Knäckt läskoden?

Jag har inte kommit till slutet av tråden än, så det här kanske redan har avhandlats "klart".
Mitt äldsta barn lärde sig skriva bra långt innan hon blev duktig på att läsa. När hon fyllde 6 år var vi på en utlandssemester 2 veckor och hon skrev då sin första "bok", en "kapitelbok" om Madicken.  Sedan följde olika sagor, faktaböcker osv. Skriva har alltid gått väldigt enkelt för henne. Läsningen däremot har varit knöligare. Så pass att hon inte gillade att läsa. Hon gick nog i 2:an innan hon fick flyt i det, då hade jag hunnit fråga läraren om det kunde röra sig om dysleksi eller liknande...
Nästa barn var precis tvärt om. Läste böcker när hon fyllde 6 år. Men skrivandet har varit svårrare, hon går nu i 3:an och skriver helst inte alls. Läser däremot utan problem böcker som Bröderna Lejonhjärta.

Deras lärare säger att det handlar om att vi lär oss på olika sätt. Man kan se olikheterna även i andra sammanhang, hon gav exempel på hur man lägger pussel. Den som lär sig skriva snabbare väljer oftast att börja med ramen i pussel, den som börjar läser hela ord direkt utan att ljuda dem börjar med något i bilden i pusslet (om jag nu inte blandar ihop det...)   
Det stämde i alla fall på mina barn då. 

Intressant, det med pusslena hade jag inte hört innan. Fast jag tänker att det barnet som lärde sig skriva först har en berättande personlighet. För henne var det viktigt att få skriva ner sina tankar och idéer. Det andra barnet däremot lärde sig först att läsa, att läsa har ett tempo i sig som skrivningen inte har. Det tar längre tid att skriva än att läsa oftast och speciellt i början så är motoriken ett stort hinder om man är van att ha tempo i sitt berättande. Hon hittade säkert på en massa historier, men blev frustrerad när motoriken hindrade flödet i berättelsen. Det är ju därför som man behöver skriva tankekartor för att komma ihåg berättelsen medan man skriver den.

Jag har också två som gör/har gjort olika, men däremot stämmer inte pusslandet vad gäller mina - det är tvärtom .

Min äldsta knäckte läskoden tidigt. Började med att känna igen ordbilder innan, men med  ljudandet kom aha-upplevelsen. Han har inte haft något stort intresse för att skriva (mer än sitt eget namn). Skrev lite ord på datorn i samband med att han knäckte avkodningen men inget mer. Det är först nu när han börjat förskoleklass som intresset för att skriva väckts till liv. Han är den stora pusslaren i familjen. Lägger 500-bitars och börjar alltid med ramen; det har han alltid gjort.

Min 4-åring kan inte avkoda. Däremot kan han skriva lite grand....och ljudar då fram skriften. Trots det kan han som sagt inte sedan avkoda/läsa ordet. Frågar man när han har skrivit ett par ord vad han skrivit/vad det står, så blir han irriterad och säger "Det kommer jag ju inte ihåg nu!" Han pusslar bilder i pusslet och ramen blir ofta kvar till sist.

Jag har snarare tänkt att min äldsta är en extrem systematiker. Han är väldigt rationell och vill veta hur saker och ting fungerar. Han vill veta hur man läser och förstå systemet för skriftspråket.....på samma sätt som han vill veta exakt hur andra saker fungerar, regler i fotboll etc. Samma sak med pussel - lägger systematiskt med ramen först - ser former före bild. Lillebror är tvärtom den mer spontana, fantasifulle och kreativa som inte har tid eller lust för att lära systematiskt utan mer går på känn. 

Pussel kanske inte alls har med saken att göra

 

Lässtrategier är de strategier vi har för att förstå en text. Exempel på viktiga lässtrategier:
* Dra kopplingar
   - till egna erfarenheter
   - till andra texter
   - till sin omgivning/omvärld
* Ställer frågor (löpande under läsningen)
* Gör förutsägelser
* Skapar inre bilder (med hjälp av kopplingar)

Sedan är det viktigt att ha strategier för hur vi hanterar texten då vi inte förstår, liksom insikt i att det finns olika typer av texter och att vi behöver texter på olika sätt beroende på dess karaktär och vad mitt syfte är. Letar jag efter ett specifikt program i TV-tablån, läser jag en dikt eller en roman etc.

