Vi som planerar äggdonation hösten/vintern 2014-2015

Herewego, håller alla tummar och tår för ett plus nu. Tycker vi behöver lite sånt i tråden nu.

Vad kul att alla gillade min tanke om att skriva till dottern :)

Dgbg, otroligt fint av dig. Då vet du ju precis hur stor längtan är och vilken gåva du ger.

Vilken tur att vi har varandra här i tråden och får ösa ur oss alla tankar och känslor. Finns ju ingen som förstår en bättre än någon som går igenom samma sak.

Så har syndafloden börjat efter att jag slutat med tabletterna, hade helt glömt vilken mensvärk och kraftig mens man fick efter det.
Mailat Riga om min status, de rekommenderar att jag vilar en cykel innan fet så nu ska jag äta mina vanliga östrogentabletter tom 13 november och preliminärt datum för fet blir 8 december

Tröstat mig med ett glas vin, den enda fördelen med att inte vara gravid:)

Tror det är olika mellan olika kliniker. I Huddinge innan dottern blev till fick vi göra fet direkt efter färskförsök utan cykel emellan. Men så tog sig det inte heller så finns säkert tanke med en liten vila emellan.

Ha en fin helg du också<3

Usch vad jag känner mig deppig idag. På måndag börjar jag jobba igen efter min föräldraledighet och maken byter av mig. Tycker mig se syskonvagnar och små syskon med nära i ålder överallt när vi är ute. Har verkligen varit så mysigt att vara föräldraledig och det känns lite ledsamt att den perioden är över. Ett råd till alla är att verkligen njuta av och ta tillvara på graviditeten och föräldraledigheten. De perioderna är så kort och kommer aldrig tillbaka. Hoppas så att vårt fet i december tar sig så att jag får uppleva allt detta igen.

Tack alla

Jag som skröt över hur lätt jag haft att ladda om vid tidigare försök, denna gång var det visst inte lika lätt. Tidigare var det glasklart att vi skulle kämpa tills vi uppnådde målet. Men då gick vi i Huddinge och hade inte den ekonomiska aspekten att ta hänsyn till då vi gick via landstinget och då dottern inte fanns hade vi ju bara oss själva att ta hänsyn till. Nu känns det inte lika självklart hur mycket vi är villig att uppoffra aven fast jag vill vill. Det är så många mer aspekter att ta hänsyn till. Än ger vi inte upp men idag kändes allt tungt. Vet att det kommer kännas okej bara jag kommit in jobblunken och visst ska maken få njuta också

Hopfulla grodan, förstår precis hur du känner med din vän. Man missunnar inte någon lyckan och vet logiskt att det inte har något med ens egna försök att göra men ändå så tänker man att varför dem och inte vi och tycker att folk som lätt fått barn inte borde klaga. Har ett kromosomfel som gör att jag inte har fungerande äggstockar och ägg så jag har vetat att jag inte kan får barn sedan innan jag var tonåring så min dröm har alltid varit att få åtminstone ett barn, nu när jag har uppnått det och vi insett att det finns utrymme för syskon så har nästa dröm väckts. Förstår hur du känner att ni hade en plan utstakad med syskon, den drömmen får du förhoppningsvis uppleva nu snart. 
Förstår att det är påfrestande att leta läkare, har tyvärr inga råd att ge då vi inte bor på samma ställe. Man kämpar dubbelt, både mot längtan och mot byråkratin. Jobbigt att du känner dig så trött.

Visst ska vi följas åt och peppa varandra med växande magar:)

Swede, det närmar sig
Denna gång måtte det ta sig, håller tummarna för dig. Vi vill se fler  i tråden.

En stor kram till er alla och är så tacksam att kunna få vräka ur mig saker här i tråden
 

Men nej aspjg:(

Så ledsen jag blir av att läsa ditt inlägg.

Sånt ska inte få hända. Kanske svårt att veta idag men ni orkar och är beredd att ta nya tag på en gång?

Stor stor styrkekram till dig

Usch aspjg, hoppas det går över fort. Låt din gubbe skämma bort dig och ta hand om dig.

JZ79, har inte fått några biverkningar av Progynon utan det är istället progesteronet som ger biverkningar i form av gravidsymtom har jag upplevt. Då är jag också lite yngre i detta perspektiv, 37.

Trevlig helg till er alla

Hoppfulla grodan jag pm:ar dig om läkare, vill inte skriva ut namnen här i tråden.
Nu jäklars är det dags för plus i tråden, håller tummarna för dig.

Myra, spännande.
har du fått dag för transfer?

Elizaa, min dotter kom till på tredje försöket.
Första omgången fick vi 2 befruktade ägg, gett ägg insatt och ett som frystes ner och försök med det månaden efter, inget av de försöken tog sig. Sedan fick vi ny donator, 3 ägg blev befruktade. Endast 1 gick att använda och det var guldägget som blev till dottern. så tredje gången gilt blev det för oss.

Tack Hoppfulla grodan 
Första jobbdagen har faktiskt känts helt okej, jag överlevde. Tog dina ord om att det finaste jag har är hemma och myser till mig och jag har försökt tänka att detta inte är slutet på något gammalt utan början på något nytt. Det där med att träna, jag är en sådan där äcklig energisk sak så jag gymade i morse en snabbis innan jobbet så jag hade det bortgjort
Har pm:at dig igen.

Elizaa, jag förstår att ditt kämpande måste ha känts tufft och att ännu inte ha lyckats måste kännas tungt.
Jag har en helt annan historia då jag har ett kromosomfel som gör att jag inte har funderande äggstockar och ägg, något jag vetat om sedan innan jag var tonåring. Därför har vi aldrig varit inne i vanliga ivf-svängen utan det är äggdonation som varit aktuellt från början.  Givetvis var det tufft att bearbeta att jag inte kunde få barn som tonåring men jag kan tänka mig att det måste vara ännu jobbigare att först försöka själv, sedan göra ivf och efter det börja kämpa och förlika sig med äggdonation. Jag har ju liksom redan hunnit tänka alla tankar redan innan jag var vuxen. För oss är det en självklarhet att berätta det för dottern så tidigt som möjligt. Har köpt en jättefin barnbok som heter Hur kom jag till? Som handlar om äggdonation på ett barns nivå som vi planerar att börja läsa när dottern kommer upp i lämplig ålder. Givetvis är vi öppna om hur dottern kom till mot föräldrar, makens syskon och övriga närmsta släkten och några få utvalda vänner. Vi tänker att för dottern är det bäst att få veta det så tidigt som möjligt, då blir det en naturlig del av henne och inget som kommer kännas konstigt. Samma sak med att berätta för släkt och familj, hymlar man om något sådan kanske barnet tar som något onaturligt så därför har vi valt att vara öppna mot de som behöver veta. Förstår att du har många tankar och funderingar, bara fram med dem så ska vi hjälpa dig reda ut dem

Stackare:(

Nu vet jag inte vad som känns jobbigast för dig. Om det handlar om tanken att kanske inte få barn har jag tyvärr ingen tröst att ge. Om det däremot handlar om själva äggdonationen kan jag säga att min dotter hade inte känts som mer min egen om hon hade kommit från mitt eget ägg. Hon finns till tack vare mig och min man, givetvis med hjälp från donatorn som för alltid har en plats i mitt hjärta. Dottern har växt i min mage, vi har delat blodomlopp, jag har fött henne, ammat henne och varit den som gett henne närhet från första sekund. För mig betyder det så mycket mer än att dela gener.

Hoppas psykologen du fick träffa kan hjälpa dig. Finns här om du vill skriva av dig.