Vi som äntligen är gravida efter IVF/ÄD 2014/2015

Lisodan: jag är så oroligt ledsen för din skull. Har nog inget mer att säga mer än att du måste tillåta dig själv att vara ledsen. Massa kramar.

Lisodan jag så otroligt ledsen för din skull! Men jag lovar att det kommer fungera för dig nästa gång!! Du har guldägget kvar i frysen!!!! Jag vet hur tufft det är och jag ska vara ärlig jsg trodde aldrig det skulle lyckas för oss denna gång 5 försöket jag hade gett upp inombords! Så jag säger som dom andra tillåt dig vara ledsen! Vi alla har fått gå igenom detta helvete om och om igen men nästa gång är det DIN tur!!!! Stor kram till dig Lisodan och storken hoppas dina blödningar slutar snart!!!

Hjärtat brast lite idag och jag känner mig så ledsen för lisodans skull. Tänker på allt som kan gå fel, å på allt som av ett mirakel ibland fungerar som det ska. Hur självklart saker är för vissa å hur ohyggligt orättvist det kan vara för andra.

Tänker på känslan jag haft/har av att vara misslyckad som kvinna, eftersom jag inte klarat av att få barn. Att inte kunna känna mig delaktig i gemenskapen på något sätt. Har ibland haft lust å bara ta mitt pick o pack å dra, göra slut med mannen, säga upp mig får jobbet å tömma alla bankkonton. Vet liksom inte varför jag ska leva enligt normen när jag ändå inte kan leva upp till Svenson rollen. Ursch så ur jävligt det kan vara, livet.

Försöker känna tacksamhet över att det verkar gå bra så här långt, det är längre än jag kommit någonsin. Jag håller tummarna å hoppas att vi allihopa lyckas å i framtiden får våra efterlängtade barn.

Hoppfulla Fia, tror inte du e ensam om att ha liknande tankar. Hade måååånga konstiga tankar då! Kände mig värdelös, misslyckad, isolerad och allting kändes orättvist ibland. Men av någon konstig anledning så orkar man ändå kämpa och tänka om och fortsätta strida för det man vill ha.

Kram

Visst var det ett par st som skulle göra VUL idag?

Tack alla för värmande tankar.

Det har varit den allra jobbigaste eftermiddagen och kvällen. Vet inte om jag någonsin gråtit så mycket. (eller så kommer jag bara inte ihåg). Men det känns lite bättre nu i allafall. Vi har varandra och det är det bästa och viktigaste. Trots allt har jag ju norpat den bästa mannen i världen och det är något att vara tacksam för.

Det kommer vara jobbigt framöver, men vi har redan bestämt att vi ska försöka igen med vårt frysta lilla embryo så fort kroppen och våra psyken är redo. Innan sommaren helst. Men först smälta detta som hänt och låta oss vara ledsna ett tag.

Har också avstyrt en massa möten och kommer kunna ha ledigt till lördag i allafall (jobba delvis hemma) och sen i helgen får jag se om jag ska jobba eller inte. Kanske jag sjukskriver mig, kanske inte. Kan vara skönt att inte bara häcka hemma också. Har dessutom berättat för en på jobbet vilket också känns som en lättnad.

Jag är faktiskt glad för att vi har berättat om både ivf och graviditeten för så många i familjen och för nära vänner så tidigt. Skönt att veta att så många är på vår sida och vill stötta oss! Det är ett otroligt stöd. Jag vet att jag är en sån person som kommer vilja processa detta, vilja prata om det. Det är så jag går vidare. Min sambo känner likadant.

Kram till er alla, och snälla var inte för oroliga om ni blöder. Det var ju att jag både märkte att symptomen försvann och att jag blödde. Det var flera saker ihop som gjorde mig orolig. Och jag kände det bara på mig på något sätt. Men det verkar alltid vara individuellt så var inte oroliga.