• Anonym (Tråkiga mamman)

    Jag HATAR att vara förälder.

    Missförstå mig rätt. Jag älskar mina barn, men att:

    aldrig ha tid för sig själv
    aldrig få tid med sin partner
    aldrig kunna ta några ekonomiska risker
    inte kunna ha någon hobby
    tvingas vara föräldra"ledig"
    aldrig ha fint hemma mer än i ett par minuter
    i princip aldrig ta sig mer än ett par kilometer från huset

    får mig att bli galen. Jag vet inte ens vem jag är längre eller vad jag vill här i livet. Jag är någon som städar, diskar, lagar mat, tvättar, byter blöjor m.m. m.m.. Jag gläds över mina barns upptäckter och framsteg, jag busar med dem, jag smälter när de ler, men under ytan är jag så otroligt olycklig.

    Ibland tänker jag på att skiljas från min man, min underbara, fantastiska, älskade man, bara för att få delad vårdnad om barnen. Tänk så skönt att slippa vakna av att någon skriker eller att kunna lämna nånting framme utan att det blir förstört. Självklart så skulle jag aldrig, på riktigt, lämna dem som jag älskar mest i hela världen. Mitt "jag" däremot, det har jag lämnat någonstans efter vägen, och nu har jag ingen aning om vart det kan tänkas vara.

    Fler som känner som jag?

  • Svar på tråden Jag HATAR att vara förälder.
  • Omorfia

    Men det går ju över. Om man låter bli att göra barn på löpande band så blir de ju äldre och kan en massa själva, och så får man mer tid över till sig själv. Det låter som att du (och flera andra) börjar bli deprimerade och fastnar i ett negativt tankemönster. Det är där ni måste börja. Barnen är där redan så det som återstår är att acceptera och gå vidare. Vilka förutsättningar har ni och vad kan ni göra med dem?

    Jag gillar inte barn. Jag avskyr att leka. Är sjukt trött jämt. Gillar inte barnaktiviteter och fixar bara sånt när jag måste. Barnen är ju inte små jämt så det går över. Acceptera och gå vidare. Acceptera och gå vidare...

  • sigill

    Jag kan hålla med dig till viss del TS. Nu är barnen större och det känns bättre, men när de var små tänkte jag ungefär som du. Småbarn är helt enkelt inte särskilt roliga.

    Jag tyckte det var fruktansvärt provocerande med folk som tyckte att "det måste vara myyysigt för dig att gå hemma". Mysigt, my ass!!!! Det var det värsta slaveri jag varit med om. Jag har då både lumpen och två heltidsjobb samtidigt att jämföra med. Det var dessutom ganska mycket inslag av tortyr eftersom man dels aldrig fick sova mer än 1,5 timme i sträck och dels skulle amma vilket ju gör jätteont.

    Jag vill ha barn. Men jag önskar att föräldraskapet var lite mer som det är för papporna, dvs att man kan plocka russinen ur kakan och vara med på det som är kul och hoppa över resten. Bara en sån sak som om föräldra"ledigheten" hade varit frivillig (som den är för pappor) hade ju varit fantastiskt. Tänk om man kunde välja att vara mammaledig två månader när barnet blivit lite större och roligare (gärna på sommaren, samtidigt som pappan ändå skulle vara ledig), då hade jag kunnat tänks mig flera barn.

  • lillekatt
    Anonym (samma) skrev 2013-11-15 08:18:16 följande:
    Men inte hur jobbiga och krävande de är hela tiden dygnet runt. Jag hade tex fått höra att småbarn sov massor, 3-åringen ungefär 12 timmar per natt. Det borde räcka till att se fotbollsmatchen i fred, få ett ligg och sen sova 8 timmar själv. Att det är frågan om att 3-åring sover 12 timmar med 117 uppvak inklusive att de går upp mitt i natten och ska leka och vägrar somna om glömde man bort att informera.  
    Det där med att de sover 12 timmar vet ju de flesta med minimal erfarenhet av barn att det ganska ofta inte stämmer. Inte behöver man skaffa egna för att få reda på det.
  • Chanel no 5
    sigill skrev 2013-11-15 19:55:02 följande:
    Jag kan hålla med dig till viss del TS. Nu är barnen större och det känns bättre, men när de var små tänkte jag ungefär som du. Småbarn är helt enkelt inte särskilt roliga.

    Jag tyckte det var fruktansvärt provocerande med folk som tyckte att "det måste vara myyysigt för dig att gå hemma". Mysigt, my ass!!!! Det var det värsta slaveri jag varit med om. Jag har då både lumpen och två heltidsjobb samtidigt att jämföra med. Det var dessutom ganska mycket inslag av tortyr eftersom man dels aldrig fick sova mer än 1,5 timme i sträck och dels skulle amma vilket ju gör jätteont.

