• Anonym (X)

    Nyförlösta = diviga narcissister

    Här på FL tycks majoriteten av kvinnorna och männen anse att en nyförlöst kvinna är skör, både fysiskt och psykiskt. Det ska tassas på tå kring dem, inte krävas något av dem och de ska få allt de vill. Konstigt nog tycks de nyblivna mammorna tycka det är ett fantastiskt upplägg, att de är veka och svaga, dom har ju fött barn!

    Från första stund bebisen föds flera månader efter ska hänsyn visas till den nyblivna mamman. Pappan ska passa på mammans önskemål och gud hjälpe den man som har en vilja och ett önskemål som inte är kompatibelt med mamman.

    Besök undanbedes, bonusbarn kan fara åt helvete, svärföräldrar är bara besvärliga. Alla som inte har ett biologiskt band din mamman är plötsligt mindre viktiga. Mamman får inte stressa, för det kan rubba amningen och läkningen efter den oerhört traumatiska förlossningen. Hormoner ska plötsligt styra och skyllas på, mamman är inte längre ansvarig för sina handlingar och känslor, allt skylls på hormoner.

    Ironiskt nog står samma kvinna några månader senare och säger att hon minsann är stark, självständig och jämställd med mannen. Kvinnor föder barn världen över utan att bli narcissister, utan att spela dödssjuk och sargad. Visst gör det ont och visst förekommer komplikationer, men det är oftast inte dom som upplevt komplikationerna som kräver att det ska daltas med dem. Dom vet oftast bättre!

    Hur försvarar ni kvinnor detta beteende, att ni förvandlas till invalidiserade divor när ni fött barn?

  • Svar på tråden Nyförlösta = diviga narcissister
  • Anonym (X)
    1234568 skrev 2014-06-28 12:51:23 följande:
    Där kan jag hålla med dig. Alltså begränsningen av folk som kommer på besök måste ju ha sitt slut oxå. Man kan ju inte isolera barnet i flera månader.

    2-3 veckor ok. Men sen bör man som mamma ha återhämtat sig från förlossningen någolunda, och barnet bör oxå få vänja sig med folk.

    Och om barnet inte klarar av att någon annan håller i det, och är så extremt känsligt för andra människor. Då får man nog om mamma inse att man hönsat fram den situationen.



    Vi är helt överens!
  • Fian88
    1234568 skrev 2014-06-28 12:51:23 följande:
    Där kan jag hålla med dig. Alltså begränsningen av folk som kommer på besök måste ju ha sitt slut oxå. Man kan ju inte isolera barnet i flera månader.

    2-3 veckor ok. Men sen bör man som mamma ha återhämtat sig från förlossningen någolunda, och barnet bör oxå få vänja sig med folk.

    Och om barnet inte klarar av att någon annan håller i det, och är så extremt känsligt för andra människor. Då får man nog om mamma inse att man hönsat fram den situationen.
    Fast jag tror nog att det räcker med att barnet är runt andra människor! Har aldrig förstått mentaliteten "borde vänja sig", vi har varit runt mycket folk från början men inte slussat runt vår son bland människor han inte känner igen och inte är han rädd för det. Han flörtar med alla och är glad trots att vi aldrig tvingat på honom fysisk närhet med främlingar! Är såklart inte alls bra att isolera sig själv och barnet mer än kanske de första veckorna, det förespråkar jag inte alls, men reagerade på åsikten om att bara för att man inte låter alla hålla barnet så hönsar man, det håller jag inte med om.
  • Anonym (X)
    Fian88 skrev 2014-06-28 13:44:25 följande:
    Fast jag tror nog att det räcker med att barnet är runt andra människor! Har aldrig förstått mentaliteten "borde vänja sig", vi har varit runt mycket folk från början men inte slussat runt vår son bland människor han inte känner igen och inte är han rädd för det. Han flörtar med alla och är glad trots att vi aldrig tvingat på honom fysisk närhet med främlingar! Är såklart inte alls bra att isolera sig själv och barnet mer än kanske de första veckorna, det förespråkar jag inte alls, men reagerade på åsikten om att bara för att man inte låter alla hålla barnet så hönsar man, det håller jag inte med om.



    Jag har inte läst ett enda inlägg där någon skriver att "alla" ska få hålla barnet, inte ens far och morföräldrarna. Att träffa barnet har det skrivits om.
  • Anonym (liten)

    Att begränsa betyder inte att isolera. Tror inte att ni tycker det är okej om era barn storgråter när de är hos andra? Klart vår lilla får bli hållen av andra, och klart vi träffar folk. Men vi BEGRÄNSAR det. Inte isolerar oss. Hittills denna vecka tex har vår lilla träffat släkt och vänner 3 av 6 dagar. Men vi låter inte alla hålla, och inte heller att flera olika håller vid samma tillfälle. Och vi går undan om det blir för stökigt. Åker hem tidigare då det behövs. Åker inte alls om vi upplevt att det varit för mycket runt om och barnet reagerar negativt. Vi bryr oss mer om vårt barns behov än om vad andra släktingar vill och tycker.

    I början försökte vi "träna" bort det, men det gick inte utan blev bara värre egentligen. Jag tror att man kan rubba barns trygghet om man ska "vänja dem" vid att va bland folk, liv och rörelse mer än de klarar av i en viss ålder och med sin personlighet.

