välsignat tillstånd. Ursäkta mig, men jag har aldrig varit mer gasig, rapig, uppblåst, trött, illamående och öm än jagvarit de här månaderna. Och då har jag ändå guldkornen hemorrojder, läckande bröst och bristningar framför mig.
Mest är det tonen jag kan reta mig på. Självklart upplever många graviditeten som alltigenom underbar, och många har fantastiska förlossningar, och självklart måste de få prata/skriva om sina upplevelser likaväl som jag får skriva om mina. Men en del av mina bekanta har liksom ett riktigt störigt SÄTT att säga det på, jag upplever dem som självgoda och fördömande.
Jag känner också lite prestationsångest, men sen kan jag känna att det finns ett större humoristisk värde i floppar av olika slag. :)
Jag har suttit i sovrummet och storbölat för att jag inte kan ha några av mina gamla kläder.. Vet att det är skitlöjligt och jag är superglad över att vara gravid men jag bara bröt ihop efter att jag hade duschat och skulle klä på mig.. Herregud..
Jag skäms över mig själv just nu.. 
Jag har suttit i sovrummet och storbölat för att jag inte kan ha några av mina gamla kläder.. Vet att det är skitlöjligt och jag är superglad över att vara gravid men jag bara bröt ihop efter att jag hade duschat och skulle klä på mig.. Herregud..
Jag skäms över mig själv just nu..
Jag har fött mina fyra barn med kejsarsnitt och även den femte kommer födas på samma väg. Har haft komplikationer likväl förlossning där jag kravlar ur sängen bara någon timme efter uppvak. Allt är relativt. Jag ojjar mig mest över att jag får frossa av narkosen samt då de ska raka där snittet sker liksom sätta katetern, allt görs innan sövning, jag kan inte välja utan blir sövd.
Finns värre saker i livet än få magen uppsprättad som grannen kallar det, dessutom får man bästa belöningen i form av sitt barn.
ManoMani: jag skäms över att få tokbryt, storböla över att inte komma i mina kläder.. Vet flera i min umgängeskrets som skulle vilja byta plats med mig..
Jag känner inte så som jag gjorde i dag hela tiden.. Är otroligt glad över min växande mage och att jag får må bra..
Därför skämdes jag idag.
Men snälla tycker ni att det är bättre och prata om HEMSK förlossning och ks här? för jag blir verkligen rädd att höra om dessa :(... sorry
Ang att jag skrev att jag födde utan smärtlindring. Det var på inget vis för att slå mig själv för bröstet eller nedvärdera smärtlindring. Jag gillade inte lustgasen (har lite klaustrofobi så att andas med motstånd var inget för mig) och jag hann aldrig ta epidural.
Självklart skall man ta den smärtlindring som man vill ha och som erbjuds. Det finns ingen prestige i att föda utan (enligt mig iaf). Likväl tycker jag inte att det finns någon prestige med att föda vaginalt utan KS ser jag som ett fullgott alternativ. Båda har sina för- och nackdelar men det viktigaste är ju att bebisen (bebisarna) kommer ut, skit samma vilket väg säger jag 
Eftersom även andragångsföderskor (och tredje osv) var välkomna i tråden så tycker jag att alla skall kunna skriva om allt kring graviditet och förlossning. För det så behöver man ju inte ta upp alla hemskheter man hört om men oroar man sig för eller vill ha information om ex KS så måste man väl få dela med sig och fråga? Likväl som många av oss oroade dig för/oroar oss för mf och rådfrågade kring symptom som försvunnit etc?
Vill ni som absolut inte vill läsa om förlossningar kanske att vi skriver något kort innan vi gör ett inlägg om det? Typ "OBS, handlar om KS" eller liknande?
När jag var gravid med mitt första barn slukade jag alla förlossningshistorier, bra som dåliga. Kände att jag ville veta hur det kunde eller inte kunde gå så att jag var beredd på allt.
Men såklart är vi ju alla olika.