Knäckt läskoden?

Jag har inte kommit till slutet av tråden än, så det här kanske redan har avhandlats "klart".
Mitt äldsta barn lärde sig skriva bra långt innan hon blev duktig på att läsa. När hon fyllde 6 år var vi på en utlandssemester 2 veckor och hon skrev då sin första "bok", en "kapitelbok" om Madicken.  Sedan följde olika sagor, faktaböcker osv. Skriva har alltid gått väldigt enkelt för henne. Läsningen däremot har varit knöligare. Så pass att hon inte gillade att läsa. Hon gick nog i 2:an innan hon fick flyt i det, då hade jag hunnit fråga läraren om det kunde röra sig om dysleksi eller liknande...
Nästa barn var precis tvärt om. Läste böcker när hon fyllde 6 år. Men skrivandet har varit svårrare, hon går nu i 3:an och skriver helst inte alls. Läser däremot utan problem böcker som Bröderna Lejonhjärta.

Deras lärare säger att det handlar om att vi lär oss på olika sätt. Man kan se olikheterna även i andra sammanhang, hon gav exempel på hur man lägger pussel. Den som lär sig skriva snabbare väljer oftast att börja med ramen i pussel, den som börjar läser hela ord direkt utan att ljuda dem börjar med något i bilden i pusslet (om jag nu inte blandar ihop det...)   
Det stämde i alla fall på mina barn då. 

Som sagt - det kan verkligen hända att jag blandade ihop de olika pusslandena. Det är nu 4 år sedan deras fröken berättade detta. Så det kan mycket väl vara precis som det du beskriver....
Och pussel var bara ett enda exempel. Hon menade att man kan se mönster i alla möjliga situationer, som kan kopplas till hur vi lättast lär oss. 

Jag har gjort en liten mini-undersökning bland några bekanta. Det verkar stämma rätt bra att goda läsare använder samma strategier även när de ser på tv. En läsvan person funderar framåt, grubblar över vem som kan vara mördaren, drar slutsatser med sådant som hänt tidigare i filmen (även utan att vara "uttalat"). Personer som inte läser böcker verkar inte fundera under filmens gång. Som min man sa: "Det löns väl inte sitta och fundera över det - snart får jag ju ändå veta?". Han tycker tvärt om att det är rätt störigt när jag sitter och pratat och funderar högt under filmen/programmet.