Det var ett minus även nu, men hade inte väntat mig något annat egentligen
Det känns onödigt att åka och lämna hcg-prov och helst av allt skulle jag vilja sluta med medicinerna på en gång men antar att Riga vill att man fortsätter med dem tills hcg resultatet kommit.
Tack alla 
Tack JZ79 och Nenne.
Värsta deppigheten börjar lägga sig. Min lilla prinsessa ger mig styrka. Även fast stickan visade negativt ville Riga att jag lämnar hcg-prov så jag väntar svar på det idag. Sedan ska det planeras fet. Skulle det inte heller lyckas får vi ser hur vi går vidare. Denna äd-cirkus är ju inte gratis och vi har ju redan vårt underverk även fast önskan om syskon är stor.
Tråkigt att kroppen strular Myra.
Jag fick det mest fantastiska telefonsamtal i morse.. Åbo har hittat en donator!!!! De vill köra igång omgående 
Ska ha telefonmöte med läkaren imorgon, det verkar som behandlingen kommer börja ganska snart. Håll tummarna 
Kan inte tro att det äntligen händer något....efter så många år av väntan och längtan 
Förstår precis din känsla aspjg.
Var exakt likadan när jag var nygravid med dottern. Veckorna fram till vul var en plåga. Lägg då till att jag fick blodblandade flytningar och att vi fick vänta några extra dagar för det var julstängt. Känslan när vi sedan fick se en groda med pickande hjärta går inte att beskriva. Vet att det är lättare sagt än gjort men tänk logiskt, symtom kommer och går, inte alls konstigt att inte känna något alls första tiden. Försök ha som ett mantra att så länge motsatsen inte är bevisad så väntar du barn och inget annat. Hang in there även fast väntan är lång och jobbig.
Här är frustrationen stor. Tyckte jag var smart som fick min gyn på Karolinska att skriva remiss på hcg. Samma minut telefontiden öppnade igår ringde jag men då hade provsvaret inte kommit och sköterskan lovade att läkaren skulle ringa så fort de kommit men inget samtal under hela dagen. Ringde nu igen, läkaren hade varit tvungen att åka på ett akutärenden igår. Sköterskan ville inte lämna ut provsvaren för min läkare ville säga några ord, vad det nu skulle vara. Men hon skulle absolut ringa upp under förmiddagen. Så jag knaprar fortfarande hormoner helt i onödan känns det som. Men jag ska ta nästa omgång i eftermiddag så då borde jag ha fått svar och hunnit haft kontakt med Riga. Så förhoppnings har jag knaprat mediciner klart.
Inte allt för länge efter att jag postade mitt förra inlägg så ringde läkaren upp, hcg var 0 så nu har jag haft kontakt med Riga. Så nu är det slutknaprat med mediciner för denna gång. Ska invänta blödning och sedan kontakta Riga igen första dagen och därefter ska vi planera fet.
Dgbg, så fint av dig. Det är tack vare sådana som dig som jag möjligheten att uppleva att bli Mamma till mitt lilla underverk. Kommer alltid att vara evigt tacksam till vår donator. Hon kommer alltid att finnas i mitt hjärta trots att jag inte vet vem hon är. De du donerar till kommer att känna exakt samma sak. Nu är vi har i tråden lite på andra sidan då vi är mottagare och i alla fall jag har inte 100 koll på donatorns behandling men jag svara gärna på frågor och funderingar efter bästa förmåga om du har några
Åh så spännande Herewego.
Lycka till och keep us posted.
Hur går det för dig Swede fått några besked efter hyston om när du kan tänkas vara igång igen?
Löparnörden, jobbig väntan...hoppas du snart får svar!! Kram
Myra, härligt att allt såg bra ut Gött att läkaren översatte några recept!