    Jag vill ha barn. Men jag önskar att föräldraskapet var lite mer som det är för papporna, dvs att man kan plocka russinen ur kakan och vara med på det som är kul och hoppa över resten. Bara en sån sak som om föräldra"ledigheten" hade varit frivillig (som den är för pappor) hade ju varit fantastiskt. Tänk om man kunde välja att vara mammaledig två månader när barnet blivit lite större och roligare (gärna på sommaren, samtidigt som pappan ändå skulle vara ledig), då hade jag kunnat tänks mig flera barn.
    Vad ledsen jag blir att läsa detta. Jag hoppas verkligen att Sverige är mer jämställt än så. Ingen tvingar mammor att vara hemma heller. Och man kan dela på föräldraledigheten från dag 1
  • sigill
    Chanel no 5 skrev 2013-11-15 20:26:42 följande:
    Vad ledsen jag blir att läsa detta. Jag hoppas verkligen att Sverige är mer jämställt än så. Ingen tvingar mammor att vara hemma heller. Och man kan dela på föräldraledigheten från dag 1



    Om pappan VILL ja! Men man kan ju inte tvinga honom att dela. De flesta är väl överens om att dela innan barnet föds, annars hade man ju aldrig skaffat några. Men när pappan ändrar sig när barnet väl är fött är det ju inget man kan göra åt det.

    Klart mammor tvingas vara hemma - dagis tar inte emot bebisar och om pappan inte vill så måste ju mamman vara hemma om hon inte vill bli åtalad för att ha övergett sitt barn.
  • Baby Firefly
    Anonym (barnfri) skrev 2013-11-15 08:42:55 följande:

    Det är så jag tänker också, men här på FL blir vi som inte vill ha barn på grund av det ifrågasatta och får höra att det inte alls är så jobbigt att ha barn som vi tror och att man kan leva nästan precis som innan och ha hur mycket egentid som helst trots att man har barn. När det sedan kommer sådana här trådar kommer genast gliringen "det borde du ha tänkt på innan du skaffade barn". Hur man än vänder sig har man ändan bak.
  • Chanel no 5
    sigill skrev 2013-11-15 20:55:33 följande:



    Om pappan VILL ja! Men man kan ju inte tvinga honom att dela. De flesta är väl överens om att dela innan barnet föds, annars hade man ju aldrig skaffat några. Men när pappan ändrar sig när barnet väl är fött är det ju inget man kan göra åt det.

    Klart mammor tvingas vara hemma - dagis tar inte emot bebisar och om pappan inte vill så måste ju mamman vara hemma om hon inte vill bli åtalad för att ha övergett sitt barn.
    Om pappan är ute ur bilden och man mår dåligt kan mna söka avlastning från kommunen.
    Jag håller inte heller med dig om att just mammor tvingas att vara hemma. Hade det varit du som drog hade pappan "tvingats" att vara hemma.

  • Anonym (samma)
    lillekatt skrev 2013-11-15 20:19:44 följande:
    Det där med att de sover 12 timmar vet ju de flesta med minimal erfarenhet av barn att det ganska ofta inte stämmer. Inte behöver man skaffa egna för att få reda på det.
    Har du barn? Jag har föreställt mig inte när jag läst de tidigare inläggen. Föreställer du dig att barn i 12 månader aldrig sover längre pass än 20-40 minuter följt av 90 minuter klarvaken dygnet runt? Föreställer du dig att de vid 3 års ålder fortfarande inte har sovit igenom natten en enda gång (bokstavligt)? Och då definierar jag sova genom natten som 8 timmar i sträck vilket anses väldigt lite för barn i den åldern. Föreställer du dig att de varje natt i ett halvår (mellan 2-2.5 års ålder) går upp kl 02 och vägrar somna om utan är klarvakna och glada och ska leka i två timmar först? Och sen går upp kl. 06.30 och är lika klarvakna. Isf grattis, du är ovanligt insiktsfull. 

    Och mina barn har aldrig gett uttryck för att vara vare sig trötta eller övertrötta. De har aldrig grinat och inte orkat leka utan det har varit klarvakna solstrålar med full fart i vakentiden trots det här sovmönstret. Jag kunde i vart fall inte föreställa mig det här. 
  • Baby Firefly

    När jag läst den här tråden så måste jag säga att jag känner mig ovanligt smart, allt jag befarat är sant. Barn är ett helvete.

Svar på tråden Jag HATAR att vara förälder.