Vad som gått fel. Ja, vissa barn har inte tillägnat sig några strategier för att förstå text. De har lärt sig avkoda och förstå det som står explicit, men inte mer. I Sverige har och är vi generellt rätt dåliga på att arbeta med barns läsförståelse. Efter den inledande läsinlärningen så har fokus i mångt och mycket legat på mängdläsning. Att läsa mycket har absolut en funktion, men det får inte stanna vid enbart det. För vissa barn räcker det. De knäcker lässtrategierna på egen hand. De har helt enkelt fallenhet för det. För andra fungerar det tillfredsställande. De skulle komma mycket längre om de fick lära sig mer om hur man läser, men hittar vissa fungerande lässtrategier på egen hand. Och så finns det då de barn som inte hittar dem på egen hand. 

Som lärare (fungerar ypperligt som förälder också) är modellering ett rätt väsentligt redskap, dvs man visar genom sitt eget exempel. Jag läser helt enkelt en text högt och visar hur jag gör när jag läser texten - hur jag drar kopplingar, ställer frågor, gör förutsägelser etc. (man kan ta en strategi i taget). Sedan måste man ju låta barnen arbeta med just detta. Jag modellerar först, sedan arbetar vi med en text tillsammans. Därefter låter jag dem arbeta i par så att de kan bolla med varandra för att sedan avsluta med enskilt arbete kring en text. 

En svårighet är att få elever att våga inte förstå. De är inskolade i att det är skämmigt att inte förstå och skaffar goda undvikande strategier. Det finns elever som utvecklat dessa undvikande strategier till fulländning. 

BEMÖTER inte behöver. Lite trött småbarnsmamma här .

I de nya kursplanerna så är lässtrategier centrala redan under år 1-3. Det  är något positivt som man som förälder kan pusha på vid utvecklingssamtal. Som förälder kan man enkelt hjälpa sitt barn med lässtrategier. När man läser högt så kan man själv genom modellering berätta vilka kopplingar man själv gör och uppmuntra barnet att dra kopplingar:

 "Vad glad jag bklir när jag läser det här. Det är precis som när jag var liten och vi var hos mormor och morfar i deras sommarstuga. Vi brukade också....."

"Vad härligt det låter med sommar och bad. Kommer du ihåg när vi....."

"Oj vad arg Emils pappa blev. Kommer du ihåg bok X som vi läste i förrgår? Där var det en mamma som blev arg. Varför tror du de blev arga?"

"Vad ledsen Kalle blev när han inte fick vara med. Har du känt så någon gång?"

"Vet du vad. När vi läser om Anna så kommer jag att tänka på Nils i bok X. Gör du det? Jag tycker att de är rätt lika varandra. Båda......"

Man kan också göra förutsägelser eller hjälpa sitt barn att göra det:

"Hu vad läskigt. Undrar hur det kommer att gå för Stina. Jag tror att.....eftersom......"

"Vad tror du att det står i brevet?"/"Vem tror du det är som är inne i huset?" etc. 

Flockan och Kråkan: tack för förklaringarna, jätteintressant!

Den här tråden är verkligen exempel på familjeliv när det är som bäst!

För övrigt väldigt kul insikt att jag helt omedvetet gör så där som med lässtrategierna med mina barn, jag försöker ofta dra någon parallell med det vi möter i boken. Kul att det fanns ett begrepp för det.

Och din förklaring och exemplet med gungorna måste ju vara ett väldigt tydligt exempel på varför det är viktigt att läsa med sina barn och det länge efter att de lärt sig läsa. Antar att många slutar för tidigt med det?

Håller helt med, detta är familjeliv som det ska vara! Bollande, utbytande av tankar och erfarenheter och trevlig ton! Extra tack till Flickan och kråkan.

Haha! Jag är just nu aktiv i två trådar på fl...varandras utterligheter kan jag säga. Denna är betydligt mycket trevligare att läsa i.