Jag har pratat med behandlande läkare och vi åker till Åbo preliminärt vecka 47. Helt galet, det är ju snart Slipper Procren sprutan Kör på Progynon på CD 1 och det är nästa vecka! Vul på CD 10-12. Totalt lycklig och förväntansfull nu :)
Ja känns skönt att slippa medicinerna ett tag tills nästa fet. Man vill ju inte gärna äta sådär mycket hormoner i onödan.
JZ79 progynon fortsätter du med hela ruvartiden och äter fram till vecka 11-12 om du bli gravid. Man slutar inte helt då utan får ett nedtrappningsschema av kliniken som påbörjas några veckor innan.
Myra, har alltid fått 1 ägg insatt. Även om det skulle vara välkommet om det skulle bli tvillingar så känns det som lite to much. Blir det så blir det men inte spä på möjligheten.
Swede, jag skriver också dagbok:), fast till dottern. Hon kom till på tredje försöket och jag började skriva när vi fick exakt besked om det försöket, då hade jag de 2 första försöken färskt i minne för man glömmer ju så snabbt. Skriver om vad som hänt, hur vi känt och resonerat och jag har fortsatt skriva om hennes utveckling. Planerar att hon ska få den vid lämplig ålder, typ tonåring. Kul att ha själv också och titta tillbaka.
Usch känner mig helt snurrig av tankar idag om framtiden. Ett försök till blir det men sedan då? När ska man kasta in handduken? Vill ju ha syskon men det kostar ju både emotionellt och ekonomiskt. När nöjer vi oss med det underverk vi redan har som är så perfekt och allt vi önskat?
Låter som att vi är många som är emotionella idag och behöver en cyberkram.
Ja det är många funderingar och tankar i denna cirkus.
Känner verkligen med er alla som kämpar för första barnet och att få uppleva allt det magiska som jag ändå fått uppleva en gång.
Har aldrig haft svårt att ladda om efter ett misslyckande, har en förmåga att skaka det av mig. Det jobbiga för mig har varit ovisheten innan och medans man ruvar och berg och dalbanan under tiden. När jag väl stått inför faktum så har jag alltid lyckats lägga det bakom mig, fråga mig inte hur. Tror att det beror på att jag i grunden är en positiv person och att jag är så tillfreds med mitt liv i övrigt.
Innan dottern kom var det självklart att, barn skulle vi ha till varje pris och jag var villig att kämpa hur länge som helst kändes det som då. Nu tog det sig ju på tredje försöket så fråga mig inte hur jag resonerat om vi fortfarande kämpat för första barnet. Nu är det mer existentiella frågor, hur gärna vill jag ha ett syskon? Är själv ensambarn, aldrig lidit av det men hade ändå hoppats på att få ge dottern det jag inte haft. Men inte till vilket pris som helst när vi redan har vårat underverk. Sedan får jag helt ologiska katastroftankar att tänk om något skulle hända dottern och vi bara har henne, då har vi plötsligt ingenting. Missförstå mig inte, helt klart inte därför jag vill ha syskon men tankar är inte alltid logiska.
Sedan är det ju helt klart en ekonomisk fråga också. I förlängningen måste vi flytta till större om vi ska ha syskon, vilket inte är gratis i Sthlm så där måste vi också göra en avvägning för att ha pengar till det också.
Tycker inte att vårat förhållande påverkats, snarare har allt vårt kämpande och allt vi gått igenom fört oss närmare varandra. Men så har vi varit tillsammans väldigt länge, kan kommunicera om allt och är på samma våglängd i det mesta som tur är. Men sexet ja, det är en annan fråga. Har vi tur hinner vi passa på efter att dottern somnat innan jag däckat i soffan:) Mysoverall, det är grejer det, Swede:)
Klart du får kopiera mig Swede, rekommenderar alla att skriva till sina framtida barn, det är lite terapi, kul att kunna blicka tillbaka och minnas och så tror jag att barnet kommer att uppskatta att få läsa vad Mamma och Pappa gått igenom.
Fick visst till en roman jag också:)
Ja hur har det gått Herewago?
Kram på er alla underbara