Knäckt läskoden?

Ev lite OT, men då det verkar vara flera med stora kunskaper/insikter i detta ämne: Min sexåring har inte "knäckt koden" enligt någon av de föreslagna definitionerna ovanför. Dock kan han ljuda bokstäver bra, han kan alltså ljuda ett ords bokstäver men inte få ihop det till ett ord. Det gäller även väldigt korta ord som sol, oj, blä. Han känner igen många ordbilder så det är lätt att bli lurad att tro att han kan läsa. Till min fråga; trots ovanstående läge (en väldigt omogen läsare) så kan min pojke skriva. När han sitter och ritar/skriver helt självständigt skriver han avancerade saker som "(SITT NAMN) MOSTE FÅ TITA PÅ TEVE" eller "JÖPA GÅDIS TIL (SITT NAMN)". Dvs "NN måste få titta på TV" resp "Köpa godis till NN". Han skriver sje-ljud som J eftersom vi har en närstående vars namn uttallas sje- men börjar på J. Är det inte konstigt att kunna skriva så "bra" men inte ens kunna läsa ut det enklaste ord? Kan det här bero på någon störning i hans läsförmåga? Hans andra förälder har svår dyslexi så jag är lite oroad.

Jag har aldrig direkt tänkt på läsande som ett teoretiskt fenomen men är själv en duktig läsare. Jag kan snabbt läsa och förstå komplexa texter och återge det viktiga. Jag märker till exempel stora skillnader mellan min förmåga till läsförståelse jämfört med min mans, och då har han ändå ett massivt antal högskolepoäng och konsumerar mycket text i sitt yrke så han borde vinna på vana så att säga. Därför blir jag väldigt nyfiken på det du skriver om "...är medvetna om vilka och hur de använder dessa..". Kan man inte vara en bra läsare utan att ha någon medvetenhet om lässtrategier?

Ja, du skrev ju "dessutom", så jag kanske inte ska vara så styv i korken vad gäller min läsförståelse, haha! Ja, min man skulle verkligen behöva lära sig att läsa ordentligt, han hade sparat mycket tid på det. Jag har sagt det till honom många gånger men då tycker han att jag ska tala om hur han ska göra, vilket jag inte kan eftersom jag inte är medveten om mina lässtrategier. Det är ganska anmärkningsvärt, vi kan läsa samma tekniska dokument över ett system som är lika okänt för oss båda (vi är i samma branch) och det tar mig 50% av tiden att läsa och när vi sen diskuterar det märker vi båda att jag fått med mig mer info. Jag ska läsa på om detta! (Kanske ska tillägga att min man inte är pappan till barnet jag ställde en annan fråga om.)

Extremt intressant att få reda på varför i hela fridens namn min sexåring skriver duv när han menar du. För det måste ju bero på det lite suddiga v:et man hör när man säger du, eller är jag ute och cyklar?

Håller helt med, detta är familjeliv som det ska vara! Bollande, utbytande av tankar och erfarenheter och trevlig ton! Extra tack till Flickan och kråkan.