    Sen vill jag ställa en motfråga till dig ts. Det har inte slagit dig att barn är olika?

    Alla barn eller människor över huvudtaget går inte att stöpa i samma form.

  • Anonym (liten)

    De första veckorna är även extra viktiga för att få chans att knyta an. Så att man begränsar och kanske även isolerar sig första veckorna, tills man återhämtat sig nogorlunda och känner att man "landat", tycker jag är helt rätt. En snabbvisit av närmaste räcker väl i början.

  • Anonym (X)
    Anonym (liten) skrev 2014-06-28 14:18:52 följande:
    Att begränsa betyder inte att isolera. Tror inte att ni tycker det är okej om era barn storgråter när de är hos andra? Klart vår lilla får bli hållen av andra, och klart vi träffar folk. Men vi BEGRÄNSAR det. Inte isolerar oss. Hittills denna vecka tex har vår lilla träffat släkt och vänner 3 av 6 dagar. Men vi låter inte alla hålla, och inte heller att flera olika håller vid samma tillfälle. Och vi går undan om det blir för stökigt. Åker hem tidigare då det behövs. Åker inte alls om vi upplevt att det varit för mycket runt om och barnet reagerar negativt. Vi bryr oss mer om vårt barns behov än om vad andra släktingar vill och tycker.

    I början försökte vi "träna" bort det, men det gick inte utan blev bara värre egentligen. Jag tror att man kan rubba barns trygghet om man ska "vänja dem" vid att va bland folk, liv och rörelse mer än de klarar av i en viss ålder och med sin personlighet.

    Sen vill jag ställa en motfråga till dig ts. Det har inte slagit dig att barn är olika?

    Alla barn eller människor över huvudtaget går inte att stöpa i samma form.



    Jag är väl medveten om det, jag har flera barn och alla är olika. Alla kan dock klara av människor, även barnet med autism. Vi son föräldrar är skyldiga våra barn att lära dem fungera i samhället och folksamlingar. Ska ni alltid gå undan med barnet lär ni hen ingenting och hen lär sig inte att världen inte anpassas efter hen. Dåligt föräldraskap enligt mig.
  • Anonym (liten)
    Anonym (X) skrev 2014-06-28 14:54:55 följande:

    Jag är väl medveten om det, jag har flera barn och alla är olika. Alla kan dock klara av människor, även barnet med autism. Vi son föräldrar är skyldiga våra barn att lära dem fungera i samhället och folksamlingar. Ska ni alltid gå undan med barnet lär ni hen ingenting och hen lär sig inte att världen inte anpassas efter hen. Dåligt föräldraskap enligt mig.


    Förstår hur du menar. Men jag tycker det är betydligt viktigare att lära barn vad trygghet, tillit och gränser är tidigt, än att de tidigt ska lära sig fungera i folksamlingar. Det senare lär de sig tids nog, särskilt om man som förälder är medveten om det och jobbar på det i lagom takt. Och lagom takt för oss är vad som känns bra och fungerar för just oss. Inte någon annans norm. :)
  • Fian88
    Anonym (X) skrev 2014-06-28 14:01:51 följande:



    Jag har inte läst ett enda inlägg där någon skriver att "alla" ska få hålla barnet, inte ens far och morföräldrarna. Att träffa barnet har det skrivits om.
    Ett par inlägg upp står det om att om barnet inte klarar att andra håller.. Osv.
  • Fian88
    Anonym (liten) skrev 2014-06-28 14:18:52 följande:

    Att begränsa betyder inte att isolera. Tror inte att ni tycker det är okej om era barn storgråter när de är hos andra? Klart vår lilla får bli hållen av andra, och klart vi träffar folk. Men vi BEGRÄNSAR det. Inte isolerar oss. Hittills denna vecka tex har vår lilla träffat släkt och vänner 3 av 6 dagar. Men vi låter inte alla hålla, och inte heller att flera olika håller vid samma tillfälle. Och vi går undan om det blir för stökigt. Åker hem tidigare då det behövs. Åker inte alls om vi upplevt att det varit för mycket runt om och barnet reagerar negativt. Vi bryr oss mer om vårt barns behov än om vad andra släktingar vill och tycker.

    I början försökte vi "träna" bort det, men det gick inte utan blev bara värre egentligen. Jag tror att man kan rubba barns trygghet om man ska "vänja dem" vid att va bland folk, liv och rörelse mer än de klarar av i en viss ålder och med sin personlighet.

    Sen vill jag ställa en motfråga till dig ts. Det har inte slagit dig att barn är olika?

    Alla barn eller människor över huvudtaget går inte att stöpa i samma form.


    Låter sunt och bra tycker jag! Vi kör samma fast vi försökte inte träna bort i början. Vi har också valt att anpassa oss efter vår son och hans behov, och därmed respektera honom som person, vilket han förtjänar! Precis som ni gör

    Och som sagt, han är oerhört trygg, social och glad så nått måste vi ju göra rätt
  • Anonym (liten)
    Fian88 skrev 2014-06-28 15:33:29 följande:

    Låter sunt och bra tycker jag! Vi kör samma fast vi försökte inte träna bort i början. Vi har också valt att anpassa oss efter vår son och hans behov, och därmed respektera honom som person, vilket han förtjänar! Precis som ni gör

    Och som sagt, han är oerhört trygg, social och glad så nått måste vi ju göra rätt


Svar på tråden Nyförlösta = diviga narcissister