Jag HATAR att vara förälder.

Håller med dig. Ingen vågar säga att det är jobbigare än det jobbigaste man kan inbilla sig. Självklart älskar jag min dotter och hon har en underbar personlighet. Men jag skulle ljuga om jag inte sa att jag längtar efter den dagen då hon klara sig själv. Jag är trött på dygetruntservicen, Att aldrig få slappa och sova ut en ledig dag, kunna se en skräckfilm , ut och backpacka osv..

Jag är tacksam över sådana här trådar, jag har inga barn ännu, för att det inte passar i dagens situation, dessutom är jag så jävla rädd för att ångra mig, det var kanske inte alls så jävla roligt att bli förälder, behöva bli väckt mitt i natten, aldrig tid för sig själv, bli deppig osv... :(

Varför skaffade du barn då??

Livet med barn är inte alltid en dans på rosor men jag tänker inte ens som dig.. Dessutom har jag mina barn hemma tills dom är runt 2.5 när dom börjar förskolan. Jag för allt för att mina barn ska få det bästa som går.. Skulle aldrig komma på tanken att tänka sådär. Bästa som finns är ju att få skapa ett liv och vara med och se det växa upp. Låter som du inte var ett dugg redo..dessutom låter det som att du gör allt hemma vilket inte heller är okej. Ställ lite krav på din man så ska du se att det blir bättre.

Känner precis likadant. Och ja, jag har en man som hjälper. Men typ på vardagskvällar ska en av oss antingen köra tioåringen till nån aktivitet eller hjälpa med läxorna och tvåringen ska läggas etc. Middag ska plockas undan/diskas etc. Om jag går iväg då får jag dåligt samvete för jag dumpar allt på honom.

På helgerna ska man "umgås" och igen får jag dåligt samvete om jag tex bara tar en dag själv. Förra helgen körde jag iväg till en stad 30 min bort och handlade julklappar och barnkläder. Det tog längre än vad det behövde kanske för jag tittade kanske en halvtimme i Panduro. Telefonen måste stängt av sig eller nåt för när jag kommer hem efter 4 timmar så är maken jättearg för jag inte hört av mig på hela tiden. Han blev orolig.

Nu är han på tjänsteresa på andra sidan jorden i två veckor så då får jag ta allt själv. Fattar inte hur de helt utan partner klarar det!

Ibland vill jag också separera men jag tror inte innerst inne att det är det jag vill. Jag vill bara ha egentid...

Ts försök få avlastning ,antingen av din man eller  någon annan och se till att komma iväg själv ett par gånger i veckan och gå och träna eller träffa en kompis eller något.Fråga dig själv vad du behöver för att må bra och se till att få det. Lycka till!

Skulle inte stå ut en sekund att ha det/känna så som flera i tråden beskriver - men istället för attlämna det så tänkte jag komma med lite tips vi själva praktiserar hemma! Vi har INGEN avlastning frän släkt osv. Heller inte barnen på förskola så detta är vår ekvation utifrån två föräldrar.

- vi är båda överens (och har varit set från dag 1!) att "arbetet" hemma med barnen är det som krävs mest av oss som person.
Därför så blir den förälder som varit hemma under dagen UTAN UNDANTAG avlöst så fort den andra kommit hem från jobbet för att ha resten av kvällen fri att gör det den vill. Då den som arbetat under dagen har fått gå på toa ifred/ätit med två händer/burit kläder utan kräklukt eller sand etc. Så är det för oss en självklar deal.

- vi arbetar båda ca 60 % för att vi ska vara lika involverade i våra barns liv och inte kunna hävda: "nej men gör det du skomärket van.."

- tänk utanför boxen!
Vi bär alla våra barn och på så vis blir vi mer mobila. Har tex. Kunnat haft barnen med i sjalen när de varit riktigt små till både jobb och skola utan att någon ens märkt att det varit barn med förrän det är dags för blöjbyte.
Likadant för sambon, han har haft med barnen då han fiskar, varit på kundmöten eller kortare resor.
Är vi ute hela familjen så bär jag de två minsta och sambon den stora.

- sänk kraven!
Vi har valt att bo litet och billigt så vi hela familjen uppskattar äventyr, resor och tid tillsammans istället.
En bonus är att det inte alls är särskilt mycket att hålla reda på

Lycka till TS (och ni andra)! - livet kan ni inte ändra, men inställningen till det är helt klart påverkbar!

Ja ..vi har bestämt att jag ska få enstaka hotell nätter när det blir för mycket. Min make jobbar ofta borta och jag har inte fått en enda natt att sova ut sedan 2010. Är på väg att bli knäpp känns det som. Är det hans nätter så kommer ändå de in innan sju på morgonen. saknar singelivet att bara sova ut och rå om mig själv. Kunna ta ett bad utan att ha måsten på mig. jag har tappat mig själv och min stil. Jag var alltid noga innan men nu har aldrig tid att ens köpa kajal. Känner mig som en gammal tant.

Älskar samtidigt min man och mina barn mer ser ändå med längtan tbx på förr.