Vi som äntligen är gravida efter IVF/ÄD 2014/2015

Hej tjejer. Hur mår ni? Jag har himla ont i magen emellanåt hoppas innerligt att det är växtvärken. Man kan inte riktigt låta bli att bli orolig direkt

Åhh, så himla skönt! Stort grattis till det lilla hjärtat <3

Underbara nyheter! Stort grattis!

Jennkis: vad gör man inte för att få se sin lilla pärla jag åkte faktiskt mest in pga smärtan som oroade. Flytningarna var jag ändå ganska så lugn över i och med att jag hade det med sonen. Men det tillsammans med smärtan gjorde att jag kände att jag borde kolla upp läget! Så nu har vi ställt in VUL som skulle vara på tisdag

Håller alla mina tummar för er som ska göra Vul nästa vecka

Tack Lisodan

Tack hoppfulla Fia

Det hade jag också i vecka 4-5-6 typ. Och var orolig i början. Men det har försvunnit nu. Är nu istället orolig för att det är borta. Aldrig är jag nöjd. :) Illamåendet är också borta sista dagarna. Får nog vänja mig vid oron och ändå försöka njuta så länge.

Ja alltså... Om KUB visar sig positivt går man igenom en lång process om diagnostiken på fostret. Det är inget beslut som tas i en handvändning om man säger så. Var på hälsosammas idag och hon sa att det kan visa sig positivt även om barnet inte har avvikande kromosomer. Men hon sa att det syns vid KUB och ultraljud om där är något. Och hon sa att missfallsrisken är 1/100. Och man är sjukskriven två dagar efter fostervattensprovet då det absolut inte får läcka fostervatten. Tycker detta kommer bli den mest nervevande delen av graviditeten. Jag frågade om hur tillförlitligt testet är. När man fått ett negativt svar så vill man kunna släppa det. Och det sa hon att det skulle man kunna göra! :) Och det känns betryggande!

På mitt hälsosamtal på MVC sa de att det var fullt normalt! :)

Visst, det är hemskt att ta bort ett barn som är både önskat och älskat. Barnet hade säkert kunnat leva ett bra liv à la "andra sidan Köping". Men varken jag eller min man känner det önskvärt. Om det inte upptäcks innan det är "för sent" så får man ta det för vad det är. Men får vi veta att barnet är nedsatt kommer vi vilja ta bort det. Jag vill ha möjligheten att få ett friskt barn. Nu är jag inte i närheten i riskzonen för det rent åldersmässigt. Men oron är störst för min man. Han har redan fått två välskapta och fina barn. Han tvekar på att han kommer få känna glädjen en tredje gång. Och det förstår jag. Han mår ganska dåligt över det och det smittar av sig lite. Men vi får KUB gratis och vi kommer ta erbjudandet. Jag blev dessutom avrådd från att ta influensasprutan då influensaperioden är "över" när vi går in i vecka 19. :) Någon annan som har funderingar